Om familjen | ||
Home Aktieguiden HTML på svenska Prylar i fokus Snabbläsning Vaxholm Design Hemmet i fokus Studieteknik Fotograf Niklas Johansson | den 12 april 2007Jag: - Vad är tjugo plus tjugo då? Emmy: - Fyrtio. Jag: - Vad är fyrtio plus fyrtio? Emmy: - Åttio. Jag: - Vad är åttio plus åttio? Emmy: - Eh ... sju plus sju är fjorton ... sex tusen? Jag: - Va? Emmy: - Du vet tröjan jag hade i går? Jag: - Ja. Emmy: - Den här tröjan är lite så-aktig. Jag: - Va? Emmy: - Jag vill ha med dig till skolan i morgon. Jag: - Varför då? Emmy: - Alla ska ta med sig sin bästa sak och visa upp och jag vill ta med mig dig. När vi städade hittade jag ett kuvert där Åsa har skrivit ner en Emmy från förra året: Jag: - Har gud kjol? Emmy: - Ja, det har han. Gör som gud och skaffa dig en kjol, det är bättre under Afrikas sol. Jag läste "en Emmy" i Cattis dagbok: Efter avtackning på jobbet kom jag hem med en stor blombukett som Emmy tyckte var fin: Emmy låg i soffan och skulle sova medan Åsa och jag tittade på Så ska det låta. Jag: - Okej, var vaken då, men stäng ögonen. Emmy: - Då kan jag ju inte vara vaken. Jag ställde upp en studio och lät Emmy leka framför kameran. Hon skulle nog kunna bli en hygglig skådespelerska. Från liftkorgen tittar Emmy ner på skidspåren i snön runt liftstolparna. Jag: - Men det står ju på skyltar att man inte får åka där. Emmy: - Ja, men de åker ju där i alla fall. Jag: - Du hittar ju också på rackartyg ibland. Emmy: - Men jag bryter aldrig några lagar och regler i världen. Jag: - Är det bara mina regler du bryter? Emmy: - Ja. Jag: - När vaknade du då? Emmy: - Tre minuter över åtta. Eller tio i åtta. Jag: - Du har ingen aning? Emmy: - Nej. I skidbacken ser Emmy några som åker utanför pisten där hon sträckte ett ledband förra året. Efter de fem första åken i skidbacken: I bilen till Lofsdalen satt Emmy och lyssnade på musik och gnolade för sig själv. Farmor ställer frågor inom avdelningen självklarheter. Emmy: - Ja. Farmor: - Vad får ni lära er då? Emmy: - Om musik. Farmor: - Ja, det förstår jag väl, men vad om musik? Emmy: - Om klassisk musik och så. Farmor: - Hur lär ni er det? Emmy: - Vi har ju en fröken så klart. Jag: - Ja. Jag åker och köper fix till klinkers efter maten. Emmy: - Då blir jag ensam hemma. Åsa och jag i kör: - Nej, det blir du inte. Emmy: - Joho, jag är ensam i alla rum utom badrummet. Cattis har skrivit om ett telefonsamtal med Emmy. Jag: - Vilka hejade du på då? Under melodifestivalen satt vi och pratade om vad det skulle kosta om Emmy ringde 90 gånger och röstade på sin favorit. Emmy: - Hur mycket blir det? Jag: - Ja, vad blir det? Emmy: - Ähm ... 200? Jag: - Nej, räkna. 90 gånger 10, vad blir det. Emmy: - Vet inte. Jag: - Det blir 900. Emmy: - Oj, vad mycket. Jag: - Ja, så mycket skulle det kosta. Emmy: - Jag var i alla fall inne på rätt spår. Jag: - Rätt spår? Emmy: - Ja, jag sa ju att det var något med hundra. Emmy brukar ringa och säga god natt på kvällarna när hon är hos Cattis. Emmy: - Fisk. Jag: - Jaha, vad var det för sorts fisk? Emmy: - Eh, jag vet inte vad den heter. Jag: - Nehej, hur såg den ut, var det panering på den? Emmy: - Det var utan såna där fodral. I helgen satte jag upp fotostudion hos pappa. Emmy stod framför kameran en lång stund. Förra gången sa jag till henne att riktiga fotomodeller ändrar pose lite efter varje gång fotografen tar en bild. Den här gången körde hon stenhårt med det och hon var outtröttlig. Till slut fick jag mjölksyra i armarna av att hålla upp kameran. Åsa: - Vad kommer du att få? Emmy: - Polly pocket. Åsa: - Å, vad skoj. Men hur vet du det? Emmy: - Jo, först på BR hade de en full hylla med Polly pocket och när jag tittade nästa gång var två borta. Jag: - Var? Emmy: - Där. [Hon pekar] Jag: - Ja, just det. Emmy: - Det är precis halvmåne. Jag: - Inte riktigt. Den är lite mer än halv. Emmy: - Jag vet hur månen och allting funkar. Jag: - Hur då? Emmy: - Alltså, jag har det inne i huvudet, men jag har glömt bort det just nu. I dag gick Emmy ensam till skolan för första gången. När hon kom hem sa hon att det var hennes allra bästa skoldag. Hon uppskattar de små sakerna i livet. Jag: - Gör du, vad var det för nummer då? Emmy: - 656 ... 13 ... 14. Det stämde. Hon har ett fenomenalt minne. Åsa förvånat: - Jaha, hur gör man det då? Emmy: - Man tar bort a från tårta. Åsa: - Jaha, vem har lärt dig det? Emmy: - Det har ingen, det har jag kommit på själv. Marit: - Trevlig helg själv och ha ett skönt höstlov! Fast du kanske jobbar nästa vecka. Jag: - Nej, det gör jag inte. Emmy: - Pappa är lite utbränd. Vi vet inte hur länge det kommer att ta innan han blir bra. Det kan ta några veckor eller månader kanske. Emmy: - Nä, Jag: - Jo. Emmy: - Nä. Jag: - Jo. Emmy: - Nä. Jag: - Vet du vad envis betyder? Emmy: - Ja, olydig. Jag: - Nej, det betyder att man inte ger upp. (suffleras av Åsa) Emmy: - Nej du, tjuv. Jag: - Vad har tjuv med envis att göra? Emmy: - Tjuvar ger inte upp. Jag: - Envis betyder att man inte slutar. (suffleras av Åsa igen) Jag: - Jaha, hur då? Emmy: - Om alla människor i Sverige gick och la sig klockan åtta på kvällen. Då skulle de vara pigga på morgonen. Jag: - Jaha, varför då? Emmy: - En som städar och så. Jag: - Förra veckan sa du att du ville bli städerska. Då kan ju du städa. Emmy: - Ja, men hon kan ju städa köket, vardagsrummet och i ert sovrum. Idealisten, cynikern och kapitalisten. Jag: - Jasså, det var värst. Joey: - Och hundra kronor i godispeng. Jag: - Hundra spänn till godis!? Joey: - Nej, hundra kronor för att inte äta godis. Jag: - Jaha. Inga kakor, ingen tårta och inga bakelser? Joey: - Nej, det med tyvärr. Emmy: - Världen handlar inte om pengar, Joey. Joey: - Va? Emmy: - Världen handlar inte om pengar. Nathalie: - Det är precis det den gör. Världen handlar bara om pengar. Emmy: - Jag har redan berättat för Åsa. Jag orkar inte säga det igen. Jag: - Vilket var det roligaste ämnet då? Emmy: - Jag fick sitta ensam i klassrummet med Pia. Jag: - Jasså, varför då? Emmy: - Hon skulle kolla vilka bokstäver jag kunde i alfabetet. Jag: - Jaha, vilka kunde du då? Emmy: - Alla och hela alfabetet. Jag: - Ja, du är jätteduktig på det. Emmy: - Hon skrev "alla plus alfabetet". Jag: - Jaha, visade hon bokstäverna så fick du säga vad de hette? Emmy: - Ja, fast hon visade dem inte i rätt ordning. Jag: - Nej, då hade det väl blivit för lätt. Emmy: - Jag ska säga alfabetet. Jag: - Jag vet att du kan det. Emmy: - Jag vill säga det ändå. Jag: - Gör det. Emmy: - Abcdefghijklmnopqrstuvwxyzåäö. Jag: - Bra. Emmy: - Jag fick säga vilka engelska ord jag kunde också. Jag: - Hur gick det då? Åsa: - När vi kom hem läste Emmy på dina tofflor "Eko grey". Emmy: - Grey betyder grå. Red betyder röd och blue betyder blå. Black betyder svart. Jag: - Vad duktigt. Var har du lärt dig det? Emmy: - I skolan. Jag: - Har ni engelska i skolan? Emmy: - Nej, men jag har läst det på väggen. Det står där i prickar som har de färgerna. Jag: - Jaha och så har du läst och lärt dig dem? Emmy: - Ja. Jag: - Sa du det