den 24 februari 2003
Linnéa Anglemark, som skriver Néablog, påpekar att jag har missuppfattat Open directorys listning av webbloggar. Norrmännen har listat både webbdagböcker och webbkrönikor inom samma kategori medan svenskarna har delat upp dem.
Jag har lite svårt att uppfatta skillnaden, men kan gärna acceptera att det är en skillnad. Enligt Linnéas resonemang är Enkelriktat en webbkrönika, vilket betyder att den handlar om författarens strövtåg på webben. Det är nog inte så jag skulle beskriva Enkelriktat. Det är snarare en beskrivning av mina tankars irrfärder utan någon direkt koppling till webben. Fast det är klart att det vore opraktiskt om alla skulle skapa sina egna kategorier.
I förrgår skrev jag att det inte går att läsa Enkelriktat via wap. I dag fick jag ett nytt brev från samme läsare som berättade att via http://wap.google.com/ kan han läsa sidan, men att länkarna blir konstiga.
Google är svaret på mycket.
Jag har läst lite ur Republiken av Platon.
Sokrates diskuterar med Cephalus huruvida det är rätt att alltid säga sanningen, något som många hävdar. Han gör en jämförelse: Om en vän deponerar vapen hos dig när han är vid sina sinnens fulla bruk, och begär tillbaks dem när han inte är det, bör du då lämna tillbaka dem? Bör man med samma resonemang alltid säga sanningen?
Sokrates var en mästare på liknelser.
När jag beställde Svenska skrivregler av Svenska språknämnden väntade jag mig att få en bok med språkliga regler för hur man skriver på svenska. Det fick jag också, men den innehåller även råd och riktlinjer för den grafiska utformningen av texter. Hur man använder rubriker, delar av stycken, disponerar sidan, väljer spaltbredd och radmellanrum, sidnumrerar och så vidare.
Bland de saker jag direkt har haft nytta av finns hur man skriver citat inom citat, hur företagsnamn som samtidigt är logotyper skrivs och hur man hanterar olika sorters förkortningar.
Jag räknar med att få stor nytta av Svenska skrivregler framöver.
