Niklas Johansson: Personlig utveckling

Thu, 01 Mar 2007 13:07:04 GMT

Livet, del 2.

Plan:

1. Bestämma vad jag vill göra med resten av livet.
2. Göra det.

Krav:

1. Roligt.
2. Kreativt.
3. Fritt.

Tue, 14 Mar 2006 20:34:56 GMT

Åsa är lärare. Hon kan testa mina idéer om läsning i verkligheten.

Häromdagen diskuterade vi ett experiment. Tanken var att eleverna skulle tvingas effektivisera sin läsning. En sorts bakvänd snabbläsningsövning där de inte fick lära sig teknikerna först. De skulle få en gammal lärobok och femton minuter på sig att "läsa" den. De fick göra hur de ville och skulle efter femton minuter berätta vad den handlade om och de skulle arbeta var och en för sig. Förutom att berätta vad boken handlade om skulle de berätta hur de gick till väga. På femton minuter fanns det ingen möjlighet att läsa boken på traditionellt sätt.

I dag genomförde hon experimentet med en niondeklass. Som väntat hade elevrna olika sätt att ta sig an uppgiften. Någon började från början och läste under femton minuter. Resultatet var att han kunde berätta detaljerat om de sidorna men inget om resten av boken. En annan läste lite här och där och fick detaljerad kunskap om några delar av boken, men ingen riktig helhetsbild.

Den mest effektive läste kapitelrubriker, underrubriker och sammanfattningar i början och slutet. Han kunde redogöra för boken på ett mycket bra sätt efter femton minuter. Åsa berättade att han är invandrare och i sjuan inte kunde ta sig igenom en lärobok på egen hand. Nu, tre år senare, är han en av de duktigaste och mest ambitiösa eleverna.

Åsa ska genomföra experimentet flera gånger med samma elever. Hon har tänkt väva ihop övningen med anteckningsteknik så att de ser nyttan med att anteckna på ett effektivt sätt. Förhoppningen är att de med tiden ska pröva sig fram till ett fungerande sätt att snabbt tillägna sig det viktigaste i en bok och kunna redogöra för det.

I dag öppnade Studieteknik i fokus officiellt.

Wed, 15 Feb 2006 21:11:53 GMT

Åsa har börjat träna snabbläsning med några av sina högstadieelever. Delvis som ett experiment. Reaktionerna har varit blandade och det kan man vänta sig. Några förstår inte alls vad det ska vara bra för. Andra är väldigt entusiastiska. I dag kom en elev från en klass hon inte undervisar och bad att få lära sig snabbläsning. Eleven hade hört att Åsa gör det som en del av svenskaundervisningen.

Det har inte pågått så länge. Det blir intressant att se vad som blir resultatet när de har hållit på ett tag. Några av eleverna har dyslexi eller andra lässvårigheter.

Wed, 08 Feb 2006 20:31:19 GMT

Nu bygger jag upp en ny sajt. Den handlar om studieteknik och vänder sig till alla som är intresserade av att lära sig på ett effektivt sätt.

Jag har länge velat bygga en sajt med studieteknik som inriktning. Syftet är att informera om och diskutera allt möjligt som rör studieteknik. Bland annat lästeknik, anteckningsteknik och minnesteknik. Jag räknar med att det kommer att bli en hel del mindmapping, snabbläsning och olika minnestips till exempel.

Det finns även en grupp för personlig utveckling. Steget är inte så långt mellan studieteknik och personlig utveckling, men personlig utveckling kan vara så mycket mer också. Det skulle egentligen kunna vara en hel sajt.

Min förhoppning är att studenter i alla åldrar såväl som yrkesverksamma ska hitta hit med tiden. Ju fler vi är, desto mer glädje kommer vi att ha av varandra.

Välkommen till Studieteknik i fokus! Bjud in dina vänner också.

Wed, 16 Nov 2005 19:20:33 GMT

Nu finns Snabbläsning på Bokus.

Sun, 02 Oct 2005 20:22:01 GMT

Självklart studietips som få tänker på:

Stryk under det du inte visste i stället för det som är viktigt.

Mon, 29 Aug 2005 20:10:32 GMT

I SIF-tidningen, nummer 7 2005, finns det två artiklar om studieteknik. Den ena handlar om mindmapping och den andra om snabbläsning.

Eva Karlsson har provat att planera sin vecka med hjälp av mindmapping och sammanfattar:

Snart var veckan strukturerad och såg inte alls så stressig ut. Men det bästa var den barnsliga, hemtrevliga känslan av att sitta uppslukad vid köksbordet och färglägga bilder.

Hjärnan gillar att man ritar, analyserar och har det trevligt på samma gång. Och man minns lättare om det är iögonfallande, absurt, unikt eller har ett speciellt intresse för en.

Det är en bra beskrivning av fördelarna med mindmapping. Det är jättebra när man vill strukturera något, exempelvis inför en presentation eller ett möte.

Pekfingret flyger fram över raderna. Ord och meningar tappar innebörd när ögat fladdrar förbi. Det är det som är grejen med att lära sig läsa fort. Att släppa sitt kontrollbehov och bara träna ögat och fingret att gå snabbt, snabbt.

Åsa Frisk har gått en snabbläsningskurs. Hon berättar att när hon började kursen läste hon ungefär 262 ord per minut. Efter kursen läser hon 630 ord per minut. Kursen lovade en fördubbling.

Tue, 02 Aug 2005 20:10:04 GMT

Här är ett bra exempel på att man kan vända nästan vad som helst till något trevligt. En begravning:

John Cleese's eulogy for Graham Chapman (film)

Graham Chapman var en av medlemmarna i Monty Python. Han dog 1989, 48 år gammal. Vid begravningen var alla de andra Pythonmedlemmarna med. John Cleese vände stämningen från dyster till uppslupen. Andra halvan av filmklippet leder Eric Idle församlingen i allsång av "Always look on the bright side of life", inklusive visselrefrängen.

Jag vet inte hur länge filmen kommer att ligga kvar så passa på att se den nu.

Tue, 31 May 2005 19:09:27 GMT

På väg ut från affären mötte jag Nathalies mattelärare. Hon skulle köpa linfrö till sin häst som hade ont i magen. Vi pratade några minuter om hur det gick för Nathalie och om skolan. Hon hade tydligen hört talas om mitt korståg för snabbläsning och var nyfiken. Hon berättade att hon läser väldigt långsamt. Jag sa att det gör nästan alla. Bara en av hundra läser effektivt enligt en del undersökningar. Jag passade på att ge henne ett ex av boken eftersom hon verkade intresserad.