till Pia? Emmy: - Nej, då sa jag andra ord som jag kan. Good night. Vad heter pappa nu igen? Jag: - Dad. Emmy: - Good morning dad. Åsa: - Till mig kan du säga det på tyska. Emmy: - Det kan jag inte. Vad heter det? Åsa: - Guten morgen. Emmy: - Det vill jag inte säga. Åsa: - Tyckte du att det lät konstigt? Emmy: - Ja. Jag tror att Emmy har spelat lite för mycket dataspel. I bilen på väg till sommarstället: Jag: - De ska väl transportera det någonstans. Emmy: - Transportera? Jag: - Ja, transportera. Emmy: - Transportera, då måste man ju ha en portal. Emmy efter att ha konstaterat att vi har satt upp en hylla i duschen medan hon var hos Cattis: Milstolpe: I dag läste Emmy hela ABC-resan för mig. Jag förhörde henne om alla ovanliga ord också. De flesta kunde hon säga synonymer till. Emmy har fyllt 7 år. Hon fick pennor, kläder, pengar, böcker och en cykel. Nu har hon en cykel hos Cattis och en här så att vi slipper flytta dem fram och tillbaka. I dag cyklade vi till Täby centrum på premiärturen. Häromdagen när jag kom hem räckte Åsa fram ett brev som Emmy hade dikterat för henne. Där stod bland annat: Hon samlar på syskon. I dag lekte hon med Amanda. Hon sa att hon hade fyra syskon. Just nu, la hon till. Hon hoppades få tre syskon till. Emmy är positiv till nästan alla förändringar hemma. I dag såg hon att vi hade bytt toaborste. Åsa berättade att hon blev alldeles lyrisk. "Åh, vilken fin. Den är svart och vit." Byter vi hushållspapper eller köper en ny blomma låter det likadant. Joey berättade att Cattis hade plockat bort saker från soffan och att Emmy hade utbrast att det var så vackert. I julas gladdes hon åt nya disktrasor. Hon märker förändringar direkt. Nu sitter hon och väntar på att lagellack ska torka. Jag: - Ja, berätta då. Emmy: - När jag skulle titta på Åsa när hon städade badrummet, då tappade jag min andra framtand. Jag: - Jasså, hur gick det till? Emmy: - Jag vet inte. Det sa flopp bara så landade den i handen. Emmy: - Va sa du? Jag: - Kan du sitta rakare på stolen. Emmy: - Va? Jag: - Kan du sitta rakare på stolen? Emmy: - Ja. Jag tyckte du sa: Kan du sitta likadant som en drake på stolen. Vi såg en film i kväll. Det var ingen barnfilm men Emmy satt med en stund innan hon skulle lägga sig. Plötsligt sa hon på svenska vad de sa på engelska. Först tänkte jag att hon satt och gissade. Sen visade det sig att hon läste textremsan. Visserligen bara översta raden men i alla fall. Det har gått väldigt snabbt med hennes läsutveckling den senaste tiden. Efter middan ritade Emmy några teckningar. En föreställde Cattis, Jani, Åsa och mig. Jag fick en jättetjusig lock i pannan. Tydligen hade hon ritat fel och gjorde om felritningen till en lock. Emmy: - När får jag göra det? Jag: - Kanske i höst om du är försiktig. Emmy: - Då behöver jag ha en egen nyckel också. Jag: - Vi får se. Emmy: - Jag har lärt mig väldigt mycket om hur det är att vara ensam hemma. Jag: - Jasså, hur har du lärt dig det? Emmy: - Hos mamma har jag varit ensam. Eller inte precis ensam, men ganska ensam. Jag: - Så det var någon mer hemma? Emmy: - Ja. Emmy: - Gud har skapat människorna ur en klump lera. Åsa: - Jaha, och en del tror att människorna har utvecklats från aporna. Emmy: - Ja, men det är ju bara påhittat. Natten till i går tappade hon sin första övertand. Först trodde vi att hon hade svalt den under natten. Sen hittade hon den under en serietidning. Åsa hjälpte Emmy att tejpa en plastbit över ett sår när hon skulle duscha. Åsa: - Vad bra. Var har du lärt