den 28 augusti 2005
Tiden går.
Ännu en rolig och händelserik vecka är slut. Jag har provat Segway, köpt en Sony Ericsson K750i och lekt med en PET-flaskraket. Dessutom har SIF-tidningen tydligen haft med Snabbläsning bland sina lästips. Efter att ha bott där i 100 år har vi köpt vår sommarställe. Hur snurrigt som helst.
den 10 maj 2005
Ibland inträffar det osannolika.
För inte så länge sedan skrev jag om vikten av att prioritera rätt och skydda det viktigaste du äger. Tidigare än jag hade anat fick jag nytta av de säkerhetsåtgärder jag har vidtagit.
Det var mindre än en månad sedan som min externa hårddisk för säkerhetskopior lade av. Den gav ifrån sig rytmiska brummande ljud och gick inte att vare sig skriva till eller läsa från. Det är sådant som kan hända även om disken inte är mer än några år gammal.
Jag tänkte inte så mycket på det och var glad över att den andra externa disken, den jag använde som huvudlagringsplats, fungerade. Dock insåg jag att jag måste köpa en ny disk och ersätta den gamla. Under tiden säkerhetskopierade jag för hand till datorns inbyggda hårddisk
Förra måndagen slutade även den andra disken fungera. Den lät på samma sätt och inte heller den var kontaktbar. Då började jag bli lite orolig. Båda mina externa diskar hade slutat fungera inom loppet av några veckor. Alla mina värdefulla data fanns bara på DVD-skivor i bankfacket. Jag hade slarvat lite och missat att göra kopior av en del bilder jag hade tagit den senaste veckan. Det var ett födelsedagskalas och Valborgsfirande. Dessa bilder antog jag var borta för alltid. Det kändes tråkigt men var ingen katastrof.
Efter mycket experimenterande konstaterade jag att den första disken inte verkade vara fysiskt trasig utan att det hade blivit något fel på några kluster och sektorer. Det gick att fixa det med DOS-programmet CHKDSK.
Disk nummer två gick inte att få ordning på med det programmet. Där verkade det vara startsektorn som hade blivit korrupt. Efter en hel del sökande på nätet hittade jag programmen TestDisk och PhotoRec (bägge är gratis och fungerar under de flesta plattformar). TestDisk skulle enligt uppgift kunna rätta fel på hårddiskar. Det lyckades jag inte med. Förmodligen mer beroende på mina bristande kunskaper än på programmets kapacitet. PhotoRec fick jag däremot nytta av. Det är specialiserat på att rädda filer från havererade hårddiskar. Ursprungligen fotofiler, men nu även en stor mängd andra filer. Efter ungefär ett dygns arbete hade det räddat omkring 80000 bilder från disken. Tyvärr räddade det bara själva filerna. Namnen och sökvägarna brydde det sig inte om. Filerna döps till ett nummer från 1 och uppåt och sparas 500 åt gången i kataloger som också är döpta till ett nummer. Jag letade en hel del innan jag hittade bilderna från födelsedagskalaset och Valborg, men det lyckades.
När bilderna var räddade formaterade jag om hårddisk nummer två och läste tillbaks den senaste säkerhetskopian från disk ett.
Det visade sig att hårddisk nummer ett inte var helt återställd. Kort efter att jag hade läst tillbaka säkerhetskopian slutade den fungera igen. För att inte ta några onödiga risker köpte jag en ny dubbelt så stor hårddisk att ersätta den med i dag.
Jag vet fortfarande inte vad som orsakade de två haverierna. Det kan vara slumpen som gjorde att de inträffade nästan samtidigt. Det kan vara virus, fast det tror jag inte för jag gör fullständiga virussökningar varje dygn. Det kan också vara så kallade strömspikar. En strömspik är en tillfällig spänningshöjning i elnätet. Enligt en del jag har haft kontakt med kan de orsaka problem med hårddiskar.
Vad jag har lärt mig av det här är att endast en säkerhetskopia inte är tillräckligt. Det var mycket nära att jag blev tvungen att använda den tredje kopian som låg i bankfacket.