Två av mina huvudmål när jag skrev boken, var att den skulle vara lätt att förstå och gå snabbt att läsa. Så här skrev Margareta Brengdahl på Bibliotekstjänst i sin recension av boken:

Boken riktar sig till långsamma läsare med motivation att utvecklas. En viktig del i metoden är att träna sig i mjuk fokusering och få ögat att uppfatta ett allt bredare område. Som hjälpmedel används en farthållare i form av ett finger eller en penna. Denna flyttas med jämn hastighet och får inte påverkas av ögats tillbakahopp i texten, något som ska elimineras. Målet är att fokusera fler och fler ord samtidigt. Stor plats har getts till villkoren runt läsningen: bekväm ställning, belysning, läsavstånd, rätt tid och förkännedom kring boken. Även en del studieteknik ryms i kapitlen. Avslutningsvis finns en lista med engelskspråkiga böcker, kurser och hjälpmedel i ämnet. Boken är mycket lättillgänglig och - snabbläst. Den rymmer inte så många nya rön men kan kanske fungera som inspiration för den motiverade.

Lättillgänglig och snabbläst.

"Den rymmer inte så många nya rön ..." Exakt. Ändå är det tyvärr få som känner till dem. Varför fick vi inte lära oss det i skolan? Jag har återberättat känd kunskap på ett sätt som jag hoppas ska passa många och lagt till egna erfarenheter för att ge det ett personligt perspektiv. Min förhoppning är att läsaren ska få en känsla av att jag sitter bredvid och berättar. Det ska kännas att det är äkta.

Det är en intressant process att ge ut en bok och se hur den sprids. För fyra månader sedan fanns den ingenstans. I dag var jag inne på Akademibokhandeln och såg att de hade ett tiotal exemplar i lager. Den finns även i deras nätbutik, på AdLibris, Exlibris, Internetbokhandeln, diverse andra bokhandlar, samt går att beställa i vilken bokhandel som helst (om man berättar att den har ISBN 9197489506). Jag har fått en förfrågan om att ha med boken i en bokklubb för ledarskapslitteratur.

Korståget drar vidare.

Tue, 26 Apr 2005 05:51:08 GMT

Tro inte att du vet vad andra tycker, om de inte har sagt det.

Tro inte att andra vet vad du tycker, om du inte har sagt det.

Vi överskattar vår förmåga att läsa andra och vi överskattar andras förmåga att läsa oss.

På jobbet organiserar vi om avdelningen. I samband med det har jag haft anledning att tala enskilt med ett antal kollegor och diskutera deras synpunkter på det vi vill göra. Jag noterade vad de sa. I slutet av några samtal tyckte jag att jag hade en bra uppfattning om vad de tyckte, men fick ändå känslan att jag hade missat något. Då frågade jag rakt ut. "Om du fick bestämma, hur skulle du göra då?"

Svaret blev vid ett par tillfällen tvärt emot vad jag hade väntat mig. När jag läste anteckningarna efteråt kunde jag se hur allt pekade åt ett visst håll. Fram till sista meningarna. Där vände det helt efter att jag hade ställt den raka frågan. Hade jag inte gjort det hade jag trott att jag visste vad de hade för uppfattning, men jag hade haft helt fel.

I fallen ovan fanns det inget rätt eller fel, positivt eller negativt. Det var som det var. Ofta tror vi dock att andra tycker saker, om oss eller något vi gör, som är negativa. Att de ogillar oss, tycker att vi jobbar dåligt, har svårt för vårt sätt och så vidare. Då och då hör jag andra säga att den och den tycker så och så. "Han ogillar mig och vill ha bort mig härifrån." Ofta är det fel. Inte så sällan har jag hört den andra personen säga motsatsen.

Ett annat exempel på det här är min vän Niclas. Han kunde inte förstå att hans chef inte begrep vad han kände om sitt jobb och sin lön. För mig, som stod lite utanför, verkade det inte alls konstigt. Det hade nog krävs att chefen var tankeläsare om han skulle förstå utan att Nicke sa något. I slutet visade det sig att allt han behövde göra för att vända sitt liv, var att tala om för chefen vad han ville.

Det här är hjärnspöken. Saker vi konstruerar i huvudet, men som egentligen inte finns.

Lösningen är enkel. Vi måste prata med varandra. Gå rakt på sak. Fråga specifikt det vi undrar eller säga vad vi tycker och vill. Och försök inte skona andra från att höra det du har att säga genom att ta långa omvägar till målet. Säg det. Att vara rakt på sak behöver inte vara elakt. Det är hur du säger det som avgör.

Mon, 25 Apr 2005 05:51:56 GMT

Snabbläsning finns nu även på AdLibris.

Tue, 19 Apr 2005 19:48:51 GMT

Missuppfattningar om snabbläsning.

Jag läste följande på ett diskussionsforum om böcker:

Njutningen med att läsa är att få en upplevelse och nya kunskaper, och för det krävs lite lugn och möjlighet att smälta det man läser. Att avverka flest möjligt bokstäver i sekunden är bara dumt. Tror inte det blir fler MVG av det heller, eftersom snabbläsning bara ger ytlig information, inget som fastnar eller ger eftertanke.

Lugn och ro är bra för läshastigheten. Undvik att läsa i störande omgivningar. Om du måste sitta och läsa i en sorlig miljö kan du lyssna på musik i hörlurar så att du dränker bakgrundsljudet. Lugn musik är att föredra. Gärna avslappningsmusik. Enya, Wendy Stark, panflöjtsmusik och klassiskt brukar fungera bra. Jag läser på bussen och tunnelbanan på väg till jobbet och då lyssnar jag nästan alltid på musik för att inte bli störd.

Det stämmer inte att snabbläsning bara ger ytlig information som inte fastnar. Det normala är att snabbläsning ger bättre läsförståelse än traditionell läsning. Vid låg läshastighet är det svårt för hjärnan att få ett sammanhang. Jämför med när någon talar långsamt. Vad som händer är att du tröttnar och tänker på annat i stället.

