den 31 augusti 2004

Den här fantastiska dikten hittade jag i The secret of the ages av Robert Collier. Du som förstår och tror på den kan klara vad som helst. Det är en stor portion av livets viktigaste lärdomar samlat i tre stycken. Vägen till lycka. Det är lite ironiskt att det antagligen är först när du har upplevt det som du förstår och tror på det, och det kan ske av en slump.

den 6 juni 2004

Detta lovar Loren Cordain i boken Stenålderskost. Om jag minskade i vikt vore det snarare något dåligt än något bra. Däremot skulle jag säkert ha nytta av att fördela om lite mellan fett och muskler.

Stenålderskost är den kost våra stenåldersförfäder levde på under lång tid, för ungefär 500 generationer sedan. Innan jag läste boken trodde jag att stenåldermänniskan led av sjukdomar, hål i tänderna och hade kort medellivslängd. Enligt författaren var det tvärt om. De var starka, friska och levde länge. Det var först när människan började bruka jorden och använda spannmål och mejeriprodukter i matlagningen som de började dra på sig sjukdomar. Då minskade de också i längd.

Stenåldersmänniskan åt magert kött, fisk, frukt och grönsaker. Inga mejeri- eller spannmålsprodukter, inget tillsatt raffinerat socker. Det de åt fick de äta så mycket de ville av. Människokroppen kan inte äta så mycket magert kött, fisk, frukt och grönsaker att det blir skadligt. Den som äter som en stenåldersmänniska behöver aldrig gå hungrig.

En av de riktiga bovarna i vår moderna kost är färdiglagade måltider. Där kan vi inte kontrollera vad som tillsätts. När vi lagar mat själva går det att låta bli exempelvis smör, socker, grädde och mjöl. I stället för socker går det bra att använda lite honung eller frukt. I stället för margarin kan du steka maten i linfröolja eller rapsolja. I stället för en tallrik glass efter maten kan du äta en skål frusna bär. Som mellanmål kan du äta en avocado med räkor eller en näve nötter. Måttliga mängder alkohol är tillåtet.

Emellanåt går det bra att synda under en hel måltid utan att det påverkar hälsan märkbart.

Fullkorn sägs ofta vara nyttigt och innehålla mycket fibrer. Frukt innehåller i genomsnitt dubbelt så mycket fibrer som fullkorn. Grönsaker som är fattiga på stärkelse innehåller omkring åtta gånger mer fibrer.

När kroppen smälter protein går det åt mycket mer energi än när den smälter fett. Protein ger dessutom en mättnadskänsla, så att du slipper småäta mellan måltider, och det bygger muskler. Proteinrik mat tillsammans med frukt och grönsaker kan man inte äta för mycket av. Kalkonbröst utan skinn innehåller 94 procent protein och bara 5 procent fett. Lammkotletter däremot innehåller 49 procent protein och 51 procent fett. Det är med andra ord lika onyttigt som feta fläskkotletter.

Fett ensamt är det svårt att äta mycket av. Kroppen säger stopp. När vi blandar det med kolhydrater, salt eller socker, smakar det godare, vilket gör att vi kan äta för mycket av det. Det kan även lura kroppen att den fortfarande är hungrig.

Det finns många recept i boken som låter goda. Lax, skaldjur, vilt, kalkon och mycket annat. Även våra vanliga köttsorter, nöt och fläsk, är tillåtna om allt synligt fett är bortskuret före tillagningen.

Det jag har allra svårast att tänka mig att vara utan, är bröd av alla sorter, mjölk och potatis. Resten kan jag ha eller mista. Däremot tänker jag försöka att åtminstone minska både bröd- och mjölkkonsumtionen. Ett äpple i stället för en av frukostmackorna. Loka i stället för mjölk till så många måltider som möjligt. Potatisen är svår. Det går att göra så väldigt mycket gott av potatis. Att byta ut övriga mindre nyttiga måltidsingrdienser verkar inte svårt. Över huvud taget får jag intrycket att stenålderskosten är ganska enkel att följa. Så mycket magert kött, fisk, skaldjur, frukt och stärkelsefattiga grönsaker jag orkar äta. Hur svårt kan det vara?

Boken är full av exempel på sjukdomar och andra åkommor som man kan undkomma eller minska risken för genom att äta stenåldersmat. Vad som är riktigt bra med den (boken), är att den får det att verka så enkelt att börja och att man blir motiverad att sätta igång direkt.

Jag ska avsluta med ett till citat från boken:

den 11 april 2004

Så lyder ett avsnitt i det inledande kapitlet av Livsstrategier av Phillip C. McGraw, "Dr Phil". Det är också en bra sammanfattning av boken.

Livsstrategier beskriver en samling (tio) "livslagar" som styr våra liv oavsett om vi tycker att det är bra eller inte. McGraw jämför det med tyngdlagen. Du kan välja att anpassa ditt liv till den och lyckas eller ignorera den och misslyckas.

1. Antingen fattar du, eller också inte

Det finns inget mellanting. Du kan tillhöra dem som har förstått vad som får människor att fungera. Då har du fattat. Annars har du inte det.

2. Du skapar dina egna upplevelser

Allt du är med om är upplevelser du har skapat. Både bra och dåliga. Du och ingen annan är ansvarig för ditt liv. Det gäller alla friska vuxna människor. Är det något du inte är nöjd med är det du som måste ändra på det. Det är ju dina upplevelser.

3. Folk gör det som fungerar

Beteende som belönas fortsätter. Om någon plågar dig är det för att de får ut det de vill av det. När de inte får det längre slutar de. Belöna inte andras dåliga beteende mot dig. Belöna däremot dem som behandlar dig på ett sätt du gillar.

4. Du kan inte förändra det du inte erkänner

Hittar du inte felen på bilen kan du inte laga den. Det samma gäller dig och ditt liv.

5. Livet belönar handling

Den här lagen hänger ihop med den andra. De som tar ansvar för och kommandot över sitt liv belönas. Platon citeras:

Phillip McGraw sammanfattar det med: "Snacka kostar inget."

6. Det finns ingen verklighet, bara perceptioner

Det är du som bestämmer hur du ska tolka det som händer. Det är det som styr om du är lycklig eller inte. Är du inte lycklig har du tolkat din omgivning och det som sker så att det gör dig olycklig. I boken finns ett citat av William Shakespeare:

7. Livet förvaltas, det botas inte

Den här livslagen backas upp med bland annat följande:

Styr ditt liv, låt det inte hända.

8. Vi lär människor hur de ska behandla oss

Eftersom folk enligt den tredje livslagen gör det som fungerar, måste vi lära andra hur de ska behandla oss.

9. Det finns kraft i förlåtelse

Benjamin Franklin har sagt att:

Phillip McGraw skriver:

10. Du måste sätta namn på det du vill ha för att kunna kräva det

"Lycka" är inte något bra att kräva av livet. Var specifik, kräv det som gör dig lycklig i stället.

Detta är de tio livslagarna. Till varje lag finns det strategier för att hantera dem på bästa sätt. Boken innehåller också praktiska övningar med syfte att förändra livet till det bättre, om det inte redan är bra.

den 5 april 2004

   "The Master Formula of Attainment", huvudformeln för att uppnå något:

Tydliga mål, enträgen längtan, tillitsfull förväntan, orubblig beslutsamhet och balanserad ersättning.

Det är, enligt Personal Power, vad som krävs om man vill uppnå något. De engelska beskrivningarna av de fem stegen lyder:

Utan mål kan du inte vänta dig att uppnå något särskilt lika lite som du kan vänta dig att träffa en tavla om du skjuter utan att sikta.

Ska du uppnå något måste du vilja det tillräckligt mycket.

Vänta dig att det du vill uppnå ska inträffa.

Var beslutsam i ditt arbete med att uppnå målet.

