den 5 februari 2003
När Emmy ska sätta sig i bilen, och det är så mycket snö som nu, brukar jag lyfta upp henne för att hon ska slå ihop fötterna så att snön faller av. I kväll när vi kom in och jag erbjöd mig att ta av henne stövlarna sa hon: - Nej, jag vill skänkla så som man gör när man rider! (När man skänklar, för den som inte är så insatt i ridning, slår man fötterna emot sidan av hästen för att den ska gå framåt.) Varken Cattis eller jag visste att hon kom ihåg det ordet som hon hörde i somras.
Det finns en lek som kallas "The whys" (ungefär "varför-leken").
Leken går ut på att du utgår ifrån en tro eller övertygelse om någonting. Det kan vara en så enkel sak som att rabarberpaj är gott. Utifrån denna övertygelse börjar du ställa frågor, till dig själv, eller ber någon att ställa dem till dig. Frågorna ska inledas med "varför". Alla som har barn vet hur frustrerande det kan vara när frågan varför ställs på varje svar som lämnas, men här fyller det en funktion. Här är ett exempel på hur en sådan diskussion skulle kunna löpa:
Fråga: - Varför tycker du att rabarberpaj är gott?
Svar: - Jag tycker om blandningen av syrlig rabarber tillsammans med söt pajdeg.
Fråga: - Varför tycker du om blandningen av syrlig rabarber tillsammans med söt pajdeg?
Svar: - Det påminner mig om somrarna på landet när jag var liten.
Fråga: - Varför påminner det om somrarna på landet när du var liten?
Svar: - Vi brukade plocka rabarber i ett igenvuxet rabarberland och göra rabarberpaj.
Fråga: - Varför tyckte du om att plocka rabarber och göra rabarberpaj?
Svar: - Därför att det var någonting vi brukade göra hela familjen tillsammans.
Fråga: - Varför tyckte du om att hela familjen gjorde någonting tillsammans?
Svar: - Därför att det var ett av få tillfällen då familjen var samlad kring någonting gemensamt.
Så kan det fortsätta tills man inte längre kan besvara en fråga. Då har man förhoppningsvis stött på en av sina grundövertygelser. Det intressanta är hur det ursprungliga ämnet kan leda till svar som kan verka mycket avlägsna och som ger insikter om dig själv.
Charles Case, kognitiv antropolog, har hittat på leken och den beskrivs i Socrates' Way.
