den 8 februari 2004
Relativa värden.
Om jag ringer till mamma från mobiltelefonen kostar det 3,90 kronor
i minuten. Vi träffas minst en gång i veckan och pratar i telefon några
gånger per vecka. Vi bor tio minuters bilfärd ifrån varandra så vi kan
egentligen ses nästan när som helst.
En liter mjölk kostar ungefär 7,50 kronor. Mjölk ger starka ben.
Barn ska dricka mjölk för att bygga upp sin benstomme. Vuxna behöver
också mjölk.
En kontant betald resa med SL hemifrån och till jobbet kostar 30
kronor. Då får jag åka buss och tunnelbana. Det tar ungefär 50 minuter
utan förseningar. Det är ungefär 2 mil. Jag brukar sitta och läsa en
del av resan.
En biobiljett kostar omkring 85 kronor. En film brukar hålla på i två timmar.
I vår ICA-butik har de pocketböcker i ställ vid kassan. Priserna varierar mellan 49 och 79 kronor styck. Jag köpte Kodboken av Simon Singh där en gång. Det kan ta allt från någon till många timmar att läsa en bok.
Vår bil kostar mellan 30 och 40 kronor per mil att köra, inklusive
försäkring, slitage, bensin, värdeminskning och sådant. För de pengarna
kan jag åka en mil åt vilket håll som helst så länge som det finns en
väg.
Vad är mest värt? Är en liter mjölk mer värd än en minuts samtal med
mamma? Är det värt mer att se en film än att läsa en bok? Vad är mest
värt, en resa till jobbet eller en mils resa vart som helst?
Det går inte att ge några generella svar på de frågorna. Det beror
på behoven hos den som ska värdera sakerna. Ibland kan många människor
vara överens om sakers inbördes värdering.
En av mina kollegor kommer från Iran. Hans mamma bor fortfarande
där. De brukar prata med varandra i telefon. I går berättade han att
med det telefonkort han använder kostar det mindre än 25 öre per minut
för honom att ringa till sin mamma i Iran.
Från Sverige till Iran är en lång sträcka. När jag pratar i telefon
med mamma är det sällan mycket mer än en mil mellan oss. Jag betalar
mer än 15 gånger så mycket per minut som min kollega när han talar med
sin mamma. Sträckan är en bråkdel så lång.
Är det skev prissättning? Fungerar inte marknaden?
Min kollega träffar sin mamma högst en gång om året. Det blir dyrt
att åka ofta och det är ingen idé att åka dit över en helg. Är det då
inte helt rätt att han betalar en bråkdel så mycket för att få prata
med sin mamma? Jo, så klart! Det är precis rätt prissättning. Fast det
är inte den typ av prissättning vi är vana vid. Det brukar vara tvärt
om. Marknaden missgynnar vanligtvis dem som har det svårast.
"Ty den som har, åt honom skall varda givet."
- O -
Jag funderar en del över sakers relativa värden. Tid är det
dyrbaraste jag kan komma på. Vad kan vara mer värdefullt? Ingen kan
egentligen köpa tid. Man kan sköta om sig så att man får så mycket av
den som möjligt levande, men det finns än så länge en gräns för hur
mycket.
Ta inte andras tid för given. Vi får aldrig se det som självklart
att få någons tid. Får vi det har vi fått det värdefullaste hon kan ge.
Tid kan inte mätas på samma värdeskala som någonting annat. Jämfört med
tid är nästan inget annat värt någonting.
Allt som tar vår tid bör vi väga mot annat som vi skulle kunna göra
under samma tid. Gör vi det bästa av vår tid? Bortslarvad tid går
aldrig att återfå. Vissa saker kan vi flytta framåt i tiden, men vi kan
aldrig flytta tiden. Nu har just varit och kommer aldrig tillbaka. Det
du hade kunnat göra då kan du aldrig göra då igen. Du kan inte träffa
någon i går som du inte träffade i går. Du kan träffa någon i morgon
som du inte annars hade träffat i går i övermorgon.
Tid är kusligt. Den är så flyktig. Däremot är framtiden lång fast vi vet inte hur länge vi kommer att få vara med om den.
Låt inte livet hända, gör det till en aktivitet.
