den 6 juni 2004
Jag har varit på utvecklingssamtal på dagis. Inför varje samtal ställer fröknarna några frågor till barnen om vad de tycker är roligt, tråkigt, gott, mindre gott, och så vidare.
En fråga löd ungefär "vad är du rädd för?" och en annan "när är du rädd?". Emmy hade svarat "inget" och "aldrig".
Det är precis så jag uppfattar henne. Hon är inte rädd för någonting. Visst kan hon ibland säga att hon är rädd när hon ska gå och lägga sig om hon tror att det kan ge lite extra uppetid. Då brukar hon säga det redan i vardagsrumssoffan, långt innan hon ligger ensam i sängen.
Väl i sängen somnar hon i regel ganska fort. Om jag ligger bredvid henne i tio minuter brukar hon hinna somna. Gör hon inte det kan hon viska "du får gå när du vill".
Kommer hon upp på nätterna är det för att hon behöver gå på toaletten eller har ramlat ur sängen. När hon ramlar ur sängen brukar hon inte bli ledsen. Hon kommer upp och berättar det som för att jag borde veta det, inte för att klaga. Jag följer henne till sängen och lägger på täcket. Sedan somnar hon snabbt igen.
Mest är det bra att hon inte är rädd för någonting, fast det finns en baksida. Hon är inte rädd för någonting. Hon är inte rädd att komma bort, tror inte att det finns elaka människor, är inte rädd att falla ner från höga höjder. Hon har nog aldrig råkat ut för något som hon tycker är riktigt läskigt. Cattis och jag får hjärtsnörp långt före henne när hon hittar på farliga saker. Att bli borttappad i en affär är inte läskigt, det är ett äventyr.
Om vi går eller cyklar ute hälsar hon på alla. "Hej!" "Hejsan!" "Hallå där borta!" "Hej, vad heter du?" Hon kan till exempel ropa till någon som står trettio meter bort och tvättar bilen när vi är ute och cyklar. "Hej du!" Folk brukar vända sig och titta förvånat på henne innan de hejar tillbaka. Egentligen är det mest trevligt att hon hälsar.
Häromdagen när vi lekte i en lekpark i närheten kom en pojke gående. Då hörde vi hur några äldre pojkar, som spelade fotboll, sa till varandra att "där kommer Johan". "Hej Johan!", sa Emmy när han var nästan framme vid gungställningen där vi gungade. Han stannade och stod tyst en lång stund och tittade på oss. "Hej!", svarade han sedan och log stort. De började leka tillsammans i gungan.
Det enda jag kan komma på som liknar rädsla, är risken att hon inte får vara med och bestämma:
Jag: - Om du inte sitter still nu struntar jag i att borsta dina tänder!
Emmy: - Neeej!!
Stenålderkosten är en livsstil som gradvis återställer din normala kroppsvikt, din hälsa och ditt välbefinnande. Om du följer riktlinjerna för kost och principer som jag har redogjort för i den här boken kan du njuta av alla de fördelar som människans originaldiet har att erbjuda. Din hälsa förbättras och du kommer definitivt att gå ner i vikt.
Detta lovar Loren Cordain i boken Stenålderskost. Om jag minskade i vikt vore det snarare något dåligt än något bra. Däremot skulle jag säkert ha nytta av att fördela om lite mellan fett och muskler.
Stenålderskost är den kost våra stenåldersförfäder levde på under lång tid, för ungefär 500 generationer sedan. Innan jag läste boken trodde jag att stenåldermänniskan led av sjukdomar, hål i tänderna och hade kort medellivslängd. Enligt författaren var det tvärt om. De var starka, friska och levde länge. Det var först när människan började bruka jorden och använda spannmål och mejeriprodukter i matlagningen som de började dra på sig sjukdomar. Då minskade de också i längd.
