den 23 april 2003
För några veckor sedan skrev jag om problemet med att lagra alla digitalbilder jag tar på något vettigt sätt. Nu har jag eventuellt hittat vad jag sökte.
Programmet Imatch från Photools verkar faktiskt uppfylla samtliga mina önskningar. Jag indexerade alla mina bilder på under en timme med hjälp av Imatch. Sen tar det förstås längre tid att kategorisera dem, men på en dryg halvtimme lyckades jag kategorisera omkring 1500 bilder och det tycker jag är acceptabelt. Det håller också reda på om bilder har flyttats eller bytt namn och säger till då.
Det verkar som om programmet håller professionell standard med diverse internationella standarder.
Priset, 49,95 USD, är klart överkomligt. Det finns en testversion att prova gratis i en månad.
Det kommer fler och fler bra webbloggar på svenska, vilket är glädjande. Det har fått till följd att jag läser allt mindre på engelska. Det, i sin tur, är väl inte odelat bra. Det finns en risk att jag blir mer inskränkt.
Det, det, det ...
Inte som i Sverige.
Problem med överfulla klassrum har de inte på Shetlandsöarna. Lärarinnan Jane Puckey har en elev och sekreterare, tre datorer, TV och konstrum till sitt förfogande i skolan som dessutom har tre sovrum. Ön som skolan ligger på har 24 invånare.
Teacher Lands Dream Job Teaching Solitary Pupil
Framsidan av myntet.
Jag fick en del reaktioner på en text jag skrev om Emmy för några dagar sedan. De var uppmuntrande och glada.
Det är ett problem att hon har en så stark vilja och är så påhittig. Att det är ett problem beror på att hon är barn. Hon vet inte bäst än, utan är beroende av att någon håller ett öga på vad hon gör och försöker att stoppa henne när hon gör saker som är mindre lämpliga.
Om Emmy vore vuxen skulle antagligen de egenskaper hon har rankas högt. Hon är som sagt mycket påhittig, extremt envis och oerhört målmedveten. Hon gör som vuxna säger, om det råkar sammanfalla med hennes egen vilja. Varje sak vi vill få henne att göra är en fråga om förhandlingar. Det går inte att göra allt med tvång. Det vet den som har försökt borsta tänderna på någon som inte sitter still och krampaktigt håller händerna för munnen.
Det gäller att få henne att tycka att det vi vill att hon gör är ett steg på vägen mot något som hon vill göra. "Vi kan inte läsa en saga förrän vi har borstat tänderna." När hon är med på planerna går det att få henne att göra nästan vad som helst.
Häromdagen skulle hon få åka till farmor. Först behövde hon sova middag en stund för att hon (och farmor) skulle orka leka. Då sa jag att om hon inte sov först skulle hon inte få åka, men att hon fick välja själv om hon skulle sova när vi kom hem eller om hon skulle göra det i bilen på väg fram och tillbaka till stallet. Valet var självklart för henne. Hon satte sig i bilen och knep ihop ögonen så hårt hon kunde. Efter mindre än fem minuter sov hon och gjorde det i över en timme. Det var inte första gången hon bestämde sig för att sova i bilen och gjorde det. Det är målmedvetenhet.
En annan sak som är en förutsättning för att få henne på sin sida, är att hon förbereds på vad som ska ske. Att säga till henne att det är dags att borsta tänderna slutar med ett raseriutbrott. Att säga att det strax är dags att borsta tänderna är okej även om det i båda fallen tar lika kort tid innan tänderna blir borstade. När jag börjar borsta tänderna säger jag att när tänderna är färdigborstade är det dags att gå och lägga sig. Det är okej. När det är dags att gå ner frågar jag om hon vill gå själv eller om hon vill att jag ska bära henne. Det är okej och hon väljer oftast att bli buren.
På vägen ner brukar vi säga god natt till Nathalie och Joey. Ovanför trappan hänger en inramad plansch föreställande Edgar Degas "Dansös justerar skorna" (eller vad den heter på svenska). Vi har döpt ballerinan till Elinor, efter Emmys fjärde namn. Henne säger vi också god natt till. Därefter går det i regel ganska bra att lägga henne. Ofta kommer hon upp en eller ett par gånger för att gå på toaletten och ganska ofta sätter hon sig på sängkanten och leker eller läser en bok. Det kan krävas att jag ryter till för att hon ska lägga sig ner och faktiskt somna. Ibland hjälper inte det heller ...
Jag hoppas att hon kan växa upp utan att vi tar ur henne all entusiasm och energi med för mycket regler och förmaningar. Det viktigaste är att hon inte hittar på farliga saker.
Efter att ha rotat lite bland gamla anteckningar har jag hittat andra hyss av Emmy i Lönnerberga:
När hon var ett och ett halvt år slängde hon, i ett oövervakat ögonblick, ut Nathalies Gameboy Color genom vardagsrumsfönstret. Det upptäckte vi dagen efter när vi fann den i ösregnet på gräsmattan.
När hon var två år låste hon ut Cattis ur huset och gick bärsärkargång och rev ner saker och satte på spisplattor tills Cattis lyckades bryta sig in genom ett källarfönster och "rädda" henne.
En sval septemberkväll 2001 rymde hon hemifrån iklädd kortärmad tröja, blöja och Joeys gummistövlar. Hon tog med sig Alba men tappade bort henne på vägen. Jag sprang ut och letade och hittade Alba efter tio minuter. Några minuter senare hittade jag även Emmy i en vägkorsning en bit bort. Hon hade blivit upphittad av en tjej som tyckte att det var konstigt att hon var ute ensam vid den tiden på kvällen.
Att man kan dyrka upp badrumsdörren med en 50-öring lärde hon sig redan när hon var två år. Hon iakttog i smyg hur Cattis gjorde.
Här är ytterligare ett antal tokigheter hon har gjort.
Som sagt, om hon inte hittar på för farliga saker får hon gärna vara precis som hon är.
Ansikten har proportioner som egentligen är ganska lätta att komma ihåg.
På ett ansikte sett framifrån sitter ögonlinjen mitt emellan toppen av huvudet och hakan, i höjdled. Det är lika långt mellan ögonen som ett öga är brett. En lodrät linje från ena inre ögonvrån träffar näsvingen på den sidan av ansiktet. En lodrät linje från mitten av ögat träffar mungipan på den sidan av ansiktet.
På ett ansikte sett från sidan träffar ögonlinjen örats övre kant. Örats nedre kant träffar mellan överläppen och nederdelen av näsan. Det är lika långt mellan toppen av huvudet och nedre delen av örat som mellan bakre delen av örat och ögonvrån. Detta avstånd är också lika stort som mellan ögonlinjen och hakan.
För mig, som är mer analytisk än konstnärlig, är det skönt att ha dessa riktilinjer att luta sig mot. De beskrivs i Drawing on the right side of the brain. Det finns motsvarande riktlinjer för 3/4-profil också.
