den 30 mars 2005
Finns det något värre än att få dåliga nyheter?
Ja, att inte få dåliga nyheter.
Precis som många bra saker blir bättre med tiden, blir många dåliga saker sämre. Dåliga nyheter är nästan alltid bäst i början.
Tänk dig att någon har lovat dig en rapport en viss dag. Du behöver rapporten för ditt arbete. Den är ganska viktig. Några dagar innan du ska få rapporten märker han som ska ge dig den att han inte kommer att kunna göra det. Vem vill komma med dåliga nyheter? Inte han så han säger ingenting. När rapportdagen kommer får du ingen rapport. Som tur var hade du lagt in lite extratid för förseningar i din planering så det är ingen katastrof om du får den dagen efter i stället.
Rapporten kommer inte då heller. När du frågar var rapporten är får du höra den tråkiga nyheten. Det blir ingen rapport.
Om rapportören hade berättat direkt att du inte kommer att kunna få rapporten som utlovat, hade du fått lite tid på dig att anpassa dig till det. Nu fick du i stället veta det en dag för sent och får svårare att hantera det.
Alltså, leverera dåliga nyheter när de är nya. Då minimerar du skadan. Dessutom är det frustrerande att behöva ta reda på dåliga nyheter. Särskilt när någon visste att du behövde veta men lät bli att säga något.
- o -
Vad kallas en nyhet när den är gammal? Gammhet? Saknar vi ett substantiv för gamla nyheter?
Koder som bilder.
Jag: - Ska jag installera Picasa som jag pratade om?
Pappa: - Ja, gärna.
Jag: - Okej, vilken dator är det?
Pappa: - Den vänstra.
Jag: - Jaha, du har lösenord.
Pappa: - Ja. B.
Jag: - B, och sen?
Pappa: - Uppåt ett steg och sen uppåt ett steg igen.
Jag: - Uppåt? Upp-pil?
Pappa: - Nej, tangenten uppåt ett steg från B och sen uppåt ett steg från den. På tangentbordet.
Jag: - Men vad är det för bokstäver då?
Pappa: - Det vet jag inte, men det är den som är uppåt och lite till höger och sen ett steg åt samma håll igen och ...
Jag: - Vet du inte vad du har för lösenord?
Pappa: - Jo, men jag vet inte vad det är för bokstäver. Jag vet hur lösenordet ser ut. Det är så jag väljer lösenord. Annars kommer jag inte ihåg dem.
Jag: - Så om du hamnade vid ett tangentbord där bokstäverna satt annorlunda skulle du inte veta vilket lösenord du har?
Pappa: - Nej, då skulle jag förstås inte ha en aning.
Det är typiskt pappa. Han hittar på mönster när han väljer koder eller telefonnummer. Jag är inte ens säker på att han skulle kunna ringa sin mobiltelefon från en telefon med nummerskiva.
Jag gör bilder i huvudet av nummer jag ska komma ihåg. Finessen med det, jämfört med pappas sätt, är att bilderna innehåller siffrorna. Då är jag inte beroende av något externt hjälpmedel för att komma ihåg dem.