Trots allt kom jag lindrigt undan. Det enda permanent förlorade datat var alla mina mp3-filer. Det kan jag leva med eftersom jag har kvar skivorna.
Det slog mig just att det kanske finns en kopia av dem på barnens dator också. I så fall har jag verkligen haft tur.
den 12 april 2005
Trygg Hansa marknadsför en tjänst som tar hand om ett problem jag skrev om förra veckan. De kallar det digitala bankfack. Det är en digital lagringsplats som kan användas för exempelvis bilder och filmer. 20 gigabyte kostar enligt uppgift 49 kronor i månaden.
När våra kunder drabbas av skador som inbrott eller brand kan även deras digitala ägodelar försvinna. Vi vill erbjuda möjligheter för att undvika detta, säger Per Fornander, chef för privatdivisionen på Trygg-Hansa.
Jag tror att vi kommer att få se många fler sådana här lagringstjänster för privatpersoner framöver. De kommer att bli större och billigare.
Trygg-Hansa säljer digitala bankfack
den 3 april 2005
Gmail som skräppostfilter.
K9 fångar 99,93 procent av all min skräppost. Av 10000 skräpmeddelanden är det alltså bara ett fåtal som slinker igenom.
Googles Gmail har ett inbyggt skräpfilter. Det fångar omkring 95 procent av all skräppost.
Jag har kombinerat Gmail och K9. All min e-post går via Gmail. Det mesta av skräpposten fångas. Resten skickas vidare till K9 som gör sitt och slutligen hamnar de i Outlook.
På det här sättet slipper jag hämta ner merparten av allt skräp. Dessutom fungerar Gmail som webbklient när jag inte sitter vid datorn hemma.
Med hjälp av Google GMail Loader och Mozilla Thunderbird har jag fört över det mesta av de brev jag har skickat och tagit emot till Gmail. Det betyder att jag har tillgång till dem så länge jag når internet. Det är tiotusentals brev. Tack vare Gmails inbyggda sökverktyg hittar jag lätt det mesta jag söker efter bland dem.
Gmail har ökat den tillåtna mängden lagrad e-post till (just nu) 2054 megabyte, men skriver också att de höjer den allteftersom så att ingen ska behöva radera brev i fortsättningen.
(Som de flesta andra Gmailanvändare har jag mängder av gratis konton att dela ut. Säg till om du vill ha ett och prova.)
den 16 mars 2005
Google har uppdaterat sin Desktop Search. Tidigare skrev jag att Google inte kunde hålla reda på olika mediafiler samt pdf-dokument. Den nya versionen ska klara att indexera både musik, video, bilder och pdf. De har även gjort det möjligt för utvecklare att bygga plug-in-program som indexerar andra filtyper.
Google Desktop Search
den 20 februari 2005
Finns det några prinsessor här?
I dag fick jag en tretimmarslektion i silversmide av Tommi. När jag kom gav han mig en avlång silverklump (plans kallas den) och sa att jag skulle göra en ring av den. Han gick igenom steg för steg hur det går till.
Först fick jag köra klumpen många gånger genom en vals som gjorde den smalare och längre, men lät den behålla ungefär samma form som från början (lite åttakantig). När den hade lagom bredd för en ring fick jag köra den genom en annan vals som gjorde den längre och plattare. Det gjorde jag tills den hade lagom tjocklek för en ring. Eftersom jag hade bestämt mig för att göra en ring till Emmy tyckte jag att ungefär en millimeters tjocklek verkade lagom.
När det hade blivit en millimetertjock remsa var det dags att silverstämpla den. Det ska vara tre stämplar. En som talar om vilken silverkvalitet som har använts, en som anger på vilken ort ringen har tillverkats och slutligen en som berättar vilket år ringen tillverkades. Riktiga silversmeder brukar dessutom ha minst ytterligare en stämpel som talar om vem som har gjort ringen.
Den silverkvalitet vi använde var 925 tusendelar silver. Resten är koppar och andra metaller. På stämpeln som visar kvaliteten står det 925.
