den 20 februari 2005
Finns det några prinsessor här?
I dag fick jag en tretimmarslektion i silversmide av Tommi. När jag kom gav han mig en avlång silverklump (plans kallas den) och sa att jag skulle göra en ring av den. Han gick igenom steg för steg hur det går till.
Först fick jag köra klumpen många gånger genom en vals som gjorde den smalare och längre, men lät den behålla ungefär samma form som från början (lite åttakantig). När den hade lagom bredd för en ring fick jag köra den genom en annan vals som gjorde den längre och plattare. Det gjorde jag tills den hade lagom tjocklek för en ring. Eftersom jag hade bestämt mig för att göra en ring till Emmy tyckte jag att ungefär en millimeters tjocklek verkade lagom.
När det hade blivit en millimetertjock remsa var det dags att silverstämpla den. Det ska vara tre stämplar. En som talar om vilken silverkvalitet som har använts, en som anger på vilken ort ringen har tillverkats och slutligen en som berättar vilket år ringen tillverkades. Riktiga silversmeder brukar dessutom ha minst ytterligare en stämpel som talar om vem som har gjort ringen.
Den silverkvalitet vi använde var 925 tusendelar silver. Resten är koppar och andra metaller. På stämpeln som visar kvaliteten står det 925.
Ortstämpeln skulle tydligen föreställa Erik den helige, som finns på Stockholms stadsvapen. Fast bilden var så liten att jag inte kunde se det. Det kunde lika gärna vara Ronald McDonald.
På årsstämpeln står det G11. Det betyder 2005.
När stämplarna satt på plats var det dags att kapa och löda ihop silverremsan och därefter skulle ringen bankas rund. Först då började det se ut som en riktig ring. När det var klart sa Tommi att jag skulle bestämma hur jag ville smycka ut den. Jag började fundera över vad som symboliserar Emmy. Det tog inte många sekunder innan Tommi själv föreslog en prisesskrona. Det är perfekt eftersom hon ofta har på sig prinsesskronor och tiaror av olika slag.
Först fick jag rita en skiss. Jag är dålig på att rita men efter tre försök hade jag i alla fall ritat något man kunde föreställa sig var en krona. Jag hoppades att det skulle finnas något smart sätt att överföra skissen till den spillbit av silver som jag skulle såga ut kronan i. Det gjorde det inte. I stället fick jag en rits som jag skulle rita med. Det var ännu svårare än att rita med papper och penna.
Därefter skulle jag såga ut kronan som var ungefär fyra gånger fyra millimeter stor och någon millimeter tjock. Det blev givetvis fel. Kronan fick tre spetsar i stället för fyra. Det var svårt att såga efter strecken på silverbiten. Efteråt tyckte jag att det blev snyggare som det blev än som det var tänkt.
Nu kom det svåraste momentet på alltihop. Det var att löda fast kronan på ringen. Tommi förklarade hur det gick till och berättade att det är lätt att kronan kommer snett och inte går att rätta till. Han erbjöd sig att göra det åt mig och det blev perfekt.
Under arbetet blir ringen ganska skavd och fläckig. Det åtgärdar man med fil och slip-papper. Om man vill att den ska ha rundade kanter gör man det samtidigt.
Näst sist ska den poleras ut- och invändigt. Det var ganska roligt för då började det se ut som en riktig ring. Slutligen lägger man den i ett syrabad som gör att kopparn i silvrets yta fräts bort. Det gör att den blir vit, blank och inte svartnar av missfärgad koppar. Processen heter vitkokning.
Ungefär tre timmar från silverklump till färdig ring. Jag hade trott att det skulle ta betydligt längre tid.
Ringen är storlek 13 (millimeter invändig diameter). Det dröjer nog några år innan Emmy kan ha den utan att den faller av. Jag vet inte om jag ska ge henne den nu eller vänta.
Silversmidet var helt oplanerat. Tommi ringde när jag satt i bilen och skulle uträtta ett ärende. Annars hade jag tagit med mig kamera och fotograferat medan arbetet fortskred.
(Bilderna är klickbara.)