dig det? Emmy: - Av min familj och släkt. Det är typ om man äter korv med korv. Åsa: - Korv med korv? Emmy: - Ja, då är det samma material ... eller om man har två tyger så kan det vara samma material. Emmy: - Gott. Åsa: - Det smakade väl som spagetti, eller hur? Emmy: - Ja. Eller näe, inte riktigt. Åsa: - Vad smakade det som då? Emmy: - Som ... ehh ... gulaschkuddar. Jag: - Gulaschkuddar, du menar raviolikuddar? Emmy: - Oj, ja just det. Typiskt Emmy. Cattis skrev om ett annat färskt exempel: Jo men visst, inte riktigt samma sak va! :-) Emmy: - Jag vet. Jag ska bli proffs på att simma. Jag: - Jaha, vad bra. Det kan du säkert bli. Emmy: - Jag är redan proffs på att spela basket. Jag: - Är du? Emmy: - Ja. Nu är bara frågan hur jag ska bli proffs på att träffa utan pall. Jag: - Va? Emmy: - Oj! Jag: - Okej. Hur gör man? Emmy: - Så här. Tummen suger, lillfingret ljuger, handen duger. Jag: - Jaha. Emmy: - Annemor brukade göra så när någon hade varit dum mot någon annan på dagis. Jag: - Så att de inte skulle göra så igen? Emmy: - Ja. Jag: - Fick du göra det ibland? Emmy: - Ja, massor av gånger. Jag var alldeles vild då. Jag: - Jaha. Emmy: - Jag var väldigt bångstyrig. Emmy är fullständigt galen i datorspelet The Sims. Hon kom upp efter att ha spelat en halvtimme: Emmy: - Gå på toa. Jag: - Jaha. Det är alldeles snart dags för dig att hoppa i säng. Om en kvart. Emmy: - Hur mycket är en kvart? Jag: - Femton minuter. Det är en kort stund. Emmy gick ner igen. Emmy: - Jag behöver inte det längre. Hon hade räknat ut att hon skulle få längre speltid om hon hoppade över toabesöket och gick på toa när hon ska lägga sig i stället. Jag tycker att Sims är ett ganska okej spel för henne att spela. Det är kreativt. Det går ut på att bygga hus och samhällen som man befolkar. Sen gäller det att underhålla alltihop. Sköta husen, ge människorna mat och sådant. Cattis har skrivit om Emmy och hennes spelande: Hon är förvisso grym, men himla rolig emellanåt. Att en så gosig och mysig tjej kan vara så grym. Tur att hon inte är det på riktigt, mot riktiga människor. Men The Sims tar verkligen fram de sämsta sidorna hos henne. Emmy: - Ja. Annars skulle jag inte vara ditt barn. Vi hade myskväll framför TV:n. Fram till Så ska det låta skulle vi titta på Djungelboken på Disney Channel. Åsa hade bakat en chokladkaka med massor av kakao i. Jättegod och törstframkallande. Emmy bad mig hämta något att dricka. Jag sa att jag skulle göra det när vi bytte kanal. Några minuter senare tog Emmy fjärrkontrollen och bytte till kanal 4 plus. Jag frågade vad hon höll på med. Hon svarade att jag skulle hämta dricka när vi bytte kanal. Medan jag reste mig för att gå till köket hörde jag hur Åsa satt och småfnissade. Emmy: - Ja. Jag: - Vet du vad livlig fantasi är? Emmy: - Nej. Cattis har skrivit om ett samtal hon och Emmy hade. E: - Mamma, vet du vad, jag vill börja på ridskola snart. C: - Jasså du, vad roligt. E: - Vill du veta ngt lustigt? C: - Ja visst. E: - När jag var liten, då trodde jag att en ridskola betydde att två tjejer red på varsin häst. C: - Jaha? (fattade inte ett smack) E: - Ja. På en bro, från varsitt håll. Bara en kan komma fram. C: - Jaha? Vad pratar du om egentligen? E: - Sen under bron - där finns det krokodiler. Som ska äta upp den som ramlar ner. *fnissar* C: - Vad har det med ridskola att göra? E: - Om du lyssnar klart så kommer du att få reda på det. C: - Okej, fortsätt då? E: - Och den som kommer över bron vinner. C: - Och? E: - Ja det är vad jag