Nicke: - Tjena.

Jag: - Hur är läget?

Nicke: - Jo ... det är väl både upp och ner.

Jag: - Och i dag är det ner, antar jag, eftersom du säger så?

Nicke: - Eeh ... jo, lite.

Jag: - Varför är det det då?

Nicke: - Jag vet inte. Det är väl det gamla vanliga.

Jag: - Jaha, och vad är det gamla vanliga i dag då?

Nicke: - Livet antar jag. Ingenting är något vidare. Det är för jävligt.

Jag: - Kan du ge något exempel?

Nicke: - Jobbet ... det gamla vanliga.

Jag: - Vad är det du inte gillar med jobbet?

Nicke: - Faan, allting. Lönen. Jag är helt slut efter jobbet. I går satt jag och grät när jag kom hem.

Jag: - Jasså, lönen igen. Borde du inte höja den då?

Nicke: - Jo, men ...

Jag: - Kan du inte säga att du vill ha högre lön?

Nicke: - Jo ... nej ... det är så svårt ...

Jag: - Varför är det svårt?

Nicke: - Jag vet inte ... det går inte. Jag kan inte.

Jag: - Varför kan du inte?

Nicke: - Det är så svårt ... Jag känner mig helt blockerad.

Jag: - Okej, jag förstår hur du menar. Men det är nog enklare än du tror.

Nicke: - Jag kan inte. Det är något som hindrar mig.

Jag: - Tycker du inte att du är värd mer lön då?

Nicke: - Jo, jag sliter som ett djur och har gjort det ända sedan jag började. Jag gör allt.

Jag: - Jamen då så, då har du inget att oroa dig för.

Nicke: - Det tar stopp. Jag kan inte förmå mig att göra det. Jag vet inte vad jag ska säga.

Jag: - Säg att du vill ha högre lön.

Nicke: - Men ... han borde fatta det.

Jag: - Varför ska han fatta det?

Nicke: - Jag har ju längst erfarenhet på hela kontoret och jag har näst lägst lön av alla. Det är bara en tjej som har lite lägre lön än jag, men hon är ganska nyanställd och inte ens 25 år gammal. Jag har jobbat 17 år på företaget. Jag har mer erfarenhet än chefen. Jag vinner säljtävlingar. Jag jobbar så hårt jag kan.

Jag: - Jo, men en chef ger inte mer lön, eller få chefer ger mer lön, utan att man ber om det.

Nicke: - Men han borde se.

Jag: - Han ser säkert vilket bra jobb du gör. Men det betyder inte att han höjer din lön automatiskt. Alla vill tjäna mer. En del av hans jobb är att hålla nere kostnaderna.

Nicke: - Men jag gör ett bra jobb.

Jag: - Det hjälper inte. Det är inte hans jobb att ge mer lön än han behöver. Så länge han kan hålla dem nere tjänar företaget på det. Hur ska han veta att du är missnöjd? Hur är du på kontoret?

Nicke: - Ja brukar vara glad och trevligt och hälsa på alla och skoja med kunderna ...

Jag: - Alltid?

Nicke: - Ja.

Jag: - Så det han ser är en glad och trevlig person som gör ett väldigt bra jobb?

Nicke: - Ja.

Jag: - Tror du att du ser ut som en person som är missnöjd med ditt jobb?

Nicke: - Nej, men ...

Jag: - Varför ska han då ge dig högre lön?

Nicke: - ... Jag vet inte. Jag gör ju ett så bra jobb.

Jag: - Ja, men du verkar ju helt nöjd också. Varför ska han ge dig mer lön?

Nicke: - Jag går ju knappt runt på min lön.

Jag: - Det vet inte han. I hans ögon verkar allt säkert vara frid och fröjd. Du måste tala om vad du vill. Om du ser ut att må utmärkt, och aldrig ber om något, finns det ingen anledning för någon att ge dig något särskilt. Att du är en trasa när du kommer hem ser de inte.

