Osorterade tankar nedskrivna av Niklas Johansson | ||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||
den 30 december 2004Röda Korsets sida för katastrofhjälp: Rädda Barnens motsvarande sida:
I framtiden måste film- och TV-producenter hitta en modell där de tjänar pengar på att deras produkter ses. Inte på att någon betalar när de ser dem, som i dag, utan på att de tittar på dem. Varför då? Med de fildelningstjänster och andra teknologier som finns och är på väg kommer de inte att få betalt i förväg av dem som tittar på dem. Det är för lätt att se dem utan kostnad och det kommer att vara för svårt för producenterna att hindra det. Att ta betalt i efterhand kommer att kräva komplicerade och dyra kontrollsystem. Den första lösning jag kommer på, är att varenda minut av det de producerar är betald på förhand. Med reklam alltså. Produktplaceringar, en reklamremsa vid sidan av bilden eller något annat smartare. Om de lyckas med det kommer spridningen att vara nyckel till inkomsterna. Ju fler kopior som cirkulerar, desto mer är produktplaceringarna värda. Då har de vänt på maktförhållandet jämfört med nu. Som konsumenter får vi vänja oss vid att alltid se varumärken i filmer, TV-serier och annan "bildburen" underhållning. Jag tror inte att det kommer att vara ett problem. I början blir det säkert klumpigt gjort, men med tiden kommer vi knappt att tänka på att vi matas med reklambudskap hela tiden och det gör vi redan. Det går inte att åka kollektivt mellan två platser utan att sköljas över av reklam. Jämför med radio. Det finns mängder av radiokanaler som lever på att sändningarna är finansierade i förväg med reklam. Det kunde ha varit likadant med TV och film. Att det inte är det tror jag beror på hur det började. Radio var fri att konsumera redan från början. Ofta var det statliga företag som producerade fri radio för sina medborgare. Det var staten som betalade. Sedan kom reklamradion. I Sverige dröjde det länge (om vi bortser från Radio Nord och liknande projekt). När det gäller film var affärsmodellen den omvända. Där skulle konsumenterna betala i förskott. Det är den modellen man försöker hålla fast vid, trots att det inte längre finns någon rimlig möjlighet för producenterna att kontrollera spridningen. Varenda dator och mobiltelefon är en potentiell biograf som bara användaren har full kontroll över. I dag får biografer betala för att visa filmer. Med reklammodellen kommer de att få betalt för att visa dem. Besökarna får titta gratis. Ju fler, desto bättre. Betalningsströmmarna blir helt omvända. Vem blir först att producera en film som är helt finansierad av reklam? När någon har gjort det kommer andra att följa efter. Jag gissar att den första filmen kommer att produceras av någon som kan göra det till en låg kostnad, en entusiast, eller ett stort företag som kan ta risken som är förknippad med att vara först med en ny affärsmodell. Microsoft kanske? Det handlar om att göra själva konsumtionen lönsam för producenterna. Wired har en intressant artikel om BitTorrent, en programvara för fildelning mellan användare, och dess upphovsman, Bram Cohen. (Cohen har Aspergers syndrom som i artikeln beskrivs som "a condition on the mild end of the autism spectrum that gives him almost superhuman powers of concentration but can make it difficult for him to relate to other people.")
|
Läsning Mer... |