Ortstämpeln skulle tydligen föreställa Erik den helige, som finns på Stockholms stadsvapen. Fast bilden var så liten att jag inte kunde se det. Det kunde lika gärna vara Ronald McDonald.
På årsstämpeln står det G11. Det betyder 2005.
När stämplarna satt på plats var det dags att kapa och löda ihop silverremsan och därefter skulle ringen bankas rund. Först då började det se ut som en riktig ring. När det var klart sa Tommi att jag skulle bestämma hur jag ville smycka ut den. Jag började fundera över vad som symboliserar Emmy. Det tog inte många sekunder innan Tommi själv föreslog en prisesskrona. Det är perfekt eftersom hon ofta har på sig prinsesskronor och tiaror av olika slag.
Först fick jag rita en skiss. Jag är dålig på att rita men efter tre försök hade jag i alla fall ritat något man kunde föreställa sig var en krona. Jag hoppades att det skulle finnas något smart sätt att överföra skissen till den spillbit av silver som jag skulle såga ut kronan i. Det gjorde det inte. I stället fick jag en rits som jag skulle rita med. Det var ännu svårare än att rita med papper och penna.
Därefter skulle jag såga ut kronan som var ungefär fyra gånger fyra millimeter stor och någon millimeter tjock. Det blev givetvis fel. Kronan fick tre spetsar i stället för fyra. Det var svårt att såga efter strecken på silverbiten. Efteråt tyckte jag att det blev snyggare som det blev än som det var tänkt.
Nu kom det svåraste momentet på alltihop. Det var att löda fast kronan på ringen. Tommi förklarade hur det gick till och berättade att det är lätt att kronan kommer snett och inte går att rätta till. Han erbjöd sig att göra det åt mig och det blev perfekt.
Under arbetet blir ringen ganska skavd och fläckig. Det åtgärdar man med fil och slip-papper. Om man vill att den ska ha rundade kanter gör man det samtidigt.
Näst sist ska den poleras ut- och invändigt. Det var ganska roligt för då började det se ut som en riktig ring. Slutligen lägger man den i ett syrabad som gör att kopparn i silvrets yta fräts bort. Det gör att den blir vit, blank och inte svartnar av missfärgad koppar. Processen heter vitkokning.
Ungefär tre timmar från silverklump till färdig ring. Jag hade trott att det skulle ta betydligt längre tid.
Ringen är storlek 13 (millimeter invändig diameter). Det dröjer nog några år innan Emmy kan ha den utan att den faller av. Jag vet inte om jag ska ge henne den nu eller vänta.
Silversmidet var helt oplanerat. Tommi ringde när jag satt i bilen och skulle uträtta ett ärende. Annars hade jag tagit med mig kamera och fotograferat medan arbetet fortskred.
(Bilderna är klickbara.)
den 31 januari 2005
Statskontoret har låtit ta fram en vägledning för webbplatser som även vill erbjuda handikappade möjlighet att ta till sig informationen. Vägledningen vänder sig egentligen till dem som arbetar med offentliga sektorns webbplatser, men mycket är generellt och går att använda på alla webbplatser. Så här står det i inledningen om dess syfte:
Syftet med Vägledningen 24-timmarswebben 2.0 är att ge stöd vid utveckling av offentliga sektorns webbplatser så att så många användare som möjligt, oberoende av egenskaper och förmågor, ska kunna söka och läsa information samt enkelt och effektivt interagera via webbplatsen. För att uppfylla detta syfte ger vägledningen anvisningar som inte är bindande, men som avses vara gemensamma för förvaltningen, och som syftar till att skapa förutsättningar för att den offentliga sektorns webbplatser ska uppnå visionen om 24-timmarsmyndigheten.
Vägledningen riktar sig till flera målgrupper: Verksamhetsutvecklare och IT-strateger som är ansvariga för verksamhetens utveckling och informationsstrategin. Informatörer och redaktörer som producerar innehållet på webbplatserna. Designers, IT-arkitekter, programmerare och leverantörer som aktivt arbetar med design, utformning och kodning av webbplatser.