Allting har ett pris. Var beredd att betala priset för det du vill uppnå. Vill du leva ett liv utan att följa lagar måste du vara beredd att betala priset för det. Vill du bli rik måste du vara beredd att betala priset för det. Det kan vara att försumma din familj, att avsäga dig fritid, eller någonting annat:

När vi avundas dem som har något vi vill ha, tänker vi sällan på att de har betalat ett pris för det. Ofta är det högt och de har varit beredda att betala det.

Här är ett längre citat om "balanserad kompensation":

Du måste ge för att få. Är priset rimligt?

Kan du sätta upp ett tydligt mål? Vill du uppnå det tillräckligt mycket? Väntar du dig uppriktigt att du ska uppfylla det? Kan du arbeta oförtrutet tills målet är uppnått? Är du beredd att betala priset? Kan du svara jag på alla frågorna kan du uppnå dina drömmar!

Få böcker har fått mig att tänka så mycket som Personal Power. Nästan varenda mening krävde eftertanke. Jag ska läsa om den minst en gång.

den 21 mars 2004

   Jag fick ett brev från Learning Strategies häromdagen. Det börjar så här:

Det är rena rama romaninledningen. Vem vill inte komma över böcker som är så svåra att få tag på? Det är ett smart försäljningstrick. Knapphetsprincipen.

Berättelsen slutar med att de efter många år har kommit över originalböckerna. Dessa har de låtit skriva av och göra en e-bok (pdf) av. Så mycket för knapphetsprincipen alltså. Nu finns den till försäljning hos Learning Strategies för 17 US-dollar. E-boken heter Personal Power - Your Master Self. Exakt vad den handlar om skriver de inte. Inom några dagar lär jag veta. Helt nöjd eller pengarna tillbaka.

Personal Power eBook

den 16 mars 2004

   Peter länkade till William Strunk Jr:s, The Elements of Style, som finns på nätet. Mycket går att använda direkt på svenska språket.

Utelämna onödiga ord och meningar:

Jag tycker inte att det borde vara så svårt att översätta boken till svenska, men det verkar ingen ha gjort.

   Snabbläsning av facklitteratur handlar till stor del om att läsa rätt saker. Vi kan titta på en liknelse.

Låt oss anta att jag tappar exempelvis en skruv på golvet och att jag inte såg var den hamnade. Då kan jag gå till väga på flera olika sätt när jag letar efter den. Jag skulle kunna söka av golvet genom att svepa med blicken fram och tillbaka från sida till sida, till dess att jag hittar den. Ungefär som när jag läser en bok från pärm till pärm. Gör jag så kommer jag att ha sett alla delar av golvet från den plats där jag började och fram till skruven. Förr eller senare hittar jag den, men det är ett omständigt och tidsödande sätt att göra det.

Ett annat sätt är att titta på golvet utan att fokusera på någon särskild del, så att jag får god överblick över golvet, och bara titta extra noga på de områden där det finns saker av en skruvs storlek. Hörde jag ungefär var den landade kan jag börja där. Det sättet går oftast fortare och låter mig fokusera på det som är viktigt, det vill säga att hitta skruven. Hur resten av golvet ser ut och vad som finns där är ointressant. Det ingår inte i mitt mål.

På samma sätt kan jag göra när jag läser.

Först och främst måste jag bestämma varför jag ska läsa texten. Därefter vad jag vill få ut av den. Ett mål alltså. Utan ett mål vet jag inte vad jag bör läsa. Då lär det inte hjälpa att läsa boken från pärm till pärm heller. Målet skriver jag ner. Då blir det tydligare och lättare att stämma av efteråt att jag har uppnått det. Om det finns några nyckelbegrepp som är viktiga försöker jag få med dem i beskrivningen av målet.

Målet är mycket viktigt. Det är alldeles avgörande för hur väl jag kommer att lyckas. Därför är det värt att lägga ner den tid som krävs för att det ska bli bra. Med ett bra mål kan jag slippa läsa onödigt mycket. Utan mål kan jag inte lyckas (inte misslyckas heller kanske).

När jag vet vad jag har för mål med att läsa boken, kan jag fokusera på de delar där det är mest troligt att jag hittar det. Att läsa innehållsförteckningen är en bra början. Hittar jag intressanta avsnitt, där det verkar troligt att jag kan hitta det jag söker, börjar jag med att läsa dem. Är det fortfarande saker jag behöver veta kan jag bläddra igenom boken och läsa kapitelrubriker samt underrubriker. Alla avsnitt som verkar intressanta läser jag. Om jag fortfarande inte har uppnått mitt mål är det inte säkert att jag har rätt bok.

Vill jag ändå ge den en chans till kan jag skumma igenom den och läsa de delar jag råkar fastna vid. Att skumma innebär att låta ögonen svepa över sidorna på några sekunder per styck. Ofta hjälper mitt undermedvetna till att lotsa mig till de delar ögonen ser och som kan vara av intresse. Det kan kräva lite övning. Man måste lita på att det fungerar och det kan ta ett tag att märka det.

Att läsa smart sparar mycket tid och är en del av snabbläsningstekniken. Behöver jag bara läsa halva boken har jag sparat halva lästiden oavsett hur snabbt jag läser de delar jag måste.

den 9 mars 2004

   En bra början.

Det är roligt att själv märka att man har lärt sig saker. På väg till jobbet i dag hann jag läsa de sista 50 sidorna av Phillip C. McGraws Livsstrategier, bläddra igenom och läsa det jag ville i Metro och sitta och filosofera den sista biten. Det kändes som en effektiv start på dagen.

Snabbläsningen går ibland riktigt bra. Nu när det är ljust på morgnarna är det lättare att se och det påverkar läshastigheten ganska mycket. 50 sidor på ungefär en halvtimme, mestadels på en skumpig och rätt ljudlig buss, är jag nöjd med.

När jag började med Livsstrategier bestämde jag mig för att läsa 50 sidor per morgon. Jag läste den på fem resor till jobbet. En av morgnarna fick jag inte sittplats hela vägen och hann inte läsa lika mycket.

Med den lästakten skulle jag kunna läsa omkring 50 böcker om året bara genom att utnyttja en tråkig transportsträcka till något bra. Tänk om jag satt en timme hemma varje dag och läste i lugn och ro. Visserligen är "hemma" och "lugn och ro" en motsägelse, men att kunna sitta på en skön stol, med bra belysning, och läsa utan avbrott för bussbyten och annat, skulle göra skillnad.

den 2 mars 2004

   Breakthrough Rapid Reading.

Detta är en mycket bra snabbläsningsbok. I klass med Tony Buzans böcker tycker jag. Boken innehåller många övningar och en hel del kloka råd om läsning i allmänhet och snabbläsning i synnerhet.

Målet med boken, är att du ska kunna läsa med hastigheter på flera tusen ord per minut. För att kunna läsa så snabbt räcker det inte med vanliga lästekniker, det vill säga att läsa rad för rad. Det krävs höghastighetstekniker. Med höghastighetstekniker läser man delar av flera rader samtidigt och låter hjärnan sammanfoga dem till begriplig text. I början kan det kännas ovant, men det handlar om övning.

Peter Kump, som är författare till Breakthrough Rapid Reading, lägger stor vikt vid läsförståelse och repetition, så att du ska komma ihåg det du läser.

den 29 februari 2004

   Apropå bruksanvisning för defibrillatorer skrev Bengt O. Karlsson så här i ett brev:

Här följer därför bruksanvisningen:

I boken, I värsta fall, finns ytterligare några hjälptexter, men då det förmodligen är bråttom vid dylika tillfällen, har jag utelämnat dem.

För säkerhets skull följer här också beskrivningen för "så här tar du dig fram längs taket på ett framrusande tåg för att sedan klättra in i det" (förkortat):

I slutet finns ett observandum i vilket det står:

   I går läste jag Skrivtips av Monica Rolfner.

Skrivtips är en bok med tips för den som vill skriva exempelvis en roman, novell eller film. Boken är full både av råd om hur man kan göra, men även många varningar för sådant man ska akta sig för, eller åtminstone känna till fallgroparna med.

