den 6 april 2003
En utmaning som hör ihop med alla digitalbilder jag tar, är att hitta ett lämpligt sätt att lagra dem.
Jag har lagt dem på hårddisken i en katalogstruktur som gör att jag, inom vissa ramar, kan hitta vad jag söker. Det är dock inte någon långsiktig lösning. Ju fler de blir desto svårare blir det att hitta bland dem.
De önskemål jag har på lösningen är:
- Varje bild ska dels kunna ha en kommentar och dels ett eller flera nyckelord samt datum knutet till sig.
- Det ska gå att söka efter bilder baserat på uppgifterna i 1.
- Systemet bör vara så "tidsbeständigt" som möjligt, det vill säga vara oberoende av speciella system och plattformar.
- Det ska kunna hantera minst 100000 bilder i olika format och olika storlekar (kanske även filmformat). Det behöver däremot inte ha funktionalitet för att visa bilderna. Det räcker med att jag får veta var de sökta bilderna finns så att jag kan öppna dem med lämpligt program.
- Det ska inte kosta en förmögenhet.
En möjlighet som jag har tänkt en del på, är att fortsätta att lagra bilderna i en katalogstruktur på hårddisken och att hålla reda på vad som ligger var med hjälp av en separat databas. Det jobbiga med det är att det kommer att ta en lång stund att registrera alla bilder.
Ed.
Det är egentligen bara en enda serie jag följer på TV och det är ett av få program över huvud taget som jag ser på TV. Det är Ed. Ed handlar om "bowlinghalladvokaten" Ed Stevens som, efter ett kraschat äktenskap och en kraschad advokatkarriär i storstan, flyttar tillbaka till Stuckeyville, där han växte upp, och köper en bowlinghall i vilken han också driver advokatbyrå.
Jag vet inte varför jag har fastnat för just Ed. Kanske är det därför att många avsnitt får mig att tänka mycket på olika saker.
I ett avsnitt försvarade Ed en psykolog (spelad av Danny DeVito) som åtalades för att ha lurat till sig pengar. Vad han (psykologen) gjorde, var helt enkelt att utnyttja människans svagheter (ber man någon tänka på en färg är sannolikheten stor att de tänker på blått till exempel). Det var fascinerande och jag har tänkt mycket på det sedan dess.
I ett annat avsnitt skulle Ed företräda en dam som hade lämnat in fotografier från 40 års äktenskap, för kopiering, i en fotoaffär. Av någon anledning hade affären råkat slänga fotografierna som också var en länk till minnena av damens avlidna man. Hon ville ha ersättning för affektionsvärdet av de förstörda bilderna.
Efter det avsnittet, och väldigt ofta sedan dess, har jag funderat över hur jag ska göra med alla bilder jag har samlat på mig under åren. Jag räknar med att om tio år ha mellan 40000 och 100000 bilder om jag fortsätter att ta digitalbilder som nu. Hur förvarar man bäst dem för att de inte ska riskera att gå förlorade i en datorkrasch? Jag skulle kunna lägga dem på CD-skivor och låsa in dem i bankfacket. Det verkar emellertid lite omständigt och jag vågar inte riktigt lita på att CD-skivor håller informationen på ett arkivbeständigt sätt.
I går kväll funderade jag över de redundanta lagringslösningar som vi använder på jobbet. Där har vi speglade servrar med speglade diskar och de speglade servrarna är utplacerade på olika geografiska platser så att en brand eller en terrorattack inte ska slå kunna slå ut alla samtidigt. Det säger sig själv att jag inte har samma resurser att göra så. I stället kom jag på en "lågprislösning" som liknar den och som drar nytta av Internet.
Jag och någon jag litar på köper varsin extra hårddisk. Jag köper en till hans dator och han köper en till min. Vi installerar dem. Jag ger honom tillgång till hans hårddisk i min dator och han gör samma sak med min hårddisk i sin dator. Den som vill kan kryptera sin hårddisk i den andra datorn, för att få extra hög säkerhet. När jag har en hårddisk hos honom kan jag, förutsatt att han är uppkopplad och har ADSL (ADSL eller bredband är en förutsättning för lösningen), göra en backup av viktiga filer på min dator på min hårddisk på hans dator. Han kan göra likadant fast tvärt om.
På det sättet har vi båda var sin kopia av våra viktigaste filer (det kan vara hela hårddisken) och den finns lagrad på en annan geografisk plats än den egna datorn, vilket räddar datat om någon råkar ut för brand, inbrott eller andra tråkigheter. Kostnaden är marginellt större än kostnaden för en till hårddisk. Jag har inte funderat över vilka program som är lämpliga för att upprätta kontakt och kopiera filer över nätet, men jag utgår ifrån att det finns något bra.
Än så länge har jag inte stött på något hinder för lösningen.