Läsningen i sig leder inte till eftertanke. Det är det du läser som möjligen gör det. Det spelar ingen roll om du läser snabbt eller långsamt. Däremot tänker du inte snabbare bara för att du läser snabbare, men hjärnan har inga problem med att hänga med när du höjer hastigheten.

Att använda snabbläsning är inte att läsa slarvigt. Det handlar om att läsa smart, att undvika sådant som gör läsningen ineffektiv. Tillbakahopp till exempel. Att hoppa tillbaka i texten därför att du tror att du missade något ord tar mycket tid samtidigt som det sällan tillför något. Med rätt teknik kan du låta bli att göra tillbakahopp. Det sparar du flera timmars lästid på i en normaltjock bok.

Det är okej att inte vilja lära sig att springa. Det är också okej att inte vilja lära sig snabbläsning, så länge som det inte beror på missuppfattningar om vad snabbläsning är.

Här finns ett utdrag ur Snabbläsning - vägen till effektivare läsning.

Mon, 18 Apr 2005 21:48:02 GMT

Fakta:

Medvetandet om att vilja utföra en handling som man själv beslutar sig för infinner sig nästan en halv sekund efter det att hjärnan har börjat verkställa beslutet.

När du blev medveten om att du ville läsa den här texten, var det en halv sekund sedan din hjärna började förbereda sig på att läsa den.

Neurofysiologen Benjamin Libet har med hjälp av experiment kommit fram till den fantastiska slutsatsen. Från det att hjärnan påbörjar en handling, till det att musklerna börjar röra sig, tar det en sekund. Sådant vi gör omedvetet gör vi ofta bättre.

De allra duktigaste inom varje område har nått till nivån där de är omedvetna om hur de gör det. I boken Märk världen exemplifierar Tor Nørretranders det med Ingemar Stenmarks klassiska "dä bar å åk". Han var inte medveten om exakt hur han gjorde det han gjorde. För honom var det bara att åka.

Ska du bli riktigt duktig på något ska du nå dit där du inte är medveten om vad du gör.

Fri, 15 Apr 2005 19:37:25 GMT

Nu finns Snabbläsning hos Anderssons bokhandel och Exlibris.

Mon, 04 Apr 2005 21:51:00 GMT

Jag fick brev av rektorn i Nathalies skola. För några veckor sedan skickade jag med Nathalie ett exemplar av Snabbläsning och nu har hon läst den.

Hon skrev att den var trevlig, gick snabbt att läsa och att det går bra för henne att använda teknikerna. Vidare skrev hon att hon har önskat höja sin läshastighet, men tyckt att de kurser som finns kostar för mycket. Det är klart, att om man inte är säker på att man kommer att höja sin läshastighet avsevärt, kan det vara svårt att motivera kostnaden. Fast jag vet utbildningsföretag som garanterar pengarna tillbaka om man inte fördubblar sin läshastighet.

Alla som kan läsa kan lära sig snabbläsning.

I slutet av brevet skrev rektorn att hon ska tipsa sina lärare om boken och tekniken. Min förhoppning är att snabbläsning en dag ska ingå som en självklar del av svenskaundervisningen i våra skolor. Av den anledningen skickade jag även med ett exemplar till Nathalies svenskalärare.

Fri, 01 Apr 2005 21:34:17 GMT

På Internetbokhandeln.se finns Snabbläsning. Bokhandlar kan beställa boken via Seeligs bokdatabas.

Thu, 31 Mar 2005 21:18:41 GMT

Phillip McGraw:

Det du räds skapar du.

Mon, 28 Mar 2005 21:42:53 GMT

Snabbläsning och läs- och skrivsvårigheter.

Vid första tanken kan det verka som en dålig kombination. Efter att ha läst på lite har jag blivit övertygad om att det är tvärt om. Tony Buzan skriver i The Speed Reading Book:

A 16-year-old girl in the Scandinavian School of Brussels attended a Buzan Centre course on Mind Mapping and Learning, and on the first day did exceptionally well. On the morning of the second day she came up to the teacher and asked to be excused from the morning session, 'because she was dyslexic'. The teacher encouraged her to give it a try, which she did. The result? From an initial reading speed of 100 words per minute and poor comprehension, she graduated at the end of the day with a speed of 600 words per minute and 70 per cent comprehension.

Det är möjligt att hon inte hade riktig dyslexi. Enligt Buzan är exemplet ett av många.

Jeffrey Freed skriver i Right-Brained Children in a Left-Brained World att:

While right-brained, ADD children may have difficulty reading out loud, nature again gives them a compensating strength from which to work: They can be excellent silent readers and speed-readers.

George Stancliffe berättar om en klass han skulle lära snabbläsning:

Recently I was invited by a friend to instruct speed reading in a high-school class that she taught. Present in the class were two students who each had a "Learning Disability." One was diagnosed with ADD and the other, ADHD. After about 2 hours, all of the students had significant improvement with their reading speed and comprehension. But guess who the two top students were?

You’re right, they were the "Learning Disabled" ones. While the rest of the class (9 other students) at least doubled or tripled their reading speed (a few attained up to 4,000 words per minute), and improved their comprehension abilities, the "Disabled" ones were both over 10,000 wpm, with incredibly good recall.

En förklaring till att så många med dyslexi, ADD, ADHD, och liknande, kan bli bra snabbläsare, är att man inte läser ord bokstav för bokstav. Man ser orden som bilder. Som "högerhjärnade" är de exceptionelt bra på att processa bilder, vilket är en trolig anledning till att de lyckas bra.

Sat, 26 Mar 2005 23:05:54 GMT

Utseende och yta är viktigast.

Även om det är många andra faktorer som påverkar kundens val av butik är jag övertygad om att det rent kosmetiska, personalens utseende, spelar stor roll.

Ovanstående är ett citat av professor Magnus Söderlund vid Handelshögskolan i Stockholm. Han har gjort en undersökning av vad personalens utseende betyder för butikers försäljning. Föga förvånande kom han fram till att snygga försäljare säljer bättre. Det gäller nog det mesta i livet.

Vackra människor lever i en gräddfil, men skönhet behöver inte bara vara utseende. Vackra tankar, exempelvis formulerade i skrift, fungerar också. Vi tillskriver gärna vackra människor goda egenskaper. Det gör vi redan innan vi vet någonting annat om dem. De som har både ett behagligt yttre och kan förmedla vackra tankar kan nå mycket långt.

