den 21 augusti 2004
Emmy: - Det är väldigt bra snurr på den här kjolen.
Första cykelturen.
Jag lovade Emmy att vi skulle gå till skolgården och cykla efter lunch. Vi hade börjat gå när jag frågade om hon ville att vi skulle ta bort stödhjulen. Jag hade sett att hon knappt använder dem när hon cyklar. Tidigare har hon alltid sagt att hon vill ha dem kvar. Det gjorde hon i dag också till en början, men efter några sekunders betänketid ändrade hon sig och sa att hon ville prova att cykla utan dem. Vi vände hem och jag skruvade bort dem.
När vi kom till skolgården höll jag i sadeln medan hon tog fart. Jag kände att hon inte behövde min hjälp och släppte taget. Hon cyklade vidare. Det gick lite vingligt i början. När jag ropade att hon cyklade själv började hon skratta. Hon glömde bort att trampa, tappade fart och stannade.
Jag instruerade henne att trampa hela tiden eftersom cykeln behöver fart för att vara stadig. Jag bad henne också att titta långt bort när hon cyklade så att hon inte skulle vingla så mycket. Hon hade blicken alldeles framför cykeln och då är det mycket svårt att hålla en stadig kurs. Så fort som hon fäste blicken lite längre bort stabiliserades kursen och det började gå riktigt bra.
Vi gjorde några starter till innan jag försökte förklara hur hon skulle göra det själv. På andra försöket klarade hon det. Sedan klarade hon av de flesta starter och stopp själv. Nu kan hon cykla.
Inställsamt.
Jag: - Emmy, kan du ta undan din tallrik och ställa den på diskbänken?
Emmy: - Ja gärna. För att du ber så snällt, pappa.