trodde att man gjorde på en ridskola. C: - Men det gör man inte, och det kan du väl inte tro? E: - Jo det kan jag visst. C: - Okej, men så är det inte. Jag har iaf aldrig sett ngn krokodil på ridskolan då jag red där. E: - Så, kan jag få börja på ridskola? C: - Nu är du konstig. Vad hade bron och krokodilerna med ridskolan att göra? E: - Fattar du inte det kanske du också borde börja på ridskola. C: - Allvarligt talat nu. Vill du alltså börja på ridskola så att du lär dig rida? E: - Det är ju det jag har sagt hela tiden! Ibland undrar jag över min dotters fantasi. Att den är livlig är ett faktum. Men jisses! :-) Hon borde börja skriva böcker eller ngt. :-) Jag: - För vem då? Emmy: - För mig. Bara för mig. Jag känner ingen annan som tycker att det är roligt. Jag: - Nähe. Emmy: - För det var i dag. Jag: - Jaha. Vem är det som bestämmer vem som ska gå först då? Emmy: - Det är en som drar. På måndag ska jag dra. Jag: - Varför är det bra att gå först? Emmy: - Jag vet inte. Alla tycker det. Jag vet inte ens varför jag tycker det. Jag: - Jaha, hur mycket är den nu då? Emmy: - Jag kan bara när den stora visaren är på tolv. Jag: - Ja, men det är den strax. Hur mycket är klockan då? Emmy: - Ääm, halv elva ... nej ... åtta. Jag: - Ja, vad duktig du är. Emmy: - Nästa gång jag kommer till dig, då vill jag lära mig klockan på riktigt. Jag: - Det kan vi göra. Säg till mig bara så gör vi det. Du kommer att bli jätteduktig. Du är redan jätteduktig på att både räkna, läsa, skriva och klockan. Emmy: - Ja. Jag kommer att bli mycket bättre än dig. Jag: - Ja. Emmy: - Jag är redan mycket bättre än dig. Jag: - Jaha. Emmy: - Jag kan räkna till 129. Det kan inte du. Jag: - Jo, det kan jag faktiskt. Emmy: - Jag kan räkna till 129 trettio gånger. Jag: - Varför det? Emmy: - För att jag inte hade några strumpor. Jag: - Var är de då? Emmy: - I skolan. Jag: - Men du kan inte gå utan strumpor nu. Du måste ta med dig dem hem när du går från skolan. Emmy: - Får jag sparken annars? Emmy har varit på maskeradparty. Hon blev bjuden som ensam tjej tillsammans med 20 killar. Fyra av dem kände hon sedan tidigare. Eriks mamma var lite orolig att hon skulle känna sig ensam, men sa att hon hade seglat omkring helt obeymrad mellan aktiviteterna killarna hittade på. Jag: - Ett lamm? Emmy: - Nästan. Det börjar på samma bokstav. L. Lekplats. E: Mamma, du vet hur en halvmåne ser ut? C: Ja? E: Ett rakt streck med ett böjt streck. Magen liksom. C: Ja? E: Som ett D. C: Ja? E: Om man vänder månen, så magen hänger ner, vet du? D: Ja? E: Så kan inte jag göra, för då svider det på min läpp. Den som är månens mage alltså. I dag när vi borstade Emmys tänder tappade hon sin första tand. Hon var jättestolt och ringde genast till Cattis och farmor. Vi pratade om tandfén en stund. Hon vet att det är en liten gubbe med långt skägg :-) som hämtar tänder och lägger dit pengar i stället. Hon hade en lustig idé om att det finns flera tandféer. Hon tror att de lägger de tänder de hämtar i glas på andra ställen så att någon av de andra tandféerna kan hämtar dem och lägga dit en peng i stället. På så sätt får tandféerna hela tiden nya pengar och tänderna går vidare i ett evigt kretslopp. Jag: - Det är hjärnan som jobbar på natten när man sover. Emmy: - Men varför skrämmer hjärnan kroppen på natten? Jag: - Vet inte. Jag: - Jasså, vilket då. Emmy: - Rektangel. Jag: - Jaha, var hittade du det då? Emmy: - På matten. Den har fyra kanter. Jag: - Just det. Emmy: - Triangel har tre kanter. [Ritar en