den 12 juli 2004
Falla på mållinjen.
Tommi har haft bilen inlämnad för rekonditionering. Lacken hade mattats med åren och på vissa ställen började den bli svagt vit. När han fick tillbaks den såg den väldigt fin ut. Lacken lyste röd. Efter mindre än en vecka i svenskt sommarväder började den dock återfå sin tidigare färg och matthet.
Han ringde tillbaka till firman och berättade vad som hade hänt. De tyckte att det var konstigt och bad att få se bilen. Jag körde dit den i går och talade kort med killen som har utfört arbetet. Han såg att det Tommi hade sagt stämde och bad att Tommi skulle ringa till chefen och bestämma detaljerna kring återbetalning av pengarna.
I dag talade Tommi med chefen som var tillmötesgående och direkt erbjöd sig att betala tillbaka pengar. Han sa att han däremot var tvungen att ta betalt för den invändiga rekonditionering de hade gjort och som ingick i ett paketerbjudande. Tommi tyckte att det var okej och frågade hur mycket han skulle få tillbaka. Chefen svarade att han måste ta betalt för det invändiga jobbet som om det vore ett fristående jobb, det vill säga mycket mer än vad det kostade när det ingick i paketet. Det tyckte inte Tommi var rimligt eftersom han hade köpt det just därför att det ingick i ett förmånligt paket, inte därför att han ändå hade tänkt låta dem göra det.
Det ville inte chefen hålla med om. Han lät allt mindre tillmötesgående och förde fram argument som att det var ett mycket förmånligt paket och så vidare. Tommi ville inte diskutera, utan sa att vad han hade sagt var vad han tyckte var rimligt och överlät åt chefen göra som han ville. Chefen nämnde då en summa och frågade om Tommi vore nöjd om han fick den. Eftersom det var ungefär vad Tommi tyckte svarade han att det vore han. Chefen sa "Tack och hej" och lade på luren utan att låta Tommi avsluta samtalet.
Man kan fråga sig vad chefen för firman var ute efter när han gick med på att betala den högre summan. Rimligtvis var det att Tommi skulle bil nöjd och han själv slippa en "dålig" kund. Han nådde nästan ända fram. Han gjorde det Tommi hela tiden hade sagt att han ville, men, och det är viktigt, han misslyckades med leveransen. Det hade inte kostat honom något mer att låta Tommi höra att han skulle få som han ville och att han hoppades att han skulle bli nöjd med överenskommelsen. I stället valde han, om han nu var medveten om vad han gjorde, att bete sig som en dålig förlorare. Resultatet blev att han betalade för något som han ändå inte fick, en nöjd kund.
Tommi kommer förmodligen inte att anlita dem igen och han lär knappast rekommendera dem till andra. Hade de skött sig annorlunda är det inte otänkbart att utgången hade blivit en annan.
Det är förstås lätt att stå vid sidan och dela ut pekpinnar.
