den 3 april 2003
PCfynd har skickat flera e-brev med reklam till adresser som jag bara har lagt ut på nätet. Det betyder, såvitt jag kan förstå, att de måste ha använt ett adressregister som kommer från någon som letar e-postadresser på nätet. Det likställer jag med spam (skräppost).
Jag kommer aldrig någonsin att köpa något från PCfynd.
En tredjedel av livet.
Med lite tur sover vi en tredjedel av våra liv. Den senaste tiden har jag funderat mycket över hur jag sover. Jag har alltid varit en sådan som kan sova på vilken sten som helst och mina sängar har varit stenhårda.
I söndags gick jag förbi Atlantis och mest på skoj gick jag in och tittade. Ganska snabbt kom en man fram och frågade om jag ville ha hjälp. Jag frågade om de hade Hästenssängar, för dem har jag sett reklam för över hela stan. Han sa att de säljer Hästens men berättade också att det finns andra sängar som är bra. Han sa att Hästens har blivit omsprungna av andra tillverkare när det gäller både teknik och pris. Hästens är inte längre bäst men deras sängar är bland de dyraste och de höjer priserna två gånger om året utan någon särskild anledning.
Jag frågade vad han rekommenderade i stället. Jensen var ett märke han rekommenderade och han frågade om jag ville provligga en av deras sängar. När jag lade mig ner på sängen sjönk jag liksom ner en bit i den. Inte så att jag blev som uppslukad av den, som man kan bli i en del sämre sängar, utan bara så att jag låg och "flöt" på den. Han berättade att Jensen har progressiv fjädring i sina sängar. Det betyder att de fjädrar emot mer ju hårdare man belastar dem.
Sedan dess har jag dels drömt om den sängen varje natt, och dels tänkt ännu mer på hur jag sover. Det är säkert därför jag har förstått att jag sover väldigt illa. Ligger jag på rygg hamnar svanken i luften och när jag ligger på sidan hamnar den mesta tyngden på ena axeln och höften. Jag ligger och vrider mig mycket hela nätterna och vaknar vid varje tillfälle. Antagligen överdriver jag hur dåligt jag tror att jag sover nu, men det är nog ganska illa i alla fall.
En dag i veckan gjorde jag ett återbesök på Atlantis. Då fick jag ligga på olika sängar på en särskild madrass som mäter trycket på olika delar av kroppen och visar det med färger på en datorskärm. Bilderna bekräftade att den säng jag först provade var den som bäst passade mig. När man ligger på sidan i en bra säng ska ryggraden vara parallell med golvet. I den säng jag har nu är ryggraden böjd och kudden för låg.
I dag beställde jag två sängar och nu väntar jag otåligt på att de ska ringa från Atlantis och säga att de är färdiga att hämta. Det kan ta två dagar eller fyra veckor beroende på om de finns kvar i lager eller inte. Jag fick en Tempurkudde på köpet. Jag hade tänkt köpa den, för jag har insett att min gamla är fel modell, men försäljaren sa att jag fick den som en sorts rabatt. Hyggligt!
Om man sover sex till åtta timmar per dygn under sitt liv är det nog ingen dum idé att se till att sova så bra som möjligt. Inte nog med att sömnen blir mer njutbar, de vakna timmarna blir säkert det också. Bilen tillbringar vi också mycket tid i och den betalar vi gladeligen flera hundra tusen kronor för. Hur många betalar ens en tiondel av det för att sova i en bra säng? Dessutom brukar vi behålla våra sängar längre än våra bilar.
Det här resonemanget hade jag säkert inte förstått själv för ett år sedan. "En säng är bara en plats att sova på." Nu resonerar jag att en säng är en plats att tillbringa en tredjedel av sitt liv i. Tänk om man skulle fördela sina pengar efter hur mycket tid man lägger på saker: En tredjedel sömn, en sjättedel på saker som har med mat och äta att göra, en åttondel på resor till och från olika platser, en fjärdedel på arbete, och så vidare. Sömn är helt klart en underfinansierad del av livet i så fall.
Är tystnad en myt?
Prat från TV:n. Prat från barn. Kvitter från undulater. Surr från datorns fläkt. Tickande från hårddisken som arbetar. Host från Cattis. Mullrande och surrande från tvättmaskinen. Klapper från Albas klor när hon går. Vinande från köksfläkten.
Det är aldrig helt tyst. Inte ens mitt i natten. Det finns alltid maskiner som låter, ljud utanför huset, värmeelement som låter, ljud från TV:n och mängder av andra ljud.
Det tystaste jag har varit med om var när pappa och jag åkte bil och tältade någonstans i Norrland. Jag var kanske sju år. Vi åkte länge i en stor och mörk skog. Efter ett långt tag kom vi ut på ett kalhygge med utsikt över en stor dal. Där stannade vi och klev ur bilen.
Det var helt vindstilla och ganska mörkt. Det fanns inga stora vägar och ingen trafik i närheten. Det fanns inga samhällen runtomkring. Jag minns det för vi var på väg att få slut på bensinen i bilen (en röd gammal hundkoja) och visste inte hur långt det var till närmsta bensinmack. Det var mycket tyst. Bortsett från de ljud vi åstadkom själva fanns det bara ett ljud som vi kunde uppfatta. En gök som hoade långt borta.
Då kände jag mig väldigt liten. Tystnaden var nästan skrämmande. Kanske var det tystnaden i kombination med bensinen som jag visste höll på att ta slut som gjorde tystnaden obehaglig. Det kändes som om vi var ensamma i hela världen just då. Göken fanns förstås någonstans långt bort.
Sedan dess minns jag inte att jag har varit så nära total tystnad.
Större delen av universum är antagligen väldigt tyst eftersom det inte finns någon luft som ljud kan fortplanta sig i. På jorden är tystnad inte något vi är bortskämda med. Tystnad är kanske inte ens något att längta efter. Människor som är helt döva kanske lever i total tystnad.
Tystnad förknippas ofta med lugn och det är kanske lugnet vi bör söka, inte tystnaden. Lugn kräver inte tystnad. Som tur är.
