den 31 december 2002
Håkan Waara, som skriver på Nadazilch, och jag har diskuterat snabbläsning den senaste veckan. Han har nyligen börjat och hade några frågor som jag försökte besvara. Utan att ange några hastigheter kan jag nämna att han ungefär fördubblade hastigheten på ganska kort tid. Han hade väldigt hög läsförståelse när han började så det är möjligt att han kommer att förlora lite av den i början, men han kommer antagligen att ligga över genomsnittet ändå.
Håkan läser The speed reading book av Tony Buzan. En av hans frågor var om man behöver göra alla övningar i boken. Han tyckte att de var en stressfaktor. Mitt svar var att övningarna sannolikt inte gör så stor nytta om de framkallar stress. Själv gjorde jag inte alla övningar. Det är viktigare att öva på teknikerna än att mäta sin läshastighet stup i kvarten. En lättläst och underhållande bok är bra att börja öva med. Det ska vara roligt att läsa. Vad som är roligt är upp till var och en.
En annan av hans frågor var om man behöver använda den "visuella guiden" (ett finger, en penna eller något annat spetsigt föremål) när man tycker att det börjar gå bra att läsa fort. Det tycker jag absolut att man ska fortsätta att göra. För egen del har jag oerhört svårt att hålla en jämn hög hastighet med bara ögonen. Det är så lätt att halka tillbaka i gamla läsvanor. Guiden fyller flera funktioner. Den hjälper till att hålla läshastigheten jämn och hög. Den hjälper ögat att hålla reda på raderna vid radbyten. Den hjälper till att förhindra tillbakahopp. Med den höga hastigheten kommer efter ett tag även mjuk fokusering och förmågan att läsa varje rad i ett fåtal fokuseringar.
Ett övningstips som jag gav Håkan, och som jag själv kom på alldeles nyligen, var att öva snabbläsning framför TV:n, på textade program. Jag tittar på textraderna så kort tid jag kan, men måste uppfatta allt som står där. Oftast behövs det bara en bråkdel av en sekund för att uppfatta båda raderna. Det blir som en tävling mot mig själv. Om det är något jag inte uppfattar direkt beror det vanligtvis på att det är ett ovanligt ord. Att det går att uppfatta båda raderna på så kort tid tror jag beror på att de befinner sig så långt ifrån ögat. Det motsvarar att hålla en bok så långt ifrån ögonen som möjligt. Många som läser långsamt håller boken alldeles för nära ögonen. Då blir det sårt att läsa snabbt. Ju mer ögonen ser på en gång desto bättre.
När det gäller mjuk fokusering skrev jag detta till Håkan:
Det allra viktigaste för att komma upp i fart är att läsa med mjuk fokusering. Tyvärr är det svårt att beskriva vad jag menar med det. Jag visste inte själv förrän jag märkte att jag gjorde det. Om du vill få en uppfattning om vad det är kan du sätta dig någonstans och bara titta. Fokusera inte något särskilt utan försök i stället att lägga märke till saker som finns eller händer i periferin. När du gör det kan du inte samtidigt lägga din uppmärksamhet på att fokusera något rakt fram. Då fokuserar du mjukt.
Jag brukar göra den övningen när jag går omkring ute eller ibland när jag kör bil. Det ökar mitt medvetna synfält gradvis och jag börjar till och med kunna uppfatta färger ganska långt ut åt sidorna.