triangel i luften] Jag: - Ja. Emmy: - Vad heter den där som ser ut som en ostmacka? Jag: - Ostmacka? Hur ser den ut? Emmy: - Så här. [Ritar en rektangel i luften] Jag: - Det där är en rektangel. Emmy: - Nähe. Jag: - Jo. En kvadrat ser ut så här. [Ritar en kvadrat i luften] Emmy: - Jaaa, just det. I dag bad jag Nathalie ta med Emmy från sexårs när hon gick hem från skolan. Jag trodde att jag skulle bli lite sen hem. När jag kom hem kom Emmy fram till mig med sitt block och sa till mig att läsa. Hon hade skrivit helt utan hjälp. Massor av stavfel och punkt efter varje ord, men ändå läsbart. I dag skrev Emmy själv för första gången. Hon bad mig skriva i hennes skrivbok. Jag sa att hon kunde skriva själv. Då gjorde hon det. Ng-ljudet i "många" hjälpte jag henne med. Likaså var det skulle vara ä i stället för e och två n i stället för ett. Joey: - Är du glad för att du har en lös tand? Emmy: - Sa du en? Joey: - Det kanske är två. Emmy: - Tre. Joey: - Det får du kanske lära dig i skolan. Fast det vet man nog inte. Emmy: - Jag undrar vem som var den första dinosaurien. Joey: - Mm. Emmy: - Och jag undrar vem som var den sista dinosaurien. Jag: - Natten går tunga fjät. Emmy: - Nej. Jag: - Vad är det då? Emmy: - Jag vet själv inte. Jag: - Ja, det kan man göra. Emmy: - Och det kan hända att det går i uppfyllelse. Jag: - Ja, det kan hända. Emmy: - Till exempel om det är fullmåne kan det göra det. Jag: - Jaha, det kan nog hända. Emmy: - Fast en gång för länge sen, då önskade jag att min hjärna skulle bestämma över hela världen och det blev inte så. Jag: - Nej, inte än i alla fall. Lägg Emmys utflyktsbananer i en påse innan jag lägger dem i skolväskan nästa gång. När Det var dags att hoppa i säng sa Emmy att hon ville lära sig läsa så att hon kunde läsa sagor själv. Jag sa att vi kan träna på läsning när vi läser sagor. Emmy: - P-e-t-t-e-r. Jag: - Bra. Vad blir det? Emmy: - P-e-t-t-e-r. P-e-t-t-e-r. Petter? Jag: - Ja, bra! Där då? Emmy: - K-a-t-t. K-a-t-t. Katt. Jag: - Just det, du kan ju. Vad blir det tillsammans då? Emmy: - Petter Katt. Jag: - Ja, fortsätt där. Emmy: - T-o ... Jag: - Nej, det är ett litet f. T är vänt åt andra hållet. Emmy: - Okej. F-o-r. Jag: - Ja, vad blir det? Emmy: - F-o-r. For. Jag: - Jättebra. Läs från början igen då. Emmy: - Petter Katt for. Jag: - Ja. Och där då? Emmy: - T-i-i ... Jag: - Det är ett litet l. Emmy: - L-l. Jag: - Och tillsammans? Emmy: - T-i-l-l. Till. Jag: - Du kan ju nästan läsa nu. Fortsätt med nästa. Emmy: - L-o-n-d-o-n. Jag: - Vad blir det då? Emmy: - L-o-n-d-o-n. L-o-n-d-o-n. Lon. Jag: - Och mer då? Emmy: - D-o-n. Jag: - Och vad blir det tillsammans då? Emmy: - Lon ... don. London. Jag: - Bravo. Läs alltihop nu från början. Emmy: - Petter Katt f-o-r ... for till London. Jag: - Precis. Fortsätt. Emmy: - F-ö-r. För. Jag: - Och alltihop. Emmy: - Petter Katt for till London för. Jag: - Och nästa. Emmy: - A-t-t. A-t-t. Jag: - A-t-t. Emmy: - Att. Jag: - Från början. Emmy: - Petter Katt for till London för att. Jag: - Och där. Emmy: - S-u-k ... Jag: - Vad är det där för bokstav? Emmy: - Ä. Jag: - Ja, det är inte u. Vad står det där. Emmy: - S-ö-k-a. S-ö-k-a. Sök. Jag: - Nästan. Läs det igen. Emmy: - S-ö-k-a. Söka. Jag: - Bra. Ta alltihop från början igen. Emmy: - Petter Katt for till London för att ... Jag: - Ja, vad stod det där? Emmy: - Söka. Jag: - Ja. Petter Katt for till London för att söka. Ta nästa. Emmy: - I ... Jag: - Det är ett litet l. Emmy: - L-y ... Jag: - När det står c och k efter varandra