En av de saker jag gillar särskilt, är att boken är full av exempel, både egna och andras. De illustrerar på ett tydligt sätt det som sägs så att det inte bara blir ihåliga ord.

Mycket vikt läggs vid inledningen på boken. Om den inte tilltalar läsaren är risken stor att boken inte blir läst. En inledning bör inte innehålla miljöbeskrivningar, drömmar och långa tidsbestämmelser. Däremot får den gärna innehålla spännande personer (inte för många), en intressant konflikt och dialog. Monica skriver "kom till saken och gör det fort".

Ett av de tips jag tyckte bäst om, var att allt som inte är viktigt för handlingen ska strykas. Det skulle rädda många träd om alla författare tänkte så.

En annan bra tanke är "utan konflikt - inget drama". Konflikten får gärna anas redan i inledningen så att läsaren fångas i berättelsen.

Kapitlet om "gestaltning" är ett av mina absoluta favoriter. Det fick mig att förstå skillnaden mellan att gestalta och berätta. För mig var det en riktig ögonöppnare.

Avsnittet om filmmanus innehåller både råd om hur man ska tänka och hur ett manus bör formateras.

Det finns många likheter mellan råden i Skrivtips och Jonas Söderströms Att skriva för webben: Undvik klyschor och slitna uttryck, mjukstarter är onödiga, beskriv inga överflödiga detaljer, krångla inte till språket, och så vidare.

Skrivtips är mycket personligt skriven. Tipsen är raka och mycket framstår som svart eller vitt. Eftersom råden innehåller motiveringar är de för det mesta lätta att svälja. Jag hade stort utbyte av den.

Flera personer har rekommenderat Steven Kings Att skriva - en hantverkares memoarer. Jag funderar på att beställa den och ytterligare någon bok att läsa som en fortsättning på Skrivtips.

den 27 februari 2004

   För ganska länge sedan skrev Peter att Steven King föreslår att man börjar skriva ett andra utkast av en bok ungefär sex veckor efter att man skrev färdigt det första.

Det har legat i bakhuvudet sedan dess. Jag har funderat över hur lång tid jag behöver låta en text ligga innan jag kan ge mig i kast med den som om den vore skriven av någon annan. Minst tre veckor har jag kommit fram till. Efter tre veckor kan jag ofta hitta fel, möjligheter till förbättringar och tveksamma formuleringar.

Det har varit till stor hjälp. Nu behöver jag aldrig ta upp en text efter en vecka och hoppas att jag kan göra några större förbättringar. Det sparar tid. I och med detta vet jag också att en text jag skriver och lämnar ifrån mig efter kortare tid än tre veckor, förmodligen inte är så bra som den skulle kunna vara om jag fick mer tid. Lösningen på det är att be någon annan läsa den och föreslå förändringar.

Att skriva är en hel vetenskap. Jag letar efter några bra böcker om att skriva på svenska. Jonas Att skriva för webben betraktar jag som en klassiker trots att jag inte har haft den i bokhyllan så många månader. Den är dock mer inriktad på språket än på processen. Jag vill lära mig mer om processen. Det skiljer sig förstås från person till person, men att läsa hur några andra ser på det kan vara till hjälp när det gäller att skapa en egen rutin.

den 26 februari 2004

   I dag levererades min senaste bokbeställning. Bland tipsen i boken I värsta fall läser jag "Så här använder du en defibrillator". En defibrillator använder "man" för att få igång ett hjärta som har råkat ut för stillestånd. Jag undrar när man råkar ha en defibrillator utan åtföljande operatör.

Ett annat avsnitt har rubriken "Så här hoppar du från en motorcykel till en bil". Det är illustrerat så det borde inte vara så svårt. "Så här tar du dig fram längs taket på ett framrusande tåg för att sedan ta dig in i det", är rubriken på ytterligare ett avsnitt.

Jag ser redan nu att det här är en bok jag kommer att ha mycket glädje av.

En annan bok som också borde finnas i var mans attachéväska, är Don't try this at home. Titeln syftar nog på att det inte brukar hända någonting spännande hemma.

"Shut down an out-of-control nuclear reactor", "Sink a submarine", "Break into Fort Knox" och "Conduct a SWAT-team hostage rescue" är några kapitel som borde höra till allmänbildning.

Den tredje boken är Actionhjältens handbok.

"Hur man stoppar en kula med sin egen kropp." I lumpen fick vi lära oss "hur man undviker att stoppa en kula med sin egen kropp". (Man ska ligga platt på marken och se till att hålla ner hälarna.)

"Hur man fångar någon i luften när man själv saknar fallskärm." När man hamnar i den situationen är det guld värt att veta.

"Hur man framställer och använder kärleksdrycker" och "Hur man förvandlar sexuell attraktion till hysteriskt, passionerat sex". Det här är tydligen en bok som borde ha delats ut i gymnasiet.

"Hur man är beredd på vad som helst". Författarna har uppenbarligen inte träffat Emmy.

"Hur man stoppar ett bröllop."

Med de här böckerna kommer jag att kunna sysselsätta mig hela våren. Det kanske är dags att låta sy benfickor på kostymerna.

den 18 februari 2004

   Vid ett besök i Akademibokhandeln föll min blick på två böcker: Don't Try This at Home, av Hunter S. Fulghum, och Actionhjältens handbok, av David Borgenicht.

Om Actionhjältens handbok står det:

Jag förstod direkt att det var en bok jag absolut måste ha. Jag beställde den, Don't Try This at Home, som bland annat innehåller kapitlen "Form an Independent Nation" och "Go Over Niagra Falls in a Barrel", samt I värsta fall - En överlevnadshandbok för extrema situationer", av Joshua Piven och David Borgenicht. Så här står det om den:

den 12 februari 2004

   Här är några kloka tankar kring kommunikation, tagna ur The Art of SpeedReading People:

Detta är ytterligare en bok av typen "det här borde du ha fått lära dig för länge sedan".

Även om man kanske inte kan ta till sig allt om personlighetstyper eller ens "typa" sig själv när man går i skolan, vore det bra att få lära sig grunderna. Det handlar om att många människor är olika, hur det kan ställa till problem och vad vi kan göra åt dem, samt hur vi kan undvika dem. Det borde ingå i allmänbildning. Ingen kan komma undan det faktum att vi är olika.

The Art of SpeedReading People lyckas med sitt mål, att lära ut hur man lär sig att "läsa" andra människor. Det är mycket fascinerande.

den 5 februari 2004

   Jag har beställt ABC av Lennart Hellsing och Stenålderskost av Loren Cordain på AdLibris i dag. I slutet av eftermiddagen meddelade de att leveransen hade skickats. Det är snabb expediering.

ABC köpte jag därför att det var det som närmast uppfyller kriterierna: Rimmande bok om alfabetet där bokstäverna ingår i rimmen och där bokstäverna är avbildade. Min tanke är att Emmy ska lära sig bokstäverna som en del av rim och samtidigt se dem. Som ett alternativ till ABC-resan.

Stenålderskost har jag varit nyfiken på ett tag. Michel Montignac är en av flera som har skrivit böcker om det, men jag valde Stenålderskost i stället.

   När det gäller Briggs-Myers personlighetstyper finns det en hierarki mellan de olika egenskaperna. Hierarkin inkluderar inte attityderna Extraversion (E) - Intraversion (I) och Judging (J) - Perceiving (P). Det är mellan funktionerna Sensing (S) - Intuition (N) och Thinking (T) - Feeling (F) det finns en hierarki. Inom olika personlighetstyper är det olika funktioner som är starka.

Inom min typ, INFJ, är Intuition den starkaste funktionen. I och med det är Feeling den näst starkaste funktionen. Även motparterna till dessa funktioner är med i hierarkin. Motparten till den starkaste funktionen är den svagaste och motparten till den näst starkaste är den näst svagaste funktionen. Det betyder att Thinking, som är motpart till Feeling, är min näst svagaste funktion. Sensing är motpart till Intuition och därför min svagaste funktion.

