den 18 november 2003
Michael Gruber vid Umeå universitet har i en avhandling kommit fram till att dyslektiker lagrar talat språk i en annan form än icke-dyslektiker.
Studie nummer tre visar att dyslektiska 10 och 15-åringar har sämre förmåga att konsekvent identifiera stavelser vid en lyssningsuppgift.
Det stämmer med vad Sally Shaywitz skriver i Overcoming Dyslexia.
Dyslexi - ett problem inte bara med läsning och stavning utan också med lyssning
IDG rapporterar om ett nytt test av batterier till Nokiatelefoner. Det har visat sig att en ganska stor andel av dem verkar sakna en säkring som skyddar mot kortslutning. Utan säkringen kan de, under vissa omständigheter, explodera. IDG skriver:
Hälften av de batterier som köptes hos auktoriserade återförsäljare saknar säkring och riskerar att explodera. Batterierna är märkta med Nokias logotyp och säljs som originalvara.
Felet är antagligen ganska enkelt att åtgärda. Något som slog mig, var att en explosiv mobiltelefon i fel händer kan vara riktigt farlig. Hur skiljer man på en vanlig mobiltelefon och en manipulerad och farlig mobiltelefon? Det gör man antagligen inte utan att öppna den.
Kommer vi inte att kunna ta med oss elektronik in i kabinen på flygplan i framtiden? Röntgen kan inte se om en telefon är hel, feltillverkad eller manipulerad. Ska man vara säker på att det inte finns bomber i kabinen släpper man inte ombord dem.
Jag läste hos Erik att brittisk polis undersöker hur mobiltelefoner kan användas för att bland annat samla och skingra folkmassor. Det är uppenbarligen ett användningssätt. Hur ska de veta att de inte är ombyggda till handgranater genom att en säkring har kortslutits?
Det finns många sätt att använda bärbar elektronik. Alla är inte enbart till glädje och nytta.
Nytt alarmerande batteritest
Airwaves buzzing on eve of Bush visit
Distribuerade projekt.
Med väl definierade roller och ansvar borde de flesta delar av projekt kunna distribueras och säljas till lägstbjudande.
Förutsättningen är att man vet exakt vad man vill ha och kan beskriva det på ett entydigt sätt. Kan man det skulle man kunna bjuda ut delarna av projektet på till exempel en webbplats. Den som har rätt profil för att lösa en del av uppdraget kan göra en intresseanmälan och ange till vilket lägstapris han är beredd att göra det. Det blir en omvänd auktion. Om tillräckligt många är med och bjuder på utkontrakteringen borde priset kunna hållas på en låg nivå, alternativt med hög kvalitet.
En av de viktigaste faktorerna för framgång, är att uppdragen är tydliga. Utöver detta finns det förstås praktiska utmaningar att hantera. Det gäller att veta att den som får uppdraget också har rätt kompetens och profil. Det problemet har man vid många projekt. Man får kanske lösa det med referenser.
Med en sådan här lösning skulle såväl större företag som egenföretagare och arbetslösa kunna vara med och lägga anbud på samma jobb. Det är inte självklart att stora företag skulle få alla uppdrag. De har givetvis fördelar, men även nackdelar som gynnar mindre aktörer.
Jag känner och känner till många som kan ha nytta av att arbeta på det sättet. Jämfört med fast jobb är det mindre tryggt. Samtidigt är det antagligen friare och mer omväxlande.
För uppdragsgivarna skulle det kunna innebära lägre projektkostnader och/eller högre kvalitet.
"Digital IQ". Newsweek har ett fånigt test. Vid poäng över 110 räknas man som "nerd":
You are a digital ace, expert in both practice and theory, and you take full advantage of digital tools. Some might call you a nerd.
42 procent av mer än 51000 personer har fått över 110. Jag fick 170.
Test your digital IQ
Kamp om olja har varit huvudingrediens i många krig. En annan, ännu viktigare, vätska har vid endast ett tillfälle lett till krig.
Anders Jägerskog vid Linköpings universitet har gjort en doktorsahandling om hur brist på vatten har hanterats. Det visade sig att det vid ett tillfälle, för 3000 år sedan, har startats ett krig om vattentillgångar. I alla andra fall har parterna samarbetat.
Vatten är en källa till samarbete, snarare än konflikt. Länder som konkurrerar om en knapp vattentillgång väljer att förhandla snarare än att kriga om vattnet.
Vad är det som gör att dessa två vätskor behandlas så olika när det råder brist på dem? Jag spekulerar i att det är så enkelt för en förlorande part att förstöra vattnet för den vinnande parten i ett krig, att bägge inser att samarbete är bäst. Om man samarbetar ligger det i alla parters intresse att vattnet är tjänligt, det vill säga de kommer att kämpa för att hålla det rent. Varför kan det inte fungera likadant med olja?
Överdriven rädsla för vattenkrig
Sally Shaywitz skriver att dyslektikers största problem är oförmågan att skilja på fonem i ord. Fonem är den "minsta språkliga enhet som fyller en betydelseskiljande funktion i talat språk", enligt Norstedts svenska ordbok. Om man ber en dyslektiker att ta bort ett ljud från ett ord, exempelvis "r" från "skratt", och säga vad det blir för ord, är det ofta mycket svårt, om inte omöjligt. De kan inte skilja mellan ordens olika beståndsdelar.
De böcker jag har läst, inklusive Overcoming dyslexia, är glädjande nog överens i sin syn på möjligheten att lära sig läsa och skriva ordentligt om man har dyslexi. Alla kan lära sig det med rätt hjälp.
När man lär barn läsa ska man börja med att lära dem känna igen rim. Sally Shaywitz rekommenderar rimmande barnböcker. Barnen kan hjälpa till att avsluta meningarna när de har lärt sig hur rim fungerar. Elsa Beskows barnböcker duger säkert bra. ABC-resan till exempel. Den både rimmar och lär ut bokstäverna på samma gång. Rim hjälper barn att se likheter mellan olika ord.
Efter rim kan man lära barnen känna igen ordbegynnelser. "Katt, kalas och kanin börjar på 'k'. Kan du några fler ord som börjar på 'k'?" Det är bra om de får se bokstaven när de gör övningarna. Sådana övningar tränar dem att känna igen ljuden i början av ord och koppla ihop dem med bokstäver.
Att lära barnen stavelser är nästa steg. I Overcoming dyslexia föreslås att man säger orden, stavelse för stavelse, och därefter klappar händerna en gång för varje stavelse. "Hund" [Klapp] "Ba-nan" [Klapp, klapp] "Gräv-ma-skin" [Klapp, klapp, klapp]
En annan stavningsövning går ut på att man säger stavelser var för sig och frågar barnet vad det blir om man lägger ihop dem. "Ka ... non", "pä ... ron", "a ... pa" och så vidare.
Den minsta beståndsdelen i ord är fonem. "Katt" består av tre fonem: k och a och t. I början kan det vara svårt att hitta alla fonem i ord.
När barnet har lärt sig att hitta fonem, förstår vad det är och kan bokstäverna, kan man låta det börja skriva ord. Då förstår det att varje fonem är kopplat till en eller flera bokstäver.
Denna beskrivning är en kraftigt förkortad version av vad som tas upp i Overcoming dyslexia. För att kunna använda metoden ordentligt är det antagligen en fördel om man har läst hela texten. Metoden borde även fungera på vuxna.
