Osorterade tankar nedskrivna av Niklas Johansson | ||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||
den 10 december 2003Som en kommentar till gårdagens text om Joeys matematiklektion berättade Eva om sina svårigheter med matte i skolan och hennes egen tid som mattelärare. Hennes text är lysande. Hon visar prov på precis den förmåga att förklara saker visuellt som Jeffrey Freed efterlyser i Right-brained children in a left-brained world: Jag hade samma lokal under alla lektioner och möblerade den på ett sätt som jag tyckte om. Jag spelade avslappningsmusik innan morgonlektionerna. På bottenvåningen fanns där en snickarlokal och dit gillade jag att gå. En gång såg jag att där fanns någon form av tunna lister som var formbara (jag tror de limmade fast dem på till exempel bordskanter för att det skulle se snyggt ut). Jag bad snickaren om att få lite olika längder av de där listerna. De använde jag på mina lektioner för att förklar Pi. Jo, jag vet att alla ni som läser tror att alla vet att Pi är talet som beskriver en omkrets förhållande till diametern. Men alla vet inte det - bara att anta att alla vet är ett grundläggande fel! Jag lät alla mäta längden på sin list (det var sex grupper med två till tre elever i varje grupp)och sedan forma den som en cirkel. Det var ett praktiskt moment och alla insåg att längden på listen blev cirkelns omkrets. Sedan fick de mäta diametern. Därefter skrev jag upp de mått varje grupp hade mätt ut. De fick fundera en stund på vilken likhet som fanns mellan varje grupps mått. Voila! Pi var likheten! Lyckligtvis har Joey inga svårigheter med matte. Han tycker att det är roligt och tillhör klassens duktigaste. Jag lägger mig bara i när han ber om det eller om jag ser att han gör något på ett dumt sätt.
|
Läsning Mer... |