Att man behöver hålla reda på hierarkierna har att göra med att det är där man ser sina starkaste och svagaste funktioner. Jag är stark på Intuition, men svag på Sensing, vilket betyder att det Sensing representerar är min akilleshäl. Exempelvis under stress kan våra svagare funktioner ta över och det är då det blir problem.

I The Art of Speedreading People jämförs detta med bilkörning. Normalt är det den starkaste funktionen, en av de vuxna, som kör. Den näst starkaste, den andra vuxna, läser kartan. De svagare, 10-åringen och 3-åringen, sitter i baksätet. Under stress tar 10-åringen eller 3-åringen över ratten och då går det inte så bra. Det är ungefär som att tvingas skriva med vänsterhanden om man är högerhänt.

Humanmetrics har ett typologistest med 72 ja-/nej-frågor. När du har svarat på dem får du veta vilken typ du är. På Typelogics hemsida finns alla personlighetstyperna beskrivna.

Här är texterna om personlighetstyperna sammanställda på en sida:

Briggs-Myers personlighetstyper

den 4 februari 2004

   Fortsättning om personlighetstyper.

"Thinking" och "feeling" är nästa skala i Briggs-Myers personlighetsmodell. Tänkande och kännande på svenska. Det rör sig om hur vi fattar beslut och drar slutsatser. Svaret på dessa frågor avgör vad som beskriver dig bäst:

Fattar du beslut mer objektivt, baserat på för- och nackdelar eller baserat på hur du känner inför frågan, och hur du och andra kommer att påverkas av den? Tänkande fattar beslut baserat på för- och nackdelar och kännande baserat på känslor.

Vilka ord beskriver dig bäst: Logisk och analytisk eller känslig och empatisk? Tänkande är mer logiska och analytiska och kännande känsliga och empatiska.

Är det viktigare att säga sanningen även om det sårar någons känslor eller att vara taktisk även om det betyder att du får använda en vit lögn? Tänkande håller sig till sanningen och kännande undviker att såra andra.

Vilket är vanligtvis mest övertygande: Logisk argumentation eller stark vädjan till dina känslor? Tänkande faller för logik och kännande för känslor.

Vilket är den största komplimangen: Att vara tuff eller ömsint? Tänkande föredrar att vara tuffa och kännande föredrar ömsinthet.

Om du är mer tänkande får du ett T som tredje bokstav och om du är mer kännande får du ett F, enligt Briggs-Myers personlighetstypning. Jag har ett F och är mer kännande, men det "känns" inte helt självklart. Efter att ha läst beskrivningarna i The Art of Speedreading People.

Den sista skalan är "judger" eller "perceiver". Det gäller sättet att organisera vår värld och leva våra liv. En judger, ungefär "avgörare" på svenska, har en medfödd drift att avsluta saker, fatta beslut eller döma, medan en perceiver, en "varseblivare", har en medfödd drift att lämna saker öppna och fortsätta att "varsebli". Här är några frågor vars svar hjälper dig att bestämma vilket du är mest:

Tenderar du att fatta de flesta beslut snabbt och lätt eller gör beslutsfattande dig orolig och osäker? Avgörare fattar gärna och lätt beslut. Varseblivare låter hellre bli in i det längsta.

Föredrar du att få saker avgjorda och beslutade eller att få lämna alla möjligheter öppna ifall något oväntat dyker upp? Avgörare vill fatta beslut och gå vidare och varseblivare vill inte binda sig för ett slutgiltigt alternativ.

Är det viktigt för dig att behålla kontrollen i de flesta situationer eller är du ofta tillfreds med att låta andra bestämma? Avgörare vill ha kontroll och varseblivare överlåter det gärna till andra.

Är du väldigt medveten om tiden och nästan alltid punktlig eller ofta sen och tycker att tiden har försvunnit iväg? Avgörare är noga med tider, varseblivare mindre bra på att hålla tider.

Vilket är mest sant om dig: Du är vanligtvis väldigt organiserad eller du har svårt att finna saker och hålla ordning? Avgörare är organiserade och varseblivare mindre organiserade.

Vilket stämmer bäst på dig: Du föredrar att göra klart arbete och sysslor innan du slappnar av eller du kan ofta hitta övertygande skäl att skjuta på en uppgift till senare? Avgörare arbetar först och vilar sedan. Varseblivare kan gärna skjuta på arbetet till förmån för annat.

Jag vill ha kontroll och är helt klart en avgörare, vilket ger mig ett "J" som sista bokstav.

Hela min personlighetsbeskrivning är: Introvert - Intuitiv - Kännande - Avgörande (Introversion - Intuition - Feeling - Judging), INFJ.

den 3 februari 2004

   Mer om personlighetstyper.

"Sensor" eller "intuitive" handlar om hur vi uppfattar och tar in information. En del människor tar in information via sina fem sinnen: syn, hörsel, känsel, smak och lukt. De kallas "sensors", ungefär "kännande" på svenska. Andra tar in information via ett sjätte sinne och fokuserar inte på vad som är, utan vad som kan bli. De kallas "intuitives", enligt Briggs-Myers-terminologi, intuitiva på svenska.

Det går att identifiera kännande och intuitiva genom att besvara frågor:

Tar du mer hänsyn till fakta och detaljer eller försöker du att förstå sammanhangen, underliggande meningar och konsekvenserna av dem? Kännande bryr sig mer om fakta och detaljer och intuitiva om sammanhang och underliggande meningar.

Är du en mer jordnära och förnuftig person eller fantasifull och kreativ? Kännande är jordnära och intuitiva mer fantasifulla.

Vilket litar du mest på, dina direkta upplevelser eller maggropskänsla? Kännande litar mer på upplevelser och intuitiva på maggropen.

Är du mer fokuserad på här och nu eller försöker du tänka dig hur saker kan påverka framtida händelser? Kännande tänker på här och nu och intuitiva på framtida påverkan.

Gillar du nya idéer för deras egen skull eller bara om de har en praktisk användning? Intuitiva gillar nya idéer för de möjligheter de representerar medan kännande föredrar dem som har en praktisk nytta.

Använder du hellre en inlärd färdighet eller blir du lätt uttråkad när du behärskar den? Kännande drar gärna nytta av sina färdigheter och njuter av att förfina dem. Intuitiva njuter av den kreativa process som leder fram till färdigheterna, men tröttnar när de behärskar dem.

Jag är mer en intuitiv (N) än kännande även om jag har vissa drag av kännande (S) också.

Det är riktigt fascinerande att förstå tankarna bakom personlighetstyperna i The Art of Speed Reading People. När jag förstår den praktiska skillnaden mellan att vara kännande och intuitiv förstår jag också hur lätt det kan vara för dessa två personlighetstyper att hamna i konflikt. Samtidigt är det tydligt att bägge typerna behövs. Intuitiva bygger upp saker och sensorer förvaltar dem.

När jag satt och läste insåg jag plötsligt varför jag sällan under mitt yrkesverksamma liv har gjort det jag har varit anställd att göra, men ganska mycket annat. Ofta har jag fått uppgifter av karaktären "bygg upp och förvalta". Bygg upp har jag ofta gjort, men så fort det har kommit till förvaltning har jag stökat undan det så fort som möjligt och ägnat mig åt andra saker.

En gång fick jag i uppgift att förvalta ett system. Det slutade med att jag inte förvaltade, utan i stället byggde om det från grunden. En annan gång var jag controller. Det var så tråkigt att jag byggde ett ekonomisystem i stället. Ytterligare en gång hade jag en administrativ tjänst inom finansbranschen. I stället byggde jag flera system som stödde och effektiviserade back-officeverksamheten. Så där har det varit hela tiden. Jag har fått roller för kännande personlighetstyper fastän jag är en ganska utpräglad intuitiv.

den 2 februari 2004

   Personlighetstyper.

