den 29 maj 2005
Inget för otränade ögon.
När jag tar tvätten ur tvättmaskinen hittar jag ofta hårspännen, mynt och stenar i tvätt-trumman. Stenarna är Emmys. Hon samlar på dem. Hon brukar ta hem dem påsvis från dagis. Jag kan tänka mig att dagisfröknarna har roligt när de låter henne låter henne fylla treliters fryspåsar med sten som hon vill ta hem.
För mina ögon ser de ut som vilka gråstenar som helst. Emmy är lyrisk när hon pratar om deras unika skönhet.
I fredags sa hon att hon hade tappat en tand. Eftersom hon inte har haft några lösa tänder blev jag nyfiken och frågade vilken. Hon sa att det var den längst bak nertill på vänster sida. Jag sa bara "jasså" eftersom jag förstod att det var fantasin som skenade iväg. Då tog hon upp en liten tändsticksask som hon öppnade. "Titta, här är tanden", sa hon. Det var en liten vit stenbit. För någon med svag syn skulle det säkert kunna se ut som en tand.
I morse körde hon samma trick med farmor som inte hade lika lätt att avgöra att hon blev lurad. När farmor bad att få se var tanden hade suttit stack Emmy in pekfingret i munnen och satte det precis där hon sa att tanden hade suttit. Det skymde platsen. Det var först när jag avslöjade bluffen som hon förstod hur det låg till.
I fredags när jag hämtade Emmy på dagis låg det en asfaltklump på hennes hylla:
Emmy: - Det här är min sten. Den är gjord av mark.
