den 29 augusti 2003
Rabarberrabarber skriver om jämställdhet och pappaledighet. Vanligtvis är det kanske ingenting jag skulle kommentera, men eftersom hon beskrev sig ha gjort ungefär samma iakttagelse som jag, kan jag inte låta bli.
Jag påbörjade en gång ett utkast till en text om mäns och kvinnors olika sätt att hantera varandra på karriärstegen. Den gången lyckades jag inte avsluta det.
Män favoriserar ofta män, och särskilt män som ingår i det egna nätverket. "Säkra kort". Kvinnor å sin sida verkar ibland snarast motarbeta varandra på karriärstegen. Jag har sett tecken på det vid ett flertal tillfällen.
Rabarberrabarber skriver:
Män rekryterar män medan kvinnor mindre gärna ser andra kvinnor klättra, kvinnor sitter tysta och snälla och skriker inte att nu är det fan min tur, kvinnor är borta från arbetslivet på ett annat sätt än män är und so weiter.
Det stämmer precis överens med min uppfattning, vilket fick mig att tro att det inte bara är jag som ser fel. Jag funderade lite över varför det är så att kvinnor inte gärna ser varandra klättra, om vi utgår ifrån att det är så. Kan det vara så att, när de är i minoritet bland män, de gör som männen, fast med en "förstärkning". De kanske gör det för att upplevas vara en del av gruppen och bete sig som gruppen, men att de förstärker männens drag för att det ska märkas tydligare att de är som dem, att de duger? Det vore ännu mer sorgligt om det är så, för jag tror inte att männen gör det "mot" kvinnorna, utan "för" sina nätverk, och att kvinnorna då hamnar i kläm som en bieffekt.
Det går väl att diskutera detta hur mycket som helst utan att komma någon vart.
Vidare skriver rabarberrabarber:
Varför kan inte pappa vara hemma i åtta månader och sköta barn, hem och markservice medan mamma återvänder till saltgruvan för att jaga dinosaurier och kopieringsmaskiner? Varför kan inte pappa vara hemma varannan gång lilla Bertil har öroninflammation? För mig är det så ofattbart att könsrollerna är så fastcementerade ännu idag och jag blir alldeles yr och illamående!
Jag kan tänka mig att det delvis hänger ihop med ekonomi, snarare än att det bara är på grund av fastcementerade könsroller. Kvinnor tjänar ofta mindre än män. Om mannen är hemma "kostar" det familjen mer, rent ekonomiskt, om jag har förstått systemet med sjuk- och föräldrapenning. Jag tycker inte att det är bra att det är så, men jag tror att det är en viktig delanledning och att de sneda lönenivåerna är orsaken.
Jag tror inte att de flesta män hellre jobbar, än stannar hemma med barnen, om de får välja utan att det får några ekonomiska konsekvenser för familjen. För att komma till rätta med problemet skulle det kanske behövas ett system, där den förälder som är hemma får föräldrapenning motsvarande vad den av föräldrarna som tjänar bäst skulle få. Då vore det ingen ekonomisk skillnad på vem som stannar hemma.
