den 21 november 2004
Konsten att sprida bra hemligheter.
Emmy fick en jättefin låda att ha saker i. Samtidigt som hon ville att den skulle vara en hemlis ville hon att rätt personer skulle veta om den.
Emmy: - Nästa gång Jossan kommer hem hit och leker, då, då ska jag visa henne lådan. Fast hon får inte berätta det för någon. Bara för Emelie. Och Hanna. Och de får inte berätta för någon. Bara för sina kompisar. Men inte för några killar för då kanske de försöker ta lådan.
En läsare skrev så här apropå mina tankar kring att vänta med saker till sista sekunden:
Jag fick en riktig aha-upplevelse idag när jag läste "Den 9 november 2004, Varför göra idag det du kan göra imorgon". Jag brukar alltid skjuta upp saker och göra i sista sekund. Jag hinner oftast men alltid i sista sekund. Jag har frågat mig själv varför men inte haft något svar. Jag tror att jag undermedvetet tillämpar den strategi som du talar om för att få spänning i tråkiga moment. Problemet blir tråkiga moment som inte har en fix deadline. Dessa skjuter jag upp i all oändlighet.... och det blir bara fler i högen "skall göras vid ett tillfälle", eller "viktigt men tråkigt och ingen deadline".
Jag känner igen det han skriver om att skjuta upp saker som inte är brådskande. "Viktigt men tråkigt och ingen deadline." Min erfarenhet är att många av dessa till slut kan strykas från att-göra-listan, och alltså knappast kan ha varit så viktiga som någon från början fick det att verka. Hur kan något vara viktigt om det inte är viktigt när det görs?
Själv försöker jag se till att ha lite för mycket att göra, både på jobbet och privat. Inte för att det ska bli stressigt utan helt enkelt för att jag vill kunna välja vad jag ska göra. Tänk vad tråkigt det vore om jag tvingades göra allt som dök upp. Då tror jag att många oviktiga saker skulle bli gjorda. Jag vill ha åtminstone viss möjlighet att välja vad jag ska göra.
En stor del av de saker jag till slut inte gör, är sådana som jag har hittat på själv och tänkt: "Det där borde jag göra". Det borde jag uppenbarligen inte. Tre månader efter att jag skrev upp dem kan jag tycka att de är helt ointressanta. Det händer också att jag får frågor från andra. "Jag skulle verkligen behöva hjälp med det och det. Det är absolut ingen brådska, men vid tillfälle ..." Har jag lovat gör jag det. Ofta säger jag dock att "om jag får tid ska jag göra det, men jag vågar inte lova något."