Många rättssystem är också uppbyggda kring yta. Det viktigaste är inte vem som faktiskt har gjort vad. Den som verkar skyldig blir dömd. Den som verkar vara oskyldig blir friad. Om det har gjorts någon undersökning är jag övertygad om att den visar att vackra människor fälls mer sällan än andra och får lindrigare straff när de blir dömda.

De flesta har säkert råkat ut för att något de är säkra på visar sig vara fel. Baserat på tidigare erfarenheter verkar det vara på ett visst sätt. Vi ser inga möjligheter att det är annorlunda. Ändå visar det sig vara det. Efteråt kan vi konstatera att vi inte hade alla pusselbitar från början. Vi agerar utifrån hur saker ser ut.

Oavsett vad vi kan tycka om det är det så här det är. Följer du inte spelreglerna kommer du att bli överkörd av dem.

Thu, 24 Mar 2005 19:58:25 GMT

Under kvällens middag:

Nicke: - Jag har läst din bok om snabbläsning.

Jag: - Ja, det hoppas jag att du har.

Nicke: - Den var lättläst. Men det var inte så lätt att göra så.

Jag: - Hur länge försökte du då, 20 minuter?

Nicke: - Ja, det var kanske inte så länge.

Jag: - Nej, använd det du har lärt dig så kommer du att läsa snabbare när du vänjer dig. Fast du får inte vara så otålig.

Nicke: - Jag gör alla fel du beskriver i boken när jag läser som vanligt. Jag läser ord för ord och hoppar tillbaka hela tiden.

Jag: - Ge det åtta timmar. Det behöver inte vara under samma dag. Ta en helg till exempel.

Nicke: - Nu är det helg. Det kanske skulle vara ett bra tillfälle.

Jag: - Ja, gör det. Det kommer att ge resultat. Men sluta inte med det när helgen är slut. Fortsätt likadant hela livet så kommer det att gå bättre och snabbare.

Det är ofta svårt att vänja sig av med vanor. Särskilt sådana som det har tagit flera år att lära sig och som man har använt större delen av livet. Snabbläsning är ett nytt sätt att läsa. Du måste sluta med vissa läsovanor och börja med andra mer effektiva vanor. Gör du det är resten bara övning som snabbt kommer att ge resultat.

Vänta dig inte några stora och varaktiga förbättringar efter 20 minuters övning. Du måste låta det ta tid. Det kommer antagligen att gå ett antal timmar innan du märker skillnad. När du väl märker förbättringen är den förmodligen ganska stor.

I början kan det kännas ansträngande därför att du sitter och spänner dig. När du slappnar av kommer det att gå bättre. Precis som med allt annat du lär dig. Belöningen är stor.

Man blir aldrig färdiglärd i snabbläsning. Det är en process som alltid kan förbättras.

Häromdagen när jag satt på bussen och läste kom jag underfund med att jag läste för långsamt. Jag för pennan under raderna ganska snabbt när jag läser. Ändå märkte jag att ögonen var snabbare. De hade hunnit till slutet av raden när pennan var i mitten. Där pausade jag med ögonen tills pennan kom ikapp. Jag kunde lätt öka hastigheten på pennan utan att anstränga ögonen mer.

Så där är det ibland. Jag vänjer mig vid en läshastighet som känns bekväm. Efter ett tag vänjer sig ögonen och hjärnan och då är det dags att öka hastigheten ytterligare. Annars börjar hjärnan roa sig med tankar på annat och då blir läsningen ineffektiv igen.

Det är roligt att det verkar finnas ett sådant intresse för snabbläsning. En vanlig reaktion är: "Jag hade ingen aning om att man kunde läsa snabbare. Jag har alltid läst så himla långsamt." Precis så kände jag också. Varför har jag läst så långsamt största delen av mitt liv?

Wed, 16 Mar 2005 19:47:43 GMT

I Stockholm City (tidningen) finns en artikel om studieteknik. Föreläsaren Eva Griffith ger tips för effektivare studier.

När Eva Griffith utbildade sig till lärare kände hon inte till att det fanns studieteknik, men ändå tog hon examen och jobbade som lärare ett par år.

- Det var då jag började inse behovet av studieteknik. Det finns ju så många enkla verktyg vi kan använda för att effektivisera vårt lärande.

Några av de tips hon nämner är att anteckna med färger och i form av bilder och att inte läsa faktaböcker från pärm till pärm. Mindmapping är ett bra anteckningsverktyg som just går ut på att rita och skriva på ett sätt som dels är intuitivt organiserat och dels är lättare att minnas. När du läser faktaböcker är det viktigt att du har ett mål. Hur ska du annars veta hur mycket du måste läsa innan du vet tillräckligt? Eva Griffith säger så här:

En faktabok och en skönlitterär bok har egentligen ingenting gemensamt. En faktabok bör man ta sig an som ett pussel. Du börjar med ramen och de lättare fälten, de svåraste bitarna sparar du till sist.

När du har fått veta det du behöver kan du sluta läsa.

Företaget Puls har lagt ut ett antal texter om studieharmoni. Där står bland annat om anteckningsstilar, minnesträning, sömn och zen. Det finns mycket läsvärt.

Sun, 13 Mar 2005 19:51:46 GMT

Learning Strategies skickade ut en CD med två videofilmer och en radiointervju om Photoreading. En av videofilmerna var ett inslag i ett amerikanskt TV-program. Intervjuaren fick en snabblektion i Photoreading och lyckades efter en halvtimmes "läsning" återkalla stora delar av boken "Accelerated Learning".

Processen är enkel i teorin:

Sätt upp ett syfte med läsningen. Vad vill du uppnå?
Tänk på syftet och slappna av.
Läs fram-, baksida, innehållsförteckning och titta på layouten. Skriv ner nyckelord och begrepp som väcker din uppmärksamhet.
Slappna av och tänk och tro på att du kommer att absorbera kunskapen i boken.
Bläddra igenom boken en sida i sekunden medan du tittar mitt på siduppslaget samtidigt som du är medveten om bokens fyra hörn.
Aktivera genom att skumma igenom boken snabbt och läs delar som ögonen fäster sig vid. Vänta gärna en natt innan du aktiverar.