Nicke: - Jo, du har ju rätt.

Jag: - Säg att du vill ha mer lön.

Nicke: - Jag kan inte. Jag vågar inte. Faan vad jag är feg! Jag vill inte hamna i någon konflikt.

Jag: - Nej, men du hamnar inte i någon konflikt för att du ber om högre lön. Du säger ju själv att du gör ditt jobb bra, att du vinner säljtävlingar, att du är glad och trevlig. Dessutom åker du runt bland de andra kontoren och håller föredrag om säkerhet. Om det är någon som inte vill hamna i konflikt så borde det vara din chef. Han har all anledning att göra allt i sin makt för att behålla dig.

Nicke: - I somras, när det var lugnt på kontoret, gick jag ut på gatan utanför kontoret med några broschyrer och pratade med kunder. Vi fick ett stort företag som kund den vägen. Det visade sig att deras vd, som jag pratade med, hade gått i samma klass som vår rörelsechef. Han var jättenöjd. Jag hörde sedan att de hade använt mig som ett praktexempel på hur man kan bemöta och locka nya kunder.

Jag: - Och ändå är du rädd att din chef ska bli arg på dig om du begär att få den lön du förtjänar?

Nicke: - Ja. När jag började sa han att jag borde ha 7000 kronor mer i månaden.

Jag: - Och vad sa du då.

Nicke: - Jag visste inte vad jag skulle säga.

Jag: - Du fick en utsträckt hand men tog den inte?

Nicke: - Nej, jag blev förvånad.

Jag: - Och nu är du rädd för att löneförhandla?

Nicke: - Ja, jag vet inte vad jag ska säga.

Jag: - Han har ju redan löneförhandlat åt dig, men då tog du inte pengarna! Du behöver ju bara säga vad du vill ha. Inget i ditt agerande kan ha fått honom att tro att du vill ha högre lön. Du gör ett jättebra jobb, mer än vad man kan vänta sig, du tar på dig extrauppdrag, du är glad och trevlig varje dag. Du tjänar näst minst på kontoret, din chef har sagt att du borde tjäna 7000 kronor mer och du är rädd för att ta upp en diskussion om din lön?

Nicke: - Jo, jag vet att det låter dumt ...

Jag: - Snälla, ta hand om det här nu! Det är så enkelt även om du inte ser det. Säg till honom att du vill diskutera lön, boka ett möte, säg vad du vill ha och låt honom göra resten. Han kommer garanterat att göra vad han kan för att sträcka sig fram till dig. Du är en person han inte vill bli av med.

Nicke: - Ibland brukar han komma till mig och be om råd. Han har ju inte varit med om så mycket som jag. Jag har haft fler jobb, varit med om en skilsmässa och så. En gång kom han fram och frågade om jag kunde komma till hans sons skola och prata med hans klass. De har tydligen problem där.

Jag: - Det märks att han har stort förtroende för dig. Man ber inte en psykopat på jobbet komma och tala inför sin sons klass.

Nicke: - När han och jag står och pratar på jobbet, inför de andra, brukar jag prata utan anteckningar. Jag vet ju vad jag pratar om och behöver inga anteckningar. Jag tycker att det är roligt. Det bara flyter på. Han är inte så van. Han pratar inte så mycket. Jag tror att han tycker att det är bra att jag gör det. Mig gör det inget.

Jag: - Här har du berättat oavbrutet om hur bra det går för dig, vilket stort förtroende din chef har för dig och att du har en usel lön. Och du är rädd att ta upp diskussionen om din lön? Förstår du inte hur knäppt det låter? Du har ingenting att förlora. Jag garanterar att du kommer att få högre lön om du ber om det. Om du inte får exakt det du begär är i alla fall varje höjning ren vinst. Jag gissar att du sammanlagt kommer att behöva lägga ner en timme, eller kanske två, på din löneförhandlig. Om du får 2000 kronor mer i månaden blir det 24000 kronor mer om året. Det blir den bästa timlön du har haft någonsin på de två timmarna. Och de där 24000 kronorna kommer du i så fall antagligen att få varje år så länge du jobbar kvar. Vad har du att förlora? Du kanske får 5000 mer i månaden, eller ännu mer. Han har ju sagt att du borde tjäna 7000 kronor mer.

