den 24 mars 2005
Under kvällens middag:
Nicke: - Jag har läst din bok om snabbläsning.
Jag: - Ja, det hoppas jag att du har.
Nicke: - Den var lättläst. Men det var inte så lätt att göra så.
Jag: - Hur länge försökte du då, 20 minuter?
Nicke: - Ja, det var kanske inte så länge.
Jag: - Nej, använd det du har lärt dig så kommer du att läsa snabbare när du vänjer dig. Fast du får inte vara så otålig.
Nicke: - Jag gör alla fel du beskriver i boken när jag läser som vanligt. Jag läser ord för ord och hoppar tillbaka hela tiden.
Jag: - Ge det åtta timmar. Det behöver inte vara under samma dag. Ta en helg till exempel.
Nicke: - Nu är det helg. Det kanske skulle vara ett bra tillfälle.
Jag: - Ja, gör det. Det kommer att ge resultat. Men sluta inte med det när helgen är slut. Fortsätt likadant hela livet så kommer det att gå bättre och snabbare.
Det är ofta svårt att vänja sig av med vanor. Särskilt sådana som det har tagit flera år att lära sig och som man har använt större delen av livet. Snabbläsning är ett nytt sätt att läsa. Du måste sluta med vissa läsovanor och börja med andra mer effektiva vanor. Gör du det är resten bara övning som snabbt kommer att ge resultat.
Vänta dig inte några stora och varaktiga förbättringar efter 20 minuters övning. Du måste låta det ta tid. Det kommer antagligen att gå ett antal timmar innan du märker skillnad. När du väl märker förbättringen är den förmodligen ganska stor.
I början kan det kännas ansträngande därför att du sitter och spänner dig. När du slappnar av kommer det att gå bättre. Precis som med allt annat du lär dig. Belöningen är stor.
Man blir aldrig färdiglärd i snabbläsning. Det är en process som alltid kan förbättras.
Häromdagen när jag satt på bussen och läste kom jag underfund med att jag läste för långsamt. Jag för pennan under raderna ganska snabbt när jag läser. Ändå märkte jag att ögonen var snabbare. De hade hunnit till slutet av raden när pennan var i mitten. Där pausade jag med ögonen tills pennan kom ikapp. Jag kunde lätt öka hastigheten på pennan utan att anstränga ögonen mer.
Så där är det ibland. Jag vänjer mig vid en läshastighet som känns bekväm. Efter ett tag vänjer sig ögonen och hjärnan och då är det dags att öka hastigheten ytterligare. Annars börjar hjärnan roa sig med tankar på annat och då blir läsningen ineffektiv igen.
Det är roligt att det verkar finnas ett sådant intresse för snabbläsning. En vanlig reaktion är: "Jag hade ingen aning om att man kunde läsa snabbare. Jag har alltid läst så himla långsamt." Precis så kände jag också. Varför har jag läst så långsamt största delen av mitt liv?
