den 13 december 2002
Jag hade givit upp möjligheten att få Radio att sortera texterna på "rätt" sätt när Mark Paschal talade om hur man ska göra. Som synes fungerar det alldeles lysande.
The art of war, som jag skrev kort om i går, anses av många vara ett av de klassiska verken om strategi och skrevs för mer än 2000 år sedan.
Det här är vad jag uppfattar som viktiga delar i boken:
Första kapitlet: Vilseled dina fiender. Andra kapitlet: Satsa på en snabb seger. Tredje kapitlet: Lär känna dina fiender och dina egna trupper. Fjärde kapitlet: Bygg upp din egen styrka och attackera när fienden är som svagast. Femte kapitlet: Att styra många är som att styra få. Dela upp dem i mindre grupper. Seger ska sökas med kraft, utan att man kräver för mycket av varje individ. Sjätte kapitlet: Lär känna din fiende och anfall där han är svag. Anpassa dig när fienden förändrar sig. Sjunde kapitlet: Håll din armé informerad. Anpassa dig till dina omgivningar. Åttonde kapitlet: Var inte beroende av att fienden inte kommer. Var beroende av att vara beredd på att han kommer. Nionde kapitlet: Var observant på farliga områden. Ha ryggen mot säkra områden. Antal behöver inte vara ett mått på styrka. Tionde kapitlet: Om du känner din fiende och dig själv är segern inte i fara. Elfte kapitlet: Ta hand om din hälsa. Undvik trötthet. På fiendens mark är dina trupper samlade. Utanför fiendens mark är de spridda. Tolfte kapitlet: Vänta på rätt tillfälle. Trettonde kapitlet: Håll dig informerad om vad fienden gör. Jag valde medvetet delar som kan vara av nytta även utanför slägfält. Det förvånar mig inte, efter att ha läst boken, att den tillhör den "obligatoriska" management-litteraturen. Mycket är tänkvärt men en del är förstås förlegat i ett "modernt" samhälle.
På sin nya weblogg skriver Peter Lindberg att han vill utveckla en RSS-läsare. Den ska kunna hämta data från RSS-källor och servera dem på lämpligt sätt. Beroende på vad man läser vill han att programmet ska föreslå andra texter som kan vara av intresse.
Tanken är intressant. Jag associerar till Amazon vars system rekommenderar böcker baserat på vad man har köpt tidigare och vad man har sökt efter hos dem. Deras system bygger på att alla böcker ingår i kategorier och att böcker om ett ämne inom en kategori har likheter som kan göra dem intressanta. De tar också i beaktande vad andra som har läst en bok man är intresserad av har läst förutom boken i fråga.
En annan variant är att man bygger ett system som "analyserar" de texter man läser och själv kategoriserar dem och jämför med andra texter det har analyserat. Det låter svårare.
Min gissning är att, om ett system som rekommenderar böcker ska fungera, man bör bygga det som en central tjänst (kanske webbaserad) som behandlar ett mycket stort antal texter som så många som möjligt prenumererar på. Kategoriseringen kommer att vara en mycket viktig uppgift och det kanske är rimligt att de som använder tjänsten gör kategoriseringen. Varje text man läser måste man placera i en eller flera kategorier och antalet kategorier måste förmodligen vara ganska stort. Bibliotek kanske har en lämplig kategorisering att utgå ifrån redan? I så fall är det onödigt att uppfinna hjulet på nytt.
När man har kategoriserat den just lästa texten jämför systemet det med andras kategoriseringar och föreslår nya texter inom samma kategori. Ju mer systemet används desto säkrare kommer det att bli på att hitta rätt.
Det vore intressant om det kunde göra associationer också så att man inte bara blir föreslagen texter inom samma område hela tiden. Tänk om det kunde säga: "Du har nu läst en del om yoga. Du kanske är intresserad av att läsa om hjärnan också?" Jag vet inte om exemplet var så bra, men principen kanske framgår ändå. Det är lite som med mindmapping där man ordnar saker efter deras relation till varandra. Kanske kan man ha ett klassificeringssystem där klasserna har en inbördes relation också.
För min egen del vore en RSS-läsare/-tjänst särskilt intressant om den också kunde presentera texterna på "mitt", alltså läsarens, sätt. Allt från färger och typsnitt till storlekar, tecken-, kolumn- och radavstånd. Det var ungefär det jag beskrev, fast för ett annat användningsområde, här.
Peter Lindberg skriver om snabbläsning.
Det är mycket läsvärt för dem som är tveksamma eller kanske helt förkastar idén att läsa snabbare. Peter var också tveksam i början (det var jag med men jag ville så gärna lära mig att läsa snabbare att jag gav det en chans ändå), men nu börjar han komma in i det efter bara en månad. Det gör mig väldigt glad.
Korståget drar vidare...