Nicke: - Jag har så dåligt självförtroende.

Jag: - Det vet ingen annan. Ingenting av det du gör tyder på dåligt självförtroende.

Nicke: - Nej, men det är ju jobb.

Jag: - Ja, och det här ska vara likadant. Det är bara affärer. Det är jag säker på att det är för din chef. Han kommer inte att ligga sömnlös om du begär att få mer lön. Om något håller honom sömnlös är det väl var du får din energi ifrån trots din otroligt låga lön. Du måste förstå att det inte är något personligt. Du får inte blanda in känslor. Det är det som stoppar dig.

Nicke: - Men om han frågar varför då?

Jag: - Det skulle han kunna göra, men det tror inte jag för han riskerar att få höra din långa lista om varför du ska ha högre lön och det vet han redan. Jag gissar att han säger att han förstår att du vill ha högre lön och att han ska se vad han kan göra. Om han skulle fråga hur du motiverar en högre lön räcker det om du tar upp tre eller fyra saker. 17 års erfarenhet, att du vinner säljtävlingar gång på gång, att du åker runt och pratar om säkerhet på andra kontor och att du gör saker som ligger utanför vad någon annan gör. Skriv de fyra punkterna på en lapp om du behöver det. Det finns ingen anledning att läsa upp en lista med allt. Han vet ju redan och jag tror fortfarande inte att han kommer att fråga. Om han inte ser det har han problem och han verkar inte vara den typen. Du säger ju att han är bra. Säg till eller skicka ett mail till honom i morgon och säg att du vill diskutera din lön.

Nicke: - Mm ...

Jag: - Vill du helst säga det eller skicka ett mail?

Nicke: - Jag vet inte.

Jag: - Han har antagligen mycket att göra. Skicka ett mail så kan han ta det när det passar. Dessutom behöver inte de andra märka något.

Nicke: - Jag ska försöka.

Jag: - Gör det. Lova det. Det enda du behöver göra är att skicka mailet. En eller två meningar. Sen är bollen hans.

Nicke: - [Suck] Ja, jag måste väl det.

Jag: - Ja, då blir du av med det här. Det vore väl skönt? Dessutom vore det väl inte helt fel att få en massa mer pengar att leva för?

Nicke: - Ja. Jag vet inte vad jag ska skriva.

Jag: - Inget märkvärdigt. Skriv bara "Hej Pelle!" Eller vad heter han?

Nicke: - Jonas.

Jag: - Okej, "Hej Jonas! Jag vill diskutera min lön. Vi kan väl boka ett möte? Mvh Niclas"

Nicke: - Okej, jag skriver ner det så att jag inte glömmer det. Jag är helt handlingsförlamad.

Jag: - Ja, du har tänkt på det här för mycket. Gjort en för stor grej av det. Det är egentligen en pyttesak, men i ditt huvud har det blivit en ballong. Du måste se på det här som alla andra ser det. Du måste se hur du ser ut utifrån.

Nicke: - Jag är så rädd att jag ska klanta till det och glömma vad jag ska säga.

Jag: - Tänk på att i hans och dina kollegors ögon ser du ut som en framgångsrik och lycklig person. De ser dig leende ta hand om kunder hela dagarna eller att du åker runt till andra kontor. Skulle inte du uppfatta en person som var som du som framgångsrik och lycklig? De har ju aldrig sett något annat. De vet inte hur du är på fritiden eller att du skäms över din lön. De har bara sett dig som den framgångsrike. De enda som vet att du har en dålig lön, är din chef och du. De andra kan säkert tro att du har en hög lön. Tänk på att det inte är så lätt att vara din chef. Du måste hjälpa honom. Han är van att se glada trevliga Nicke hela dagarna. Om han plötsligt får se en helt annan person, som han inte känner igen, då kommer han att bli osäker. Du måste hjälpa honom genom att vara ditt gamla vanliga jag som han känner igen. Då blir det ännu enklare för honom att rätta till din lön. Var den person han känner dig som.