Enligt en modell som kallas Briggs-Myers Type Indicator kan man vara en av 16 olika personlighetstyper. Klassificeringen görs med hjälp av fyra olika skalor:

Extraversion (E) <--> Introversion (I)

Sensing (S) <--> Intuition (N)

Thinking (T) <--> Feeling (F)

Judging (J) <--> Perceiving (P)

Få, om några, är enbart det ena eller det andra. Det handlar om vilket man är mest av. Antingen är man mer extrovert än introvert eller tvärt om. Beroende på vad man lutar mot får man en bokstav. Jag är mer introvert än extrovert och får därför ett I. på samma sätt är det med de andra skalorna.

Det handlar inte om extravert och introvert i den betydelse som många kanske tänker sig. Här är det inte fråga om något negativt eller positivt. Man är det man är. För att veta vilket du är mest kan du ställa dig olika frågor. Här är några exempel från boken The Art of Speed Reading People, av Paul D. Tieger och Barbara Barron-Tieger:

Vad ger dig mest energi - interaktion med andra människor eller att vara för dig själv? Extroverta föredrar att vara med andra, introverta för sig själv.

Var gillar du att fokusera din energi - i världen av människor och saker runtomkring eller i din inre värld av idéer och tankar? Extroverta fokuserar på världen runtomkring, introverta in i sig själva.

Vilket föredrar du mest - att vara med andra eller att vara för dig själv? Extroverta är förstås hellre med andra och introverta för sig själva.

Arbetar du hellre i flera projekt på samma gång eller fokuserar på en sak i taget? Extroverta gör gärna flera saker samtidigt och introverta fokuserar på en sak i taget.

Trivs du bättre med att agera först och tänka sen, eller att tänka igenom saker innan du agerar? Extroverta agerar hellre först och introverta funderar gärna ett tag innan de gör något.

Är du mer en "publik" person eller mer en "privat" person? Extroverta är oftare publika och introverta oftare privata.

Med ovanstående frågor brukar de flesta kunna avgöra om de är extroverta eller introverta enligt Briggs-Myers modell. Det är ganska lätt att klassificera människor i din omgivning också med hjälp av dessa frågor. Det är till hjälp när du ska bestämma hur du bäst bemöter och interagerar med dem.

den 31 januari 2004

   The Evelyn Wood Seven-Day Speed Reading and Learning Program.

Evelyn Wood var studievägledare på en high school för flickor på 1950-talet. Många av de flickor hon skulle hjälpa läste ganska dåligt och hon tyckte att läsning var det som skulle kunna få dem på rätt väg. Därför utvecklade hon ett läsprogram som blev ganska framgångsrikt.

Hon var dock inte nöjd med detta, utan ville hitta ett sätt för studenterna att läsa med hastigheter bortom gränsen för vad experter sa var möjligt, 1000 ord per minut. Först ville hon visa för sig själv att det var möjligt. Hon letade efter snabbläsare och hade till slut hittat 53 personer som läste med hastigheter mellan 1500 och 6000 ord per minut. Problemet var att de inte kunde förklara hur de gjorde.

En dag skulle hon torka av en bok vars sidor var smutsiga. Hon gjorde en svepande handrörelse över sidorna så att smutsen försvann. Plötsligt kom hon på att hon läste sidorna medan hon torkade av dem. Hon hade följt handrörelserna med blicken och läst över 50000 ord på mindre än tio minuter, eller omkring 5000 ord per minut. Så föddes Evelyn Woods metod för snabbläsning.

De följande åren finslipade hon tekniken när hon höll läskurser på University of Utah. 1959 grundade hon det första Evelyn Wood Reading Dynamics Institute i Washington D.C.

The Evelyn Wood Seven-Day Speed Reading and Learning Program är inte bara en bok om snabbläsning. Det är en bok om studieteknik och den beskriver bland annat anteckningstekniker och studieplaneringstips. De lästekniker som lärs ut i boken syftar till att läsaren ska uppnå hastigheter över 900 ord per minut. Där går gränsen för hur snabbt man kan läsa med traditionella metoder där man läser rad för rad. Målet är 1200-3000 ord. Det finns till exempel en teknik som kallas "frågetecknet". Den har fått sitt namn av att man för handen över sidan med en rörelse som påminner om ett frågetecken när man läser. Rörelsen ska ta 2-4 sekunder per sida eller ännu mindre. I en vanlig bok betyder det läshastigheter på 6000 ord per minut.

Det viktigaste med snabbläsning är inte att det går fort. Det är att man förstår det man läser. I den här boken betonas det och vikten av att repetera och göra anteckningar blir tydlig.

Boken har inte fått så höga betyg på Amazon.com, men jag tycker att det är en bra bok. Jag skulle ge den 4 stjärnor av 5. På Amazon har den fått 2,5. Jag har dock läst den med Photoreading och kan därför ha missat saker som drar ner betyget.

den 29 januari 2004

   Alex Kaeffer har skrivit en del om Photoreading på sin hemsida. För att förstå allt bör man ha läst The Photoreading Whole Mind System. Eftersom The Mind Accelerator använder lite andra benämningar på samma saker är det inte säkert att det är lika lätt att förstå för den som bara har läst den.

AlexK on PhotoReading

   För den som har dåligt minne, eller bara vill briljera med minneskonst, finns det gott om metoder att ta hjälp av.

I The memory book, av Harry Lorayne och Jerry Lucas, är en handfull olika tekniker beskrivna. Flera av dem går ut på att ersätta siffror och bokstäver med fonetiska ljud och kombinera ihop dem till ord och meningar som är lättare att komma ihåg. Boken är skriven på och för engelska och en del av teknikerna går inte att översätta rakt av till svenska.

Boken har drygt 200 sidor. Det mesta är dock exempel på hur teknikerna kan användas. Jag tyckte att det blev lite många exempel. Det var ganska enkelt att förstå tanken även utan så många exempel.

Många av de tillämpningsområden som beskrevs i boken kändes rätt ovidkommande för min del. Jag är inte intresserad av att memorera alla amerikanska (eller andra) basketmatcher under en säsong. Jag har inte heller haft svårt att hålla reda på möten, börssymboler, klassiska kompositörer, konstnärer eller presidenter. Eller rättare sagt, det mesta av sådana saker har jag inte haft anledning att komma ihåg.

Vill man lära sig minnestekniker just för att imponera på andra kan boken antagligen vara till hjälp.

den 28 januari 2004

   I förrgår och i går provade jag Photoreading på "Om jag vetat då vad jag vet nu!" av Richard Edler. Totalt lade jag ner en dryg halvtimme, fördelat på två dagar, på boken. Det räckte ganska långt. Jag kan inte säga hur mycket som berodde på Photoreading och hur mycket som berodde på att det är en lättläst bok som inte borde ta mer än en timme att läsa från pärm till pärm.

På måndagkvällen gjorde jag förberedelser och fotoläste boken strax innan jag skulle gå och lägga mig. I går kväll aktiverade jag den

Om jag hade vetat då vad jag vet nu! innehåller korta visdomsord från karriärmänniskor som alla har ett antal framgångsrika år bakom sig. Den är rolig att läsa på ungefär samma sätt som citatböcker kan vara det. Någon anonym har sagt:

Dick Schlosberg, ansvarig utgivare och VD på The Los Angeles Times, har sagt:

I går kväll fotoläste jag The Evelyn Wood Seven-Day Speed Reading and Learning Program av Stanley D. Frank. Det tog ungefär 25 minuter och redan då lärde jag mig ganska mycket om innehållet. I kväll ska jag aktivera den.

Jag ska ge Photoreading en verklig chans. Jag har övertygat mig själv om att det måste fungera och att jag borde kunna använda det.

   I går läste jag ut The Mind Accelerator. Till en början var jag skeptisk. När jag väl hade konstaterat att det var en blandning av tekniker och metoder som finns beskrivna på andra håll har jag kommit fram till att det är en ganska bra bok. Det är synd att det inte finns någon bibliografi, och att inte fler av dem som står för mycket av arbetet med att skapa metoderna har nämnts. Det hade den vunnit på.