Stenåldersmänniskan åt magert kött, fisk, frukt och grönsaker. Inga mejeri- eller spannmålsprodukter, inget tillsatt raffinerat socker. Det de åt fick de äta så mycket de ville av. Människokroppen kan inte äta så mycket magert kött, fisk, frukt och grönsaker att det blir skadligt. Den som äter som en stenåldersmänniska behöver aldrig gå hungrig.
En av de riktiga bovarna i vår moderna kost är färdiglagade måltider. Där kan vi inte kontrollera vad som tillsätts. När vi lagar mat själva går det att låta bli exempelvis smör, socker, grädde och mjöl. I stället för socker går det bra att använda lite honung eller frukt. I stället för margarin kan du steka maten i linfröolja eller rapsolja. I stället för en tallrik glass efter maten kan du äta en skål frusna bär. Som mellanmål kan du äta en avocado med räkor eller en näve nötter. Måttliga mängder alkohol är tillåtet.
Emellanåt går det bra att synda under en hel måltid utan att det påverkar hälsan märkbart.
Fullkorn sägs ofta vara nyttigt och innehålla mycket fibrer. Frukt innehåller i genomsnitt dubbelt så mycket fibrer som fullkorn. Grönsaker som är fattiga på stärkelse innehåller omkring åtta gånger mer fibrer.
När kroppen smälter protein går det åt mycket mer energi än när den smälter fett. Protein ger dessutom en mättnadskänsla, så att du slipper småäta mellan måltider, och det bygger muskler. Proteinrik mat tillsammans med frukt och grönsaker kan man inte äta för mycket av. Kalkonbröst utan skinn innehåller 94 procent protein och bara 5 procent fett. Lammkotletter däremot innehåller 49 procent protein och 51 procent fett. Det är med andra ord lika onyttigt som feta fläskkotletter.
Fett ensamt är det svårt att äta mycket av. Kroppen säger stopp. När vi blandar det med kolhydrater, salt eller socker, smakar det godare, vilket gör att vi kan äta för mycket av det. Det kan även lura kroppen att den fortfarande är hungrig.
Trots att du utesluter spannmål, mejerivaror, raffinerat socker och behandlad mat kommer du snart att upptäcka att du både kan njuta av god mat och samtidigt må bra. Eller vad sägs om en krabbomelett gjord på omega 3-berikade ägg, serverat med avocado och persika? Eller sjötunga brässerad i vinsås med spenatsallad och gazpacho till lunch? Och får jag fresta med helstekt fläskfilé, blandad grönsallad med linfröolja, ångkokt broccoli, ett glas Merlot-vin och en skål med björnbär med mandelspån till middag?
Det finns många recept i boken som låter goda. Lax, skaldjur, vilt, kalkon och mycket annat. Även våra vanliga köttsorter, nöt och fläsk, är tillåtna om allt synligt fett är bortskuret före tillagningen.
Det jag har allra svårast att tänka mig att vara utan, är bröd av alla sorter, mjölk och potatis. Resten kan jag ha eller mista. Däremot tänker jag försöka att åtminstone minska både bröd- och mjölkkonsumtionen. Ett äpple i stället för en av frukostmackorna. Loka i stället för mjölk till så många måltider som möjligt. Potatisen är svår. Det går att göra så väldigt mycket gott av potatis. Att byta ut övriga mindre nyttiga måltidsingrdienser verkar inte svårt. Över huvud taget får jag intrycket att stenålderskosten är ganska enkel att följa. Så mycket magert kött, fisk, skaldjur, frukt och stärkelsefattiga grönsaker jag orkar äta. Hur svårt kan det vara?
Boken är full av exempel på sjukdomar och andra åkommor som man kan undkomma eller minska risken för genom att äta stenåldersmat. Vad som är riktigt bra med den (boken), är att den får det att verka så enkelt att börja och att man blir motiverad att sätta igång direkt.
Jag ska avsluta med ett till citat från boken:
Om du äter magert kött, eller fisk vid varje måltid, precis som stenåldersmänniskorna, så blir det troligen det mest hälsosamma beslut du någonsin fattat.