Jag har givit det några halvhjärtade försök. Processen ger en hel del även om jag inte har upplevt känslan av att boken vaknar till liv så som en del beskriver. Jag tror absolut att det fungerar om man ger det lite tid.

I sin marknadsföring lovar de att den som går igenom deras kurs minst kommer att öka sin läshastighet med 200 procent. Det är inga 25000 ord per minut, men en bra början. För mig skulle det betyda mellan 1500 och drygt 2000 ord per minut.

- o -

Boken Snabbläsning finns nu i Akademibokhandelns internetbutik.

Wed, 23 Feb 2005 19:26:06 GMT

Högskoleprovet verkar vara ett populärt område att använda snabbläsning på. Jag har fått flera brev den senaste tiden från personer som anger läs- och orddelarna i högskoleprovet som ett av huvudskälen till att de vill lära sig snabbläsning.

Det går att använda snabbläsning på det lika väl som på annan läsning. Studier och arbete är idealiskt. Om man däremot läser för att slå ihjäl tid kan det vara onödigt.

Här finns en kort text om snabbläsning som jag skrev för några år sedan.

Tue, 08 Feb 2005 19:11:35 GMT

"The Effort-Free Life System"

Ett system för att förbättra ditt liv dramatiskt utan någon ansträngning, det låter väl bra? Bara 199 dollar per månad i åtta månader. Då får du en super-liten, super-lätt elektronisk timer på köpet.

Kenny Goodman från Manchester intygar:

I've Just Earned $164, 528 In 5 Months, Found The Woman Of My Dreams, And Traded My Old Banger For A Brand New BMW X5... All Thanks To Chris Payne's Effort-Free Life System.

Pengarna tillbaka om du inte är nöjd efter 30 dagar.

Jag får erbjudanden som detta med jämna mellanrum. Både med e-post och snigelpost. Det är Learning Strategies som skickar dem.

Vad handlar det om?

For the first couple of weeks you do a process called CAP. You Learn it from a 4.5-minute track which we provide to get you started. Then, when you've mastered CAP, you start doing what we call ROBERTA: seven steps, the first letter of each step spelling R, O, B etc. You quickly learn to do all seven steps in three minutes. As a result, your life becomes effortless, and wonderful opportunities are drawn to you as if by magic!

Erbjudandena handlar om ungefär samma saker. Bli framgångsrik. Bli rik. Bli lycklig. Jag har inte köpt någon av dem. Däremot har jag läst böcker med liknande inriktning och jag kan gissa ungefär vad det handlar om. Det är inte så att det inte fungerar. Det är det att det är enklare än vad det låter. Och det kan vara billigare. Du kan få vad du vill. För detta behöver du:

1. Veta exakt vad du vill ha.
2. Vara beredd på de eventuella bieffekter ditt mål kan föra med sig.
3. Tro på att du kan uppnå vilka mål som helst.
4. Ständigt upprepa målen för dig själv och samtidigt visualisera dem som om du redan har uppnått dem.
5. Se till att allt du gör tar dig närmare dina mål.

Om du dessutom lär dig att se när din egen rädsla hindrar dig, går det fortare att nå målen.

I princip är det vad som krävs. Det kan se futtigt ut. För att verkligen få det att fungera behöver du förstå exakt vad punkterna ovan står för. "Veta exakt vad du vill ha." Rik och lycklig räcker inte. Du måste specificera vad du menar med rik och lycklig.

Vad menar du med rik? Vad är lycka? Du måste kunna se bilden framför dig för att få den. Många ekonomiskt rika är inte lyckligare än någon annan. De har kanske sett pengarna som symbolen för både välstånd och lycka och fått pengarna. Men inte lyckan. Med pengarna fick de kanske ett liv utan vänner eller familj. Det är sådana saker jag menar när jag skriver att du måste vara beredd på de eventuella bieffekter som följer med målet. Du kommer att få vad du bestämmer dig för så var specifik och glöm inte några detaljer, som vad "lyckan" består av.

Tro på att du kan få vad du vill. Egentligen är det ganska enkelt att beskriva varför det är så. Du uppnår redan dina mål varje dag. Du går till jobbet. Hur ofta händer det att du inte kommer fram dit fastän du har bestämt dig för att gå till jobbet och börjar gå? Nästan aldrig va? Du kommer hem när du har bestämt dig för att det är slutjobbat och går. Du uppnår målet att få middag ifall du har bestämt dig för det och ser till att det du gör är små steg på väg mot målet att få middag.

Förvisso små mål, men icke desto mindre mål och du uppnår i stort sett varenda ett.

Dina livsmål är säkert större än att komma till och från jobbet och att få mat varje dag. Du kan inte nå dem i ett enda steg utan en mycket stor portion tur (eller mycket blygsamma mål). Du måste se dem långsiktigt.

Du kan uppnå mer än du tror på kort tid också. Ditt största hinder för att göra vad du vill, är antagligen rädsla. Du är rädd för vad andra ska tänka eller att de ska tycka att du är en streber som bara har ett mål för ögonen. Eller rädd att misslyckas. Eller för att skämma ut dig. Eller tusen andra saker. Varav 99,9 procent aldrig kommer att inträffa. Alla dessa rädslor stoppar dig från att göra vad du tror på.

999 av 1000 rädslor är onödiga eftersom de aldrig kommer att leda till det du är rädd för. Vad spelar det då för roll att den 1000:e rädslan ledde till att du misslyckades med något på vägen mot ditt mål? En miss på tusen. S--t i den. Alternativet är att du fortsätter att vara rädd och låter det hindra dig.

Även om du bestämer dig för att inte låta din rädsla stoppa dig gäller det att du ser när det är så. Det är kanske inte så lätt. Ofta kan du antagligen känna igen det på "jag kan inte". Om du tänker så är risken stor att du hindras av rädsla för något och att det är obefogat.

Vad gör kurserna som får människor att betala tusentals kronor och sedan förverkliga sina drömmar med förmågor de redan besitter?

Jag tror att det handlar om att någon de tror på - förmodligen någon som själv ser ut att vara framgångsrik och lycklig - talar om för dem hur de ska göra och får dem att tro på att det är möjligt. Det är inte så lite. Om det är vad som behövs är det väl värt det. Betala 13000 kronor, lyssna på 7 CD-skivor och gör det du alltid har velat göra. Du får dessutom en elektronisk timer.