För den som vill få ett smakprov av några olika intressanta metoder för personlig utveckling, så som Photoreading/Ireading och image streaming, är den bra. Dock tycker jag att The Photoreading Whole Mind System och The Einstein Factor är bättre för den som vill använda teknikerna och veta mer om bakgrunderna till dem. Jag saknar personliga kommentarer i The Mind Accelerator. Författaren kunde ha berättat om egna erfarenheter.

Med boken får man ett livstidslångt supportavtal. Det betyder att man kan logga in på en särskild webbplats och ställa frågor om det som lärs ut i boken. När det gäller Photoreading finns det ett fritt tillgängligt diskussionsforum där i princip alla frågor blir besvarade. Learning Strategies står bakom det och deras personal besvarar många frågor.

den 26 januari 2004

   Learning Strategies som startades av Paul R. Scheele, författaren till The Photoreading Whole Mind System, har en video från ett nyhetsinslag om Photoreading på sin hemsida. Jag tyckte att det var intressant.

Det finns också några sidor med lästips för den som vill läsa snabbare.

den 22 januari 2004

I The Mind Accelerator föreslås det att man övar Photoreading/Ireading på text som är skriven spegelvänt. På det sättet undviker man både att medvetet analysera det man läser, eftersom det inte är lika lätt att se, och kan lättare avgöra om det fungerar. Vet man något om texten man har läst spegelvänt, måste det betyda att hjärnan undermedvetet har läst in och tolkat det, förutsatt att man inte har lärt sig det någon annanstans.

Problemet är att det inte är så enkelt att få tag på böcker som är skrivna spegelvänt. Till att börja med letade jag efter program som kunde göra det. Jag fick olika förslag till lösningar. De hade dock svagheten att de var manuella och byggde på att man konverterade en sida i taget. Det är inte så bra när jag vill konvertera hela böcker.

En person föreslog att jag skulle använda ett program som vände på texten så att början kom först och vice versa och skriva ut den med ett spegelvänt teckensnitt. Det lät som ett bra förslag. Efter ytterligare lite hjälp hittade jag ett JavaScript som vänder på textsträngar. Den hårdaste nöten var att hitta ett teckensnitt som är spegelvänt. Ett tips var teckensnittet Da Vinci Backwards. Det var för svårt att läsa i långa texter så jag lämnade det.

Då dök Tommi upp som en räddare med teckensnittet Nickes_Backwards. Spegelvänt och tydligt!

En utmaning återstår. Jag behöver kunna textvända strängar rad för rad. Det klarar inte JavaScriptet ovan av. Sidorna ska läsas med början upptill till höger. Om de börjar nertill till höger på bokens sista sida är jag inte säker på att hjärnan kan vända det rätt igen.

Övningsböcker tänkte jag hämta på Projekt Gutenbergs webbplats. De har tusentals böcker i textformat på många olika språk. De har färdig radbrytning så med rätt textvändningsprogram borde det gå lätt att göra dem spegelvända i Word.

Lyckas jag inte få ihop det får jag helt enkelt vända böckerna upp och ner när jag övar. Jag tror inte att det fungerar lika bra eftersom jag har rätt lätt för att läsa upp och ner i vanliga fall.

   Positivt tänkande:

Första kapitlet i The Mind Accelerator handlar om att ändra din självuppfattning och att inse att du är ansvarig för ditt liv och vad det blir av det. Människor som lyckas bra i livet har ofta många misslyckanden bakom sig innan de lyckas. De har också det gemensamt att de inte ger upp när de misslyckas. De lär sig av det som händer och provar en annan väg tills de når dit de vill.

Doktor Emile Coue botade i slutet av 1800-talet sina patienter 5 gånger så snabbt som något annat sjukhus i världen. Hans patienter fick upprepa följande bekräftelse i två minuter varje morgon och kväll:

Vår inställning till livet påverkar vår hälsa mer än man kan tro.

Tidigare uttryckte jag missnöje med att inte ha hittat några referenser till andra författare och böcker i The Mind Accelerator. Nu har jag hittat ett ställe där bland annat Win Wenger omnämns, så helt rätt hade jag lyckligtvis inte.

den 20 januari 2004

   The Mind Accelerator.

Boken kom igår. Jag har läst hela kapitlet om "The Infinity Reading System" (IRS) och skummat "The Infinity Mind System" (IMS).

Infinity Reading System utlovar läshastigheter på 25000 ord per minut. I allt väsentligt är det samma teknik som Paul R. Scheele kallar Photoreading. Taylor Andrew Wilson, som står som författare till The Mind Accelerator, har använt ett citat som även finns i The Photoreading whole mind system. Francis Bacon lär en gång ha sagt:

På 30 sidor beskrivs tekniken för att "läsa" 25000 ord per minut. The Photoreading whole mind system innehåller fler sidor, men tar upp saker som ligger utanför ämnet.

The Infinity Mind System är, såvitt jag har kunnat bedöma, samma teknik som kallar Image Streaming i The Einstein factor.

En sak som stör mig lite, är att det inte någonstans (jag har inte läst hela boken än) finns en referens till andra författare eller böcker. Wilson kunde ha kommenterat det faktum att teknikerna är beskrivna tidigare på andra ställen. Den som inte har läst några andra böcker i ämnet kan lätt få uppfattningen att han är uppovsman till dessa fantastiska tekniker. Några är även varumärkesskyddade av honom eller förlaget.

Bortsett från dessa störande saker är det en intressant bok. Jag tycker att layouten i boken är renare än i The Photoreading whole mind system. Däremot innehåller den en del slarvfel. Stycken med rubrik på en sida och texten på nästa, saknade ord och så. I innermarginalen finns tips och citat. Dessa är lite svåra att läsa därför att raderna är så smala och texten hamnar nära bokvikningen.

Förlaget, Volition Thought House Inc, tycks inte ha givit ut några andra böcker och Andrew Taylor Wilson verkar inte ha skrivit fler böcker än denna, som kom ut i november 2003. Wilson verkar nästan smyga lite med att han är författare till boken. Hans namn finns ingenstans på utsidan av boken. Det står på några ställen inuti boken. Utöver namnet står det ingenting om honom eller vad han har gjort.

den 11 januari 2004

   Nu har jag beställt The Mind Accelerator.

Det är en bok vars marknadsföring gjorde mig så skeptisk att min nyfikenhet blev övermäktig. Jag måste se vad det är. Jag misstänker att det är en kombination av saker jag har läst om tidigare, bland annat photoreading. De skriver:

De har en 30-dagars förlängningsbar pengarna-tillbaka-garanti som jag säkert inte kommer att utnyttja ens om den är direkt dålig. Jag hoppas att tillräckligt många andra gör det om den inte håller måttet.

Leveranstiden är ungefär två veckor.

den 3 januari 2004

   I dag har jag beställt fyra böcker. Alla handlar om snabbläsning, men en av dem egentligen om kroppsspråk.

The Art of Speed Reading People, av Paul D. Tieger, beskrivs bland annat så här:

The Evelyn Wood Seven-Day Speed Reading and Learning Program, av Stanley D. Frank, beskriver snabbläsning med utgångspunkt i Evelyn Woods metodik. Jag har tänkt köpa den och slog till nu. 

Breakthrough Rapid Reading, av Peter Kump, är ytterligare en bok om snabbläsning. Även han är inblandad i Evelyn Woods utbildningar.

Speed Reading for Business, av Steve Moidel, har jag köpt tidigare. Eftersom den är utlånad sedan ett tag tänkte jag kosta på mig ett nytt exemplar för 88 kronor.

Under dagen hittade jag några intressanta webbsidor med anknytning till snabbläsning. RocketReader är ett PC-program för att öva upp läshastigheten. De har en Flash-demo som visar hur de kan höja läshastigheten. Det är intressant.

Kanadensiska The Mind Accelerator har ett utbildningsprogram som bland annat utlovar läshastigheter på 25000 ord per minut. Det handlar nog snarare om fotoläsning, av den typ Paul R. Scheele lär ut i The Photoreading Whole Mind System, än om traditionell snabbläsning. Priset för paketet är 29,95 CAD, vilket låter lågt i jämförelse med vad motsvarande paket hos Learning Strategies kostar.