Nicke: - Jag måste komma ihåg det, "vara den person han känner mig som".

Jag: - Just det. Och så är det bra om du lämnar känslorna utanför. Följ bara manus under mötet. Säg det du ska säga och försök inte linda in det eller gå som katt kring het gröt. Säg att du tycker att din lön är alldeles för låg och att du vill ha högre lön. Det räcker. Då kommer han antagligen att säga att han förstår det och fråga vad du vill ha eller vad du har tänkt. Då säger du det. Det behöver du inte skämmas för. Säg det bara rätt upp och ner. Försök inte att prata bort det med något annat eller skoja. Du måste visa att du tar din lön på allvar. Efter det är bollen hans igen. Om du blir tyst kommer han att försöka fylla tystnaden. Det är helt okej. Du behöver inte säga något mer. Han får nog undersöka lite innan han kan svara. Då får ni ta ett nytt möte senare. Men det är han som får göra allt jobbet. För honom är det där ren rutin. Om han har varit chef ett tag har han gjort det många gånger tidigare. Det är helt normalt. Han kommer inte att tycka att det är konstigt och du har ingen anledning att tycka det heller. Det är en del av ditt jobb. Kom ihåg att vara den person han är van att se. Han måste känna sig trygg.

Nicke: - Jag måste klara det här. Jag måste få bättre självförtroende.

Jag: - Ja, det är något du måste göra. Kom ihåg att det tar två timmars arbete och att du bara kan vinna. Den stora vinsten är bättre självförtroende. Högre lön är en bonus.

Nicke: - Ja. Jag börjar förstå nu. Fast det är svårt med allt som har varit.

Jag: - Glöm allt som har varit. Det kan du inte ändra på. Du kan påverka det som händer från nu och framåt. Om tio år kan du se tillbaka till i dag och konstatera att du aldrig gjorde något och att livet bara blev sämre, eller också kan du se tillbaka och konstatera att du faktiskt fattade vad det handlar om och gjorde något åt det. Vara stolt. Det gäller hela livet. Bara du kan bestämma hur ditt liv ska bli. Inget händer som inte du gör. Har du ett dåligt liv är det ditt fel. Har du ett bra liv kan du å andra sidan ta åt dig äran. Det måste du lära Fanny också. Hon kan göra vad hon vill av sitt liv, men hon måste se till att det händer för det gör det inte av sig själv.

Nicke: - Det där har jag aldrig hört förut. Jag har aldrig tänkt på det.

Jag: - Det är enkelt. Bestäm vad som är dina mål, vart du vill komma. Se till att varje steg du tar är ett steg på väg mot de målen. Det kan vara ett stort steg eller ett litet, men om varje steg är på väg i ungefär rätt riktigt kommer ditt liv alltid att bli bättre och du kommer att nå dina mål om du håller på tillräckligt länge. Det kräver ingen stor kraftansträngning, bara lite eftertanke. Du kan bli rik, hitta någon att dela resten av livet med eller vad du vill.

Nicke: - Jag ska nog klara det här.

Jag: - Javisst, det gör du. Skicka mailet i morgon förmiddag. Det är det viktigaste du ska göra i morgon. Sen spelar det ingen roll om resten av dagen blir helt misslyckad. Du kan vila upp dig hela helgen.

Nicke: - Jag måste skicka det där mailet.

Jag: - Just det. När du har gjort det kan du luta dig tillbaka och låta din chef jobba. Jag kan skicka dig ett mail med några punkter med det viktigaste du ska tänka på.

Nicke: - Ja, gärna, gör det.