Jag skulle tro att de 13000 kronorna höjer ditt förtroende för produkten. Ingen skulle betala så mycket för något som inte fungerar, eller hur?

Thu, 27 Jan 2005 21:37:37 GMT

Löneförhandling och vikten av att se sig själv ur andras perspektiv.

Varannan torsdag, när vi inte har barnen, brukar jag och några av mina vänner gå ut och äta middag. För några veckor sedan utspelade sig ett samtal mellan mig och Niclas. Jag skrev ner det när jag kom hem eftersom jag tyckte att det var intressant. Det är inte hela samtalet. Jag lägger ut det med Nickes tillåtelse.

Jag: - Hej.

Nicke: - Tjena.

Jag: - Hur är läget?

Nicke: - Jo ... det är väl både upp och ner.

Jag: - Och i dag är det ner, antar jag, eftersom du säger så?

Nicke: - Eeh ... jo, lite.

Jag: - Varför är det det då?

Nicke: - Jag vet inte. Det är väl det gamla vanliga.

Jag: - Jaha, och vad är det gamla vanliga i dag då?

Nicke: - Livet antar jag. Ingenting är något vidare. Det är för jävligt.

Jag: - Kan du ge något exempel?

Nicke: - Jobbet ... det gamla vanliga.

Jag: - Vad är det du inte gillar med jobbet?

Nicke: - Faan, allting. Lönen. Jag är helt slut efter jobbet. I går satt jag och grät när jag kom hem.

Jag: - Jasså, lönen igen. Borde du inte höja den då?

Nicke: - Jo, men ...

Jag: - Kan du inte säga att du vill ha högre lön?

Nicke: - Jo ... nej ... det är så svårt ...

Jag: - Varför är det svårt?

Nicke: - Jag vet inte ... det går inte. Jag kan inte.

Jag: - Varför kan du inte?

Nicke: - Det är så svårt ... Jag känner mig helt blockerad.

Jag: - Okej, jag förstår hur du menar. Men det är nog enklare än du tror.

Nicke: - Jag kan inte. Det är något som hindrar mig.

Jag: - Tycker du inte att du är värd mer lön då?

Nicke: - Jo, jag sliter som ett djur och har gjort det ända sedan jag började. Jag gör allt.

Jag: - Jamen då så, då har du inget att oroa dig för.

Nicke: - Det tar stopp. Jag kan inte förmå mig att göra det. Jag vet inte vad jag ska säga.

Jag: - Säg att du vill ha högre lön.

Nicke: - Men ... han borde fatta det.

Jag: - Varför ska han fatta det?

Nicke: - Jag har ju längst erfarenhet på hela kontoret och jag har näst lägst lön av alla. Det är bara en tjej som har lite lägre lön än jag, men hon är ganska nyanställd och inte ens 25 år gammal. Jag har jobbat 17 år på företaget. Jag har mer erfarenhet än chefen. Jag vinner säljtävlingar. Jag jobbar så hårt jag kan.

Jag: - Jo, men en chef ger inte mer lön, eller få chefer ger mer lön, utan att man ber om det.

Nicke: - Men han borde se.

Jag: - Han ser säkert vilket bra jobb du gör. Men det betyder inte att han höjer din lön automatiskt. Alla vill tjäna mer. En del av hans jobb är att hålla nere kostnaderna.

Nicke: - Men jag gör ett bra jobb.

Jag: - Det hjälper inte. Det är inte hans jobb att ge mer lön än han behöver. Så länge han kan hålla dem nere tjänar företaget på det. Hur ska han veta att du är missnöjd? Hur är du på kontoret?

Nicke: - Ja brukar vara glad och trevligt och hälsa på alla och skoja med kunderna ...

Jag: - Alltid?

Nicke: - Ja.

Jag: - Så det han ser är en glad och trevlig person som gör ett väldigt bra jobb?

Nicke: - Ja.

Jag: - Tror du att du ser ut som en person som är missnöjd med ditt jobb?

Nicke: - Nej, men ...

Jag: - Varför ska han då ge dig högre lön?

Nicke: - ... Jag vet inte. Jag gör ju ett så bra jobb.

Jag: - Ja, men du verkar ju helt nöjd också. Varför ska han ge dig mer lön?

Nicke: - Jag går ju knappt runt på min lön.

Jag: - Det vet inte han. I hans ögon verkar allt säkert vara frid och fröjd. Du måste tala om vad du vill. Om du ser ut att må utmärkt, och aldrig ber om något, finns det ingen anledning för någon att ge dig något särskilt. Att du är en trasa när du kommer hem ser de inte.

Nicke: - Jo, du har ju rätt.

Jag: - Säg att du vill ha mer lön.

Nicke: - Jag kan inte. Jag vågar inte. Faan vad jag är feg! Jag vill inte hamna i någon konflikt.

Jag: - Nej, men du hamnar inte i någon konflikt för att du ber om högre lön. Du säger ju själv att du gör ditt jobb bra, att du vinner säljtävlingar, att du är glad och trevlig. Dessutom åker du runt bland de andra kontoren och håller föredrag om säkerhet. Om det är någon som inte vill hamna i konflikt så borde det vara din chef. Han har all anledning att göra allt i sin makt för att behålla dig.

Nicke: - I somras, när det var lugnt på kontoret, gick jag ut på gatan utanför kontoret med några broschyrer och pratade med kunder. Vi fick ett stort företag som kund den vägen. Det visade sig att deras vd, som jag pratade med, hade gått i samma klass som vår rörelsechef. Han var jättenöjd. Jag hörde sedan att de hade använt mig som ett praktexempel på hur man kan bemöta och locka nya kunder.

Jag: - Och ändå är du rädd att din chef ska bli arg på dig om du begär att få den lön du förtjänar?

Nicke: - Ja. När jag började sa han att jag borde ha 7000 kronor mer i månaden.

Jag: - Och vad sa du då.

Nicke: - Jag visste inte vad jag skulle säga.

Jag: - Du fick en utsträckt hand men tog den inte?

Nicke: - Nej, jag blev förvånad.

Jag: - Och nu är du rädd för att löneförhandla?

Nicke: - Ja, jag vet inte vad jag ska säga.