Svenska ReadRunner har ett program för läsning på skärm. Med hjälp av det har en testgrupp höjt läshastigheten med 64 procent, med bibehållen läsförståelse, efter 20 minuters läsning. De har en demo på webbplatsen som visar hur programmet arbetar. Det är gratis att prova ReadRunner i 21 dagar. Vad det kostar att köpa programmet står inte. Man måste skriva brev och fråga, vilket får mig att dra slutsatsen att det förmodligen är kostsamt. Om det inte är det tror jag att det är dumt att inte ge någon prisindikation på webbplatsen.

den 1 januari 2004

   Vem snodde Osten?

Metaforer kan vara kraftfulla verktyg. Ost används som metafor för vad vi vill ha ut av livet i Vem snodde Osten? av Spencer Johnson. Det är en kort och snabbläst berättelse om Sniff, Snabb, Suck och Stön. Sniff och Snabb är möss. Suck och Stön är pysslingar.

Sniff och Snabb tänker inte så mycket, de bara letar efter ost. När de hittar den äter de och när den tar slut springer de vidare och letar efter ny ost. Nostalgi är inte deras grej.

Suck och Stön blir lätt bekväma och lever i tron att saker ska kunna förbli ungefär så som de är vana vid.

De fyra varelserna representerar olika människotyper. Alla är på jakt efter Ost. När Osten tar slut reagerar de ganska olika. Sniff och Snabb drar vidare i jakt på ny Ost. Suck blir först förvirrad och undrar om inte Osten kommer tillbaka eftersom han är van vid att den brukar finnas på samma plats. Till slut inser han att det inte är någon som har snott Osten, utan att den faktiskt har tagit slut. Då börjar han leta efter ny Ost. Stön tror stenhårt att någon har tagit hans Ost. Han är inte beredd att leta efter ny Ost eftersom den han hade, enligt honom, var den bästa Ost man kan ha och den som har tagit den kommer att lämna tillbaks den. Han stannar och väntar på att den ska komma tillbaka medan han själv sakta tynar bort.

Alla kan nog känna igen sig i minst en av de fyra varelserna när det gäller förhållandet till förändringar. Många är en Suck eller Stön. Jag är en kombination av Suck och Sniff med vissa drag av Stön.

I slutet av boken finns det en sammanfattning av budskapet:

Vem snodde Osten? passar både för företag och enskilda människor. Alla borde läsa den och ta chansen att lära sig något om sig själva och sitt förhållande till förändringar. Det går inte att undkomma förändringar. Den som driver dem eller njuter av dem kan få ut mest av dem. Det är en fråga om att komma över sin egen rädsla för det okända.

På engelska finns Vem snodde Osten? i en version för ungdomar och en för barn också.

den 20 december 2003

   Allt vi ser, allt vi hör, allt vi känner, alla lukter vi känner, alla intryck. Alltihop sparas.

De flesta av oss kan bara koncentrera sig på en sak i taget. Exempelvis TV:n. Om det brakar till i köket flyttas koncentrationen från TV:n till köket. Ett intryck som är starkare kan "överrösta" det vi har vårt medvetna fokus på. Medvetet registrerar vi bara en omgång intryck i taget.

Vi kan flytta koncentrationen ganska snabbt mellan intryck. Vi känner glaset i handen när vi lyfter det. Vi hör ljudet av glas som klingar när vi för dem mot varandra. Vi ser den röda färgen när vi håller upp det mot ljuset. Vi känner doften när vi för det till näsan och andas in. Vi känner smaken när vi för det till munnen och låter en klunk skölja runt i munnen. Ett intryck i taget. Medvetet.

Alla de andra intrycken går raka vägen från ögonen, öronen, näsan, händerna och munnen till hjärnan och sparas där. Kanke bara en stund, kanske så länge vi lever. Om de finns lagrade i vårt minne måste det gå att återkalla dem. Hypnos? Antagligen. Vad mer? Går det att öppna en kanal mellan medvetandet och omedvetet lagrade intryck?

Det måste gå. Vi är så hårt tränade i att vara aktivt medvetna om en sak i taget att vi går miste om många intryck. Hundar kan leka och ändå höra om det närmar sig en okänd bil på långt håll. Människor med ADD/ADHD är medvetna om alla intryck samtidigt och måste stänga av dem för att klara av att hantera dem. De ser allt som händer samtidigt i ett rum fullt av människor. Deras problem är att de medvetna intrycken är för många samtidigt. Deras koncentration går åt till att sortera bort allt som inte är relevant för tillfället. Det är inte konstigt att de har svårt med uppmärksamheten då.

Har de ett annat sorts undermedvetet? Om de är medvetna om mycket mer av allt som händer kanske andra saker hamnar i det undermedvetna. Jag undrar vad i så fall.

För mig är det värt om. Jag måste koncentrera mig för att bli medveten om alla intryck. Datorfläkten brummar, hårddisken tickar, skärmen tjuter med ett högfrekvent ljud, högtalarna surrar. En lampa lyser snett bakifrån, skärmen lyser framifrån. Ryggstödet sitter för lågt och vidrör bara nedersta delen av ryggen, stolsitsen är för kort och ger inte ordentligt stöd för benen, fötterna vilar mot de välvda hjulförsedda stolsbenen, fingrarna rör sig över tangentbordet medan jag skriver, ryggen är framåtböjd. Jag får tänka efter vilka intryck jag utsätts för. Koncentrera mig på dem ett och ett, lägga dem åt sidan och ta nästa.

Hur gör man en mental koppling mellan medvetandet och alla lagrade intryck? På något sätt gör jag det när jag snabbläser. När jag gör det ordentligt passerar orden in via ögonen till hjärnan i form av bilder. Jag uppfattar det jag läser som om det vore minnen. Inte på samma sätt som när jag läste tidigare. Då var det som om orden gick in via ögonen och direkt till medvetandet, ett och ett. Inte bilder på samma sätt. Mer som fragment av en bild som jag fick sammanfoga manuellt i huvudet. Som ett kollage. Med snabbläsning är bilderna mer som en film. Jag kan spela upp den gång på gång och se mer detaljer för varje gång jag ser den. Det kunde jag inte när jag läste långsamt ord för ord.

Hur uppnår man den mentala koppling som hämtar lagrade intryck som jag inte har varit medveten om? Win Wenger skriver att man kan göra det med image streaming. Går det att göra det på flera sätt? Det måste det. Vad är det som öppnar medvetandet för lagrade intryck? Det går inte att koncentrera sig på det. Då blir det i stället en blockering. Koncentration stänger kopplingen till det undermedvetna. Det måste finnas ett enkelt sätt att slappna av för att få tillgång till intrycken.

I The photoreading whole mind system beskriver Paul R. Scheele hur man gör för att fotoläsa, det vill säga lagra allt innehåll på en boksida inom loppet av en sekund. Det görs omedvetet. Man måste uppnå vad han kallar ett "accellerative learning state", ungefär "tillstånd för accellererad inlärning". Om man koncentrerar sig eller blir medveten om det som passerar ögonen förstörs den accellererade inlärningen och man måste börja om. När man har lagrat en hel bok på 10-15 minuter måste man låta hjärnan lagra den på rätt platser. Det tar mellan en timme och ett dygn. Allra helst ska det hinna gå en natt från inlärning innan man hämtar den till medvetandet igen. Då ska det gå att återkalla boken i detalj. Med träning ska man kunna säga på vilken sida och rad något finns.

Jag tror att photoreading fungerar. Jag har gjort andra saker som ligger i närheten av photoreading och som tyder på det. Snabbläsningen är ibland nära photoreading, så som den beskrivs i Scheeles bok. När jag snabbläser är jag vanligtvis inte fullt medveten om vad jag läser medan jag håller på. Ofta ligger jag några stycken eller sidor efter i medvetandet. Efter ett antal "genomspelningar" brukar jag minnas ganska mycket.