Vägledningen innehåller 109 sidor och är mycket detaljerad. Jag skulle tro att de flesta som arbetar med webbutveckling och informationsspridning på nätet kan ha nytta av att läsa den. Handikappanpassning innebär ofta att det blir lättare för alla att navigera rätt och hitta det man söker.
Vägledningen 24-timmarswebben 2.0
den 28 januari 2005
I big Brother Bulletin nummer 1, 2005, skriver Pär Ström om ett förslag till utökad möjlighet för polisen att övervaka medborgare. I princip ska man kunna övervaka all elektronisk kommunikation. Utöver det blir det möjligt att se hur vi förflyttar oss, tack vare den utrustning vi bär med oss: Mobiltelefoner, handdatorer och liknande. Vidare ska man enligt förslaget få möjlighet att installera spionprogram som registrerar allt vi gör vid våra datorer.
Jag är inte orolig för vad den övervakning som beskrivs kan avslöja om mig och mina vanor. Mitt liv är säkert ointressant för en utomstående. Ändå är jag inte helt bekväm med tanken på att någon kan och får göra det.
Vad händer om någon, som har denna typ av övervakning som yrke, blir osams med en annan person och använder möjligheterna för egna syften? Möjligen är det priset för det goda det ska medföra för samhället.
Ska man ta reda på vittnen till brott genom att se vilka mobiltelefoner som befann sig i närheten då det begicks? Kan jag vänta mig besök av polisen om jag befann mig i kvarteret där brottet begicks? Vilka befann sig i närheten då Olof Palme blev skjuten? Det är lätt att se möjliga användningsområden som involverar många fler än brottslingarna.
Hur ska övervakningen övervakas? Vem kontrollerar att endast motiverad övervakning görs? Ska det finnas en medborgargrupp som sammankallas med jämna mellanrum och går igenom de ärenden som är aktuella? Det ska väl inte vara fler ärenden än att det är möjligt?
Vid oplanerade brott är den beskrivna övervakningen säkert ett viktigt verktyg. Den som planerar brott tar nog hänsyn till riskerna och vidtar åtgärder för att undvika dem.
Det dyker säkert upp kreativa sätt att undkomma övervakningen för den som har tillräckligt stort intresse av det. En väg, för dem som inte vill att varje steg ska kunna övervakas, är att ha mobiltelefonen avslagen och bara kommunicera med SMS från "säkra" platser. Jag antar att det inte går att spåra avslagna telefoner.
Prenumerera på Big Brother Bulletin om du vill läsa vad Pär Ström skriver om myndigheters övervakning av medborgare.
den 10 januari 2005
Google Desktop Search är mitt minne och anteckningsblock på samma gång.
GDS indexerar alla webbsidor jag besöker. När jag läser om programmet Mind Control, och ser att det finns länkar till böcker om hypnos, följer jag dem till Amazon. Där hittar jag en länk till en bok som heter Mind Magic och följer den.
Oj, klockan är mycket, jag måste hoppa i säng! Jag stänger av datorn och går och lägger mig.
Nästa dag kommer jag ihåg att jag såg några böcker om hypnos som var intressanta. Hmm, vad var det de hette? Jag öppnar GDS och söker efter "hypnosis" eftersom det var vad de handlade om. 23 träffar. De fyra översta är dels Derren Browns hemsida på Channel 4 och dels tre boksidor på Amazon.
Allt jag sökte efter fanns där efter en blixtsnabb sökning.
Det är inte första gången jag använder GDS på det sättet. Det händer nästan dagligen. Jag har gjort cachen i webbläsaren så stor att den åtminstone ska rymma alla sidor jag besöker det kommande året. Många sidor jag har besökt är värda återbesök. Visst, jag skulle kunna spara dem som bokmärken, fast hur ska jag veta vilka sidor jag kommer att vilja besöka igen? Nu behöver jag bara minnas vad de handlade om. Trots att det är en betaversion av Google Desktop Search jag använder. Hur kraftfull kommer den att vara om tre år?
