den 28 februari 2005
Teknikmagasinet har en till annons för mobilabonnemang. Det är fortfarande Comviq det gäller. Nu lovar man inte bara att det inte är någon bindningtid, utan också att det inte är någon månadsavgift.
Det är nog en definitionsfråga. Vad kallar man en obligatorisk månatlig kostnad?
Mindre än 69 kronor kommer det aldrig att kosta med abonnemanget Comviq Knock-Out, även om du inte ringer. Där går förmodligen gränsen där det inte längre är lönsamt att ha en kund med det abonnemanget. Ringer du inte alls, eller väldigt lite, blir du ändå tvungen att betala 69 kronor.
Jag har uppfattningen att det är en månadsavgift. Visst, du får ringa för de pengarna, men det är ändå en månadsavgift eftersom du måste betala den. En månadsavgift du får ringa upp har de haft på andra abonnemang också. Nu är skillnaden att de har slutat kalla det för månadsavgift och att den är lägre än tidigare.
Comviq Knock-Out är ett suveränt abonnemang. De borde inte behöva marknadsföra det med halvsanningar.
Den här tunnelbaneannonsen är intressant. Jag får intrycket att någon har velat göra en vacker annons och samtidigt försöka få så mycket valuta för reklampengarna som möjligt.
Överst är en rubrik: "Independent Music For Independent People". Under den finns bilder av tolv skivomslag (förmodar jag). Under varje omslag står ungefär åtta rader text. Jag gissar att det är namn på skivorna och kanske en kommentar. Längst ner är det en bild av guden Tor (han håller i en stor hammare) och adress samt öppettider.
Rubriken är skriven med ett teckensnitt som ska likna kalligrafi. Vackert, men mycket svårläst även på nära håll. Att det är skrivet på engelska gör det ännu svårare att läsa.
Texten under skivomslagen är skriven med så små bokstäver att många skulle läsa dem med svårighet även i en bok. De flesta som åker tunnelbana vet att man sällan har möjlighet att studera annonser på så nära håll.
Tyvärr tror jag att annonsen skjuter långt under målet. Den förmodade ambitionen, att göra en vacker annons med så mycket produktinformation som möjligt, har helt överskuggat läsbarheten. Det är svårt att läsa rubriken på nära håll. Bilderna av skivomslagen är så små att det inte går att urskilja vad de föreställer. Texterna under skivomslagen är helt oläsliga. Jag lyckades inte heller se vem som är avsändare av budskapet.
Ska man göra reklam gäller det att känna det medium man tänker använda. Jag får intrycket att den som har gjort den här affischen inte åker tunnelbana.
Reklam för tunnelbanevagnar ska vara läsbar på minst ett par meters håll, helst fem meter eller mer. Som ett minimum bör rubriken vara tydlig och inbjuda till vidare läsning. I stället för att försöka marknadsföra ett tiotal produkter, kan det vara bra att koncentrera sig på en eller ett fåtal. Hellre en produkt som marknadsförs på ett bra sätt, än tio som marknadsförs dåligt. Hellre en annons som är tydlig och synlig, än en som är vacker och innehåller för många detaljer. I slutänden handlar det om att sälja. Reklam är för dyrt för att bara vara vackert.