Jag: - Han har ju redan löneförhandlat åt dig, men då tog du inte pengarna! Du behöver ju bara säga vad du vill ha. Inget i ditt agerande kan ha fått honom att tro att du vill ha högre lön. Du gör ett jättebra jobb, mer än vad man kan vänta sig, du tar på dig extrauppdrag, du är glad och trevlig varje dag. Du tjänar näst minst på kontoret, din chef har sagt att du borde tjäna 7000 kronor mer och du är rädd för att ta upp en diskussion om din lön?

Nicke: - Jo, jag vet att det låter dumt ...

Jag: - Snälla, ta hand om det här nu! Det är så enkelt även om du inte ser det. Säg till honom att du vill diskutera lön, boka ett möte, säg vad du vill ha och låt honom göra resten. Han kommer garanterat att göra vad han kan för att sträcka sig fram till dig. Du är en person han inte vill bli av med.

Nicke: - Ibland brukar han komma till mig och be om råd. Han har ju inte varit med om så mycket som jag. Jag har haft fler jobb, varit med om en skilsmässa och så. En gång kom han fram och frågade om jag kunde komma till hans sons skola och prata med hans klass. De har tydligen problem där.

Jag: - Det märks att han har stort förtroende för dig. Man ber inte en psykopat på jobbet komma och tala inför sin sons klass.

Nicke: - När han och jag står och pratar på jobbet, inför de andra, brukar jag prata utan anteckningar. Jag vet ju vad jag pratar om och behöver inga anteckningar. Jag tycker att det är roligt. Det bara flyter på. Han är inte så van. Han pratar inte så mycket. Jag tror att han tycker att det är bra att jag gör det. Mig gör det inget.

Jag: - Här har du berättat oavbrutet om hur bra det går för dig, vilket stort förtroende din chef har för dig och att du har en usel lön. Och du är rädd att ta upp diskussionen om din lön? Förstår du inte hur knäppt det låter? Du har ingenting att förlora. Jag garanterar att du kommer att få högre lön om du ber om det. Om du inte får exakt det du begär är i alla fall varje höjning ren vinst. Jag gissar att du sammanlagt kommer att behöva lägga ner en timme, eller kanske två, på din löneförhandlig. Om du får 2000 kronor mer i månaden blir det 24000 kronor mer om året. Det blir den bästa timlön du har haft någonsin på de två timmarna. Och de där 24000 kronorna kommer du i så fall antagligen att få varje år så länge du jobbar kvar. Vad har du att förlora? Du kanske får 5000 mer i månaden, eller ännu mer. Han har ju sagt att du borde tjäna 7000 kronor mer.

Nicke: - Jag har så dåligt självförtroende.

Jag: - Det vet ingen annan. Ingenting av det du gör tyder på dåligt självförtroende.

Nicke: - Nej, men det är ju jobb.

Jag: - Ja, och det här ska vara likadant. Det är bara affärer. Det är jag säker på att det är för din chef. Han kommer inte att ligga sömnlös om du begär att få mer lön. Om något håller honom sömnlös är det väl var du får din energi ifrån trots din otroligt låga lön. Du måste förstå att det inte är något personligt. Du får inte blanda in känslor. Det är det som stoppar dig.

Nicke: - Men om han frågar varför då?

Jag: - Det skulle han kunna göra, men det tror inte jag för han riskerar att få höra din långa lista om varför du ska ha högre lön och det vet han redan. Jag gissar att han säger att han förstår att du vill ha högre lön och att han ska se vad han kan göra. Om han skulle fråga hur du motiverar en högre lön räcker det om du tar upp tre eller fyra saker. 17 års erfarenhet, att du vinner säljtävlingar gång på gång, att du åker runt och pratar om säkerhet på andra kontor och att du gör saker som ligger utanför vad någon annan gör. Skriv de fyra punkterna på en lapp om du behöver det. Det finns ingen anledning att läsa upp en lista med allt. Han vet ju redan och jag tror fortfarande inte att han kommer att fråga. Om han inte ser det har han problem och han verkar inte vara den typen. Du säger ju att han är bra. Säg till eller skicka ett mail till honom i morgon och säg att du vill diskutera din lön.

Nicke: - Mm ...

Jag: - Vill du helst säga det eller skicka ett mail?

Nicke: - Jag vet inte.

Jag: - Han har antagligen mycket att göra. Skicka ett mail så kan han ta det när det passar. Dessutom behöver inte de andra märka något.

Nicke: - Jag ska försöka.

Jag: - Gör det. Lova det. Det enda du behöver göra är att skicka mailet. En eller två meningar. Sen är bollen hans.

Nicke: - [Suck] Ja, jag måste väl det.

Jag: - Ja, då blir du av med det här. Det vore väl skönt? Dessutom vore det väl inte helt fel att få en massa mer pengar att leva för?

Nicke: - Ja. Jag vet inte vad jag ska skriva.

Jag: - Inget märkvärdigt. Skriv bara "Hej Pelle!" Eller vad heter han?

Nicke: - Jonas.

Jag: - Okej, "Hej Jonas! Jag vill diskutera min lön. Vi kan väl boka ett möte? Mvh Niclas"

Nicke: - Okej, jag skriver ner det så att jag inte glömmer det. Jag är helt handlingsförlamad.

Jag: - Ja, du har tänkt på det här för mycket. Gjort en för stor grej av det. Det är egentligen en pyttesak, men i ditt huvud har det blivit en ballong. Du måste se på det här som alla andra ser det. Du måste se hur du ser ut utifrån.

Nicke: - Jag är så rädd att jag ska klanta till det och glömma vad jag ska säga.

Jag: - Tänk på att i hans och dina kollegors ögon ser du ut som en framgångsrik och lycklig person. De ser dig leende ta hand om kunder hela dagarna eller att du åker runt till andra kontor. Skulle inte du uppfatta en person som var som du som framgångsrik och lycklig? De har ju aldrig sett något annat. De vet inte hur du är på fritiden eller att du skäms över din lön. De har bara sett dig som den framgångsrike. De enda som vet att du har en dålig lön, är din chef och du. De andra kan säkert tro att du har en hög lön. Tänk på att det inte är så lätt att vara din chef. Du måste hjälpa honom. Han är van att se glada trevliga Nicke hela dagarna. Om han plötsligt får se en helt annan person, som han inte känner igen, då kommer han att bli osäker. Du måste hjälpa honom genom att vara ditt gamla vanliga jag som han känner igen. Då blir det ännu enklare för honom att rätta till din lön. Var den person han känner dig som.