Det är häpnadsväckande.
den 8 januari 2005
Google och Microsoft har utvecklat sökverktyg för PC. Microsofts MSN Desktop Search kan hålla reda på bilder och filmer. Det kan inte Google Desktop Search. I juli 2004 köpte Google Picasa, Inc, ett företag som sysslar med digital fotohantering. Picasa utvecklar ett program som också heter Picasa. Det gör just det som Google Desktop Search inte klarar av, katalogiserar och hanterar bilder.
Jag installerade Picasa. Genast började det söka igenom mina diskar efter bilder. Redan efter några minuter kunde jag bläddra bland tusentals bilder och efter någon kvart hade den hittat alla mina knappt 20000 bilder. Bilderna läggs upp i album. Ett album är en samling bilder som ligger i en katalog på disken. Albumen sorteras årsvis. Eftersom jag sorterar mina bilder efter händelse eller person och döper katalogerna så, är det lätt att hitta alla bilder från en viss händelse ett år. Under 2004 hittar jag till exempel "Julafton 2004", "Martins dop" och "Thomas land 2004-07-19".
Till vänster i Picasa visas alla album. Till höger ser jag miniatyrer av bilderna i det album jag har valt. Om jag dubbelklickar på en miniatyr visas den i en stor version. Då finns möjlighet att ta bort röda ögon, beskära eller förbättra färg eller kontrast. Navigeringen är snabb och enkel. Om man har sorterat sina bilder så att de ligger i kataloger med beskrivande namn, är Picasa suveränt.
Det finns möjlighet att beskriva album med fritext. Ju mer man skriver, desto lättare blir det att hitta bilder med det inbyggda sökverktyget. Varje bokstav jag skriver i sökrutan minskar antalet träffar och jag ser hela tiden de bilder som motsvarar ett sökvillkor. Skriver jag "lucia" visas alla luciabilder från dagis och skola de senaste tre åren. Skriver jag också "farmor" visas bara bilderna från 2003 då farmor finns med.
På samma sätt som det går att beskriva album går det att beskriva enskilda bilder. Den ambitiöse gör det och får möjlighet att göra mycket exakta bildsökningar. Om inte det räcker kan varje bild åsattas ett valfritt antal nyckelord. Även dessa är sökbara.
Förutom de album som skapas automatiskt av Picasa, går det att skapa egna album och välja vilka bilder som ska höra dit. Självklart går det att ta bort album, bilder eller att flytta enskilda bilder mellan album.
För den som vill lägga ut bilder på nätet erbjuder Picasa flera möjligheter. En exportfunktion skapar snabbt webbsidor med "tumnaglar" länkade till större versioner. Det går också att skicka dem med e-post eller att dela dem via en snabbmeddelandeklient som liknar ICQ och MSN Messenger.
Picasa känner själv om det kommer nya bilder på någon disk den är inställd att bevaka. De indexeras blixsnabbt.
Ett annat sätt att betrakta bilder kallas "tidslinje" (Timeline på engelska). Där visas alla album i kronologisk ordning och det album jag väljer visas som ett bildspel. Det är ett trevligt sätt att överblicka mina just nu 18749 bilder i 163 album.
Picasa är det bästa och enklaste program för bildhantering jag har sett hittills. Dessutom verkar det vara helt gratis att använda.
Picasa finns att hämta här
Med Picasa har det blivit ännu roligare att ha många bilder. Nu vill jag ha en bättre kamera också. Canon PowerShot Pro1 verkar trevlig och har dubbelt så hög upplösning som min Canon PowerShot G2. Dessutom har den 7 gånger optisk zoom. Med tanke på alla bilder jag tar kan det vara värt att ha en bra kamera så vi får se ...
den 7 januari 2005
Fortsättningen om Emmy finns här:
http://emmy.intresseklubben.com/
Äldre texter från Enkelriktat finns här:
http://enkelriktat.intresseklubben.com
Du kan göra en sökning i arkivet med hjälp av sökformuläret nedan:
