den 27 augusti 2002
Att hota barn eller muta dem för att få dem att göra eller inte göra någoting fungerar inte i det långa loppet. Det ger en kortsiktig effekt som är väldigt tydlig. När den försvinner återfaller de till sitt ursprungliga beteende. Hur ska man göra för att få en långvarig effekt då? Man ska säga till dem hur man vill eller inte vill att de ska göra på ett lugnt, sansat och bestämt sätt så att de förstår vad man menar och man ska förklara varför man vill det.
Den stora skillnaden är att i det andra fallet bestämmer barnet själv att det ska göra på ett visst sätt och då sitter effekten i.
En person som ska banta eller sluta röka och som skriver ner det på ett papper och ger det till någon bekant, har betydligt större chans att lyckas än den som försöker att göra det i tysthet. Människor har oerhört mycket svårare att bryta mot saker de har förbundit sig att göra om det är nedskrivet och "publikt". Det gäller även små och obetydliga saker.
Det här är ytterligare några exempel på innehållet i Robert B. Cialdinis bok "Influence".
Carl Bildts veckobrev är nästan alltid rolig läsning. Brevet daterat den 27:e augusti är inget undantag. Han kommenterar bland annat partiledarutfrågningarna i TV. Stina Dabrowski frågar Alf Svensson vad ett paket ägg kostar och Alf Svensson kan inte svara. Carl Bildt skriver:
Som väljare lämnade mig detta i viss förtvivlan. Jag har nu brutalt fått klart för mig att Alf Svensson inte vet vad ett paket ägg kostar. Sanning att säga misstänkte jag det redan. Ovanpå detta har jag drabbats av chocken att inte heller Stina Dabrowski vet detta. Min förvåning är även här rätt begränsad. Men eländet är dessutom att inte heller jag vet vad ett paket ägg kostar.
Men mysteriet är självfallet vad priset på ett paket ägg har med valrörelsen och utvecklingen i Sverige under de kommande fyra åren att göra. Vet statstelevisionen någonting om några hemliga problem eller skandaler med priset på äggpaket som kommer att ställa riksdag och regering inför hittills okända utmaningar under de kommande åren? Och skulle vi i så fall inte kunna få veta det?
Han fortsätter lite längre ner med:
Då var Erik Fichtelius mer robust. Han levererade dramatiska genomgångar såväl av skapelseberättelsen plats i timplanerna som klassiska vänsterfördomar mot hushållsnära tjänster och därtill ett explosivt korsförhör om möjliga otrogna partiledarkandidater i kristdemokraterna.
Med lätt hand passerade han dessutom den alls inte ointressanta frågan huruvida Jesus kunde gå på vatten eller ej. Ja eller nej, som Stina skulle ha sagt.
Alla frågor som man väl får utgå från att de tror kommer att stå i fokus för svensk politik under de kommande fyra åren. Vad har de annars i en utfrågning som denna att göra?
Carl Bildt var en roligare person att lyssna på än de partiledare vi har nu. Han var inte rädd för att klämma till illa insatta eller slarviga journalister.