Nicke: - Jag måste komma ihåg det, "vara den person han känner mig som".

Jag: - Just det. Och så är det bra om du lämnar känslorna utanför. Följ bara manus under mötet. Säg det du ska säga och försök inte linda in det eller gå som katt kring het gröt. Säg att du tycker att din lön är alldeles för låg och att du vill ha högre lön. Det räcker. Då kommer han antagligen att säga att han förstår det och fråga vad du vill ha eller vad du har tänkt. Då säger du det. Det behöver du inte skämmas för. Säg det bara rätt upp och ner. Försök inte att prata bort det med något annat eller skoja. Du måste visa att du tar din lön på allvar. Efter det är bollen hans igen. Om du blir tyst kommer han att försöka fylla tystnaden. Det är helt okej. Du behöver inte säga något mer. Han får nog undersöka lite innan han kan svara. Då får ni ta ett nytt möte senare. Men det är han som får göra allt jobbet. För honom är det där ren rutin. Om han har varit chef ett tag har han gjort det många gånger tidigare. Det är helt normalt. Han kommer inte att tycka att det är konstigt och du har ingen anledning att tycka det heller. Det är en del av ditt jobb. Kom ihåg att vara den person han är van att se. Han måste känna sig trygg.

Nicke: - Jag måste klara det här. Jag måste få bättre självförtroende.

Jag: - Ja, det är något du måste göra. Kom ihåg att det tar två timmars arbete och att du bara kan vinna. Den stora vinsten är bättre självförtroende. Högre lön är en bonus.

Nicke: - Ja. Jag börjar förstå nu. Fast det är svårt med allt som har varit.

Jag: - Glöm allt som har varit. Det kan du inte ändra på. Du kan påverka det som händer från nu och framåt. Om tio år kan du se tillbaka till i dag och konstatera att du aldrig gjorde något och att livet bara blev sämre, eller också kan du se tillbaka och konstatera att du faktiskt fattade vad det handlar om och gjorde något åt det. Vara stolt. Det gäller hela livet. Bara du kan bestämma hur ditt liv ska bli. Inget händer som inte du gör. Har du ett dåligt liv är det ditt fel. Har du ett bra liv kan du å andra sidan ta åt dig äran. Det måste du lära Fanny också. Hon kan göra vad hon vill av sitt liv, men hon måste se till att det händer för det gör det inte av sig själv.

Nicke: - Det där har jag aldrig hört förut. Jag har aldrig tänkt på det.

Jag: - Det är enkelt. Bestäm vad som är dina mål, vart du vill komma. Se till att varje steg du tar är ett steg på väg mot de målen. Det kan vara ett stort steg eller ett litet, men om varje steg är på väg i ungefär rätt riktigt kommer ditt liv alltid att bli bättre och du kommer att nå dina mål om du håller på tillräckligt länge. Det kräver ingen stor kraftansträngning, bara lite eftertanke. Du kan bli rik, hitta någon att dela resten av livet med eller vad du vill.

Nicke: - Jag ska nog klara det här.

Jag: - Javisst, det gör du. Skicka mailet i morgon förmiddag. Det är det viktigaste du ska göra i morgon. Sen spelar det ingen roll om resten av dagen blir helt misslyckad. Du kan vila upp dig hela helgen.

Nicke: - Jag måste skicka det där mailet.

Jag: - Just det. När du har gjort det kan du luta dig tillbaka och låta din chef jobba. Jag kan skicka dig ett mail med några punkter med det viktigaste du ska tänka på.

Nicke: - Ja, gärna, gör det.

Morgonen efter skickade jag ett påminnelsemail, vilket naturligtvis var helt överflödigt eftersom Nicke hade legat och tänkt på det hela natten. Han skickade mailet till sin chef som bokade in ett möte efterföljande onsdag.

Kvällen före mötet hade vi gjort upp att Nicke skulle ringa mig. Det gjorde han och vi gick igenom allt vi hade sagt vid middagen veckan före. Meningen var att han skulle vara väl förberedd på allt vad chefen kunde komma att säga.

Samma morgon som lönesamtalet skickade jag över sammanfattningen ovan så att Nicke kunde läsa den före mötet, som en sista förberedelse.

Mötet gick bra. Nicke skötte sig som han skulle och hade bra svar på det mesta. Chefen lovade att se vad han kunde göra och återkomma.

I dag har det gått två veckor sedan förra middagen och vi träffades igen. Nicke satt vid bordet och läste när jag kom. Vi hälsade och jag frågade hur läget var. I dag fick han besked av sin chef att han får 3000 kronor högre månadslön.

Inte nog med det. Han utstrålade betydligt bättre självförtroende och har hittat flera nya karriärmöjligheter inom sin bransch. Nicke sa att han har grämt sig för det här i 17 år och så visade det sig vara så enkelt.

Uttrycket "att vända på en femöring" är slitet, men här tycker jag att det passar väldigt bra. Inom loppet av två veckor vände han sitt liv på ett dramatiskt sätt. Och egentligen var det inte mycket han egentligen gjorde. Den stora grejen var att han förändrade sin syn på sig själv.

Nu berättade han stolt hur duktig han är på att sälja. Jag har inte tänkt på det tidigare, men det stämmer faktiskt. Han gav flera exempel på säljtävlingar de har haft på kontoret. Hela tiden slutar det med att han vinner och varje gång ändras reglerna därför att marginalen mellan honom och de andra är så stor. Han är för bra för reglerna. När de har satt upp som mål att var och en ska göra minst två affärer om dagen gör han tio. Om målet är att var och en ska göra 50 kundbesök under ett år gör han 110.

Jag tror inte att Nicke är ensam. Det är nog vanligt med rädsla för att sälja sig själv. Tidigare har jag haft precis samma svårighet. Lyckligtvis har det gått över.

Vi är rädda för oss själva. Det farliga är inte det som kan hända oss, utan våra tankar om vad som skulle kunna hända. Fantasin spelar oss spratt som får helt naturliga situationer att verka riskfyllda. I stället för att vara rädda för allt och någon enstaka gång få rätt, bör vi kasta oss över nya saker och någon enstaka gång få ta ett steg tillbaka.