De här olika teknikerna tillsammmans innehåller antagligen ett svar på min fråga om hur man öppnar motorvägen till det omedvetna.

den 19 december 2003

   Brist på knapphet.

Seth Godin på Fast Company har skrivit en tankeväckande artikel om den allt större bristen på brister. Exempelvis digitalisering har sänkt marginalkostnaden för tillverkning av många saker till noll. En digital bok kan kopieras i hur många exemplar som helst i stort sett utan merkostnad. Likaså digital musik, filmer, program och annat. Tillverkning av många varor har rationaliserats så mycket att det knappt finns några marginaler på dem, vilket betyder att de måste säljas i stora volymer för att bli lönsamma.

Jim Collins rekommendation i Good to great, att ett företag ska göra något som det kan bli bäst i världen på, och bara det, ringer fortfarande i mina öron.

The scarcity of shortage

den 16 december 2003

   Jag läser Leaping the abyss av Gayle Pergamit och Chris Peterson.

Den handlar om hur man får människor att samarbeta och dra nytta av sina gemensamma styrkor. Jag har alltid tyckt om idén om gruppgenialitet, att grupper kan bli mycket mer intelligenta än summan av intelligensen hos varje person. Det går att uppnå en sorts hävstångseffekt där gruppmedlemmarna förstärker varandra.

Tanken med modellen i boken, är att företag och organisationer ska använda den för att göra stora och nödvändiga förändringar på kort tid. Ett intensivt tredagarspass ska räcka för att peka ut den nya riktningen.

Det finns några intressanta tankar i boken. En är att det är viktigt att alla deltagare är med på hela övningen. Resonemanget går ut på att det är i slutet av den sista dagen som de verkliga resultaten uppnås. De säger att ungefär 80 procent av resultatet uppnås de sista 20 procenten av tiden. Därför är det inte tillåtet att lämna sessionen i förtid. Det får i princip inte finnas något som är viktigare än företagets framtid när processen har påbörjats.

En annan intressant tanke är att vissa grupper, som inte är homogena, kan behöva genomgå en gemensam erfarenhet som binder dem samman. Något som ställer dem på samma sida om de från början har lite olika syn på vad de ska uppnå och kanske inte ens kan komma överens. Det påminner mig om min egen idé att man kan behöva slå sönder grupper för att de ska fungera bättre. Gamla strukturer kan vara ett hinder.

En tredje intressant idé är att alla som deltager i tredagarsworkshoparna ska vara fritidsklädda. Dels därför att det ska vara bekvämt och dels därför att kläder kan signalera hierarkier, vilket man vill undvika i dessa sammanhang. Än en gång är det vad som sägs och inte vem som säger det som är viktigt.

Detta är en väldigt viktig hörnstolpe för mig. Vårt samhälle bygger inte på de bästa idéerna. Det bygger på idéer från dem som är bäst på att föra fram sina idéer. Det är en oerhört viktig skillnad. Ta en populär politiker som exempel. Har han uppnått sin position därför att hans idéer är de bästa, eller ens därför att han kan föra fram de bästa idéerna? Jag tror inte det. Utseende, karisma, kontakter och mycket annat är viktigast i de sammanhangen.

Om vi verkligen ville ha ett samhälle byggt på de bästa idéerna skulle vi kanske ha ett demokratiskt system utan människor. Det låter sterilt och kallt, men det skulle kunna vara ett system som det inte gick att korrumpera eller manipulera. Om vi bara fick rösta på idéer, utan inblandning av människor, tror jag att vi skulle kunna få ett samhälle som fungerade ännu bättre. Människor behövs på andra håll, men inte i politiken. Eller är det själva politiken som inte behövs? Nej, det är nog människorna.

Jag har inte funderat över hur ett sådant politiskt system skulle se ut. Det vore svårt att få igenom det med tanke på att det skulle göra alla politiker arbetslösa. Dessutom skulle det innebära en stor utmaning att föra fram och driva igenom det utan att låta några människor synas i processen. Vem skulle lyssna på förslag att reformera vår demokrati från grunden, utan att veta vem som stod bakom idén? Det är det som är problemet. Vi litar inte riktigt på oss själva. Vi behöver någon som vi litar på och som står för de idéer vi ställer oss bakom. Ett moment 22.

den 15 december 2003

   Som avslutning på Right-brained children in a left-brained world berättar Jeffrey Freed om en pappa som kom till insikt om att han hade ADD i samband med att hans dotter diagnosticerades.

Efter ett möte med elvaåriga Sharon konstaterade Freed att hon var extremt högerhjärnad och hade de klassiska tecknen på ADD. Efter detta första möte lämnade Sharon mötet tillsammans med sin mamma medan hennes pappa tyst gick fram till Freed.

Han var mekaniker med egen firma. Ett hårt liv hade satt sina spår. Han var 43 år men såg ut som 60 med grått hår, koppärrigt ansikte och sorgsna ögon. Han tänkte att Freed bättre skulle förstå Sharon om han berättade sin historia. Medan han berättade strök han bort tårar ur ögonen.

Darrell, som pappan hette, berättade att skolan hade varit som tortyr för honom. Han återhämtade sig aldrig efter att ha misslyckats i tvåan och han uppfattades alltid som en underpresterare. Han kämpade med läsning, var urdålig på att skriva och skämdes över sin oförmåga att skriva tidsbegränsade prov. Han ansåg sig ha haft tur som fick C i betyg. Hans föräldrar talade ständigt om för honom hur mycket de skämdes över honom. Darrell kom nätt och jämnt igenom high school och tog värvning i armén. Högskola var det inte tal om. Efter att ha blivit hemförlovad från armén gifte han sig och fick fem barn. Han sysselsatte sig med det enda han kunde, att bygga om motorer, men familjen var beroende av matkuponger för att hålla sig flytande.

Darrel grät bittert medan han berättade historia efter historia om sin misslyckade skolkarriär och sitt förstörda liv. Insikten att hans dotter hade ADD var en uppenbarelse om honom själv. Nu, sa han, förstod han allting. Medan han tog upp sin sjaskiga jacka och lufsade bort mot dörren, vände han sig om och sa:

Jeffrey Freed avslutar boken med dessa ord (min fria översättning):

den 11 december 2003

   Energisk, spontan, kreativ, fantasirik, global tänkare, flexibel, oberoende, engagerad, känslig, bestämd ...

En och annan känner säkert igen sig, eller har känt igen sig, i flertalet av dessa beskrivningar. Det är goda egenskaper som, rätt använda, kan vara till stor nytta och glädje. En del av dem som inte känner igen sig är antagligen avundsjuka på dem som kan beskrivas så.

Både de som känner igen sig och de som önskar att de kände igen sig kan ha glädje av att läsa exempelvis Right-brained children in a left-brained world eller Attention deficit disorder: A different perception. Beskrivningen brukar stämma ganska bra på människor med ADHD och ADD. Fast då är det vanligare att ord som dessa används:

Hyperaktiv, impulsiv, lättdistraherad, dagdrömmare, ouppmärksam, oförutsägbar, diskussionslysten, envis, lättretlig, aggressiv.

Vart och ett av dessa negativt laddade ord, har en positiv motsvarighet på översta raden. Det beror på perspektivet vilket som används, ungefär som talesättet "våra barn och andras ungar". Ordexemplet ovan kommer från boken The myth of the ADD child, av Thomas Armstrong, och citeras i Right-brained children in a left-brained world.

Många vuxna vet inte om att de har ADD eller ADHD. De har kanske alltid vetat att de är lite annorlunda, men inte tillräckligt för att ana att de kan diagnosticeras. Det är vanligt att en förälder får veta att han eller hon har AD(H)D först när ett barn får diagnosen. Då, plötsligt, faller bitarna på plats och barnets svårigheter kan spåras tillbaka till föräldern som barn.

den 10 december 2003

   Som en kommentar till gårdagens text om Joeys matematiklekt