blir det k. Emmy: - K-a-n. Jag: - Läs hela ordet igen. Emmy: - L-y ... Jag: - C och k efter varandra blir k. Emmy: - K-a-n. L-y-k-a-n. Lyckan. Jag: - Jättebra. Och alltihop nu. Emmy: - Petter Katt for till London för att ... hmm ... Jag: - Läs igen. Emmy: - S-ö-k-a. Söka lyckan. Jag: - Ja, Petter Katt for till London för att söka lyckan. Nu har du läst hela raden. Väldigt bra. Så fortsatte vi med nästa rad också tills hon hade läst hela meningen. "Petter Katt for till London för att söka lyckan och ta tjänst hos drottningen." Det tog tid, men det gick jättebra. De var roligt att hon själv sa att hon ville lära sig läsa. Vi har bokstaverat enstaka ord förut. Aldrig hela meningar. Joey sa häromdagen att han ville lära sig snabbläsning. Han brukar läsa högt för mig ur sin läxbok ibland. Han läser väldigt bra. Han behöver bara öva upp snabbheten och den kommer helt säkert med övning. Han försöker hålla pekfingret under raden när han läser eftersom jag har sagt att det är en av hemligheterna bakom snabbläsning. De kommer att bli riktiga snabbläsare, det är jag övertygad om. Jag försöker att tänka på att inte pressa dem samtidigt som jag vet att deras läsförmåga till stor del avgör hur mycket de lär sig av allt annat. Om det är någon kunskap jag vill att de får med sig hemifrån så är det bra läsförmåga. Cattis har alltid varit snabbläsare och slukar böcker i ett rasande tempo medan jag läste väldigt långsamt tills jag var över 30. Emmy kommer in i köket med händerna bakom ryggen när jag lagar middag. Jag: - Va? Emmy: - Gissa om det är någon grön färg på mitt finger. Jag: - Okej. Jag gissar att det är det. Hon visar handen som ser ut som vanligt. Sen håller hon den bakom ryggen igen. Emmy: - Gissa igen. Jag: - Då gissar jag att du har det igen. Emmy tar fram handen igen och den ser fortfarande helt vanlig ut. Emmy: - Gissa en gång till. Jag: - Jag gissar att den är grön. Emmy: - Man får inte gissa samma saker flera gånger. Emmy känner alla i skolan. Vi promenerar över skolgården på väg till sexårs när hon ropar. Emmy: - Hej Johan! Killen på andra sidan skolgården: - Hej. Jag: - Vem är det? Emmy: - Vaktmästarn. Jag tycker att han är den bästa på skolan. Emmy: - Vad gör du ute i regnet? Killen på andra sidan skolgården: - Jag öppnar dörrarna. Emmy: - Jaha. När vi går över skolgården på väg hem möter vi Joeys kompisar. Hej Emmy, svarar de tillbaka. Ibland går det inte lika bra. Vid middagen berättade hon om någon kille i trean som hon hade hälsat på. Han hade knuffat omkull henne. Emmy: - Kommer Nathalie och Joey att hinna hem under tiden? Jag: - Nej, det gör de inte, jag blir bara borta en kort stund. Emmy: - Då vill jag stanna hemma. Jag: - Jaha, då får du det. Emmy: - Ja. Jag vill vara modig. Jag: - Ska jag vara tyst? Emmy: - Ja. Jag: - Varför det? Emmy: - Tyst. Jag: - Varför ska jag vara tyst? Emmy: - För att du ska det. Jag: - Vem ska prata då? Emmy: - Ingen. Jag: - Men du kan ju inte vara tyst. Eller hur? Emmy: - [Tyst] Jag: - Eller hur? Emmy: - Joho. Jag: - I två sekunder ja. Emmy: - Jag kan vara tyst i sex sekunder också. Barnen och jag åkte till Pizza Hut för att äta middag. Jag hade tänkt att det skulle bli ett snabbesök så att vi kunde hinna med myskväll efteråt. Nathalie beställde carbonara, Joey en liten pizza med ost, tomat och skinka, Emmy pannkaka och jag lasagne. Strax efter att vi hade beställt kom en mamma med sina två barn och satte sig vid bordet bakom vårt. Efter 45 minuter fick de sina pizzor. Då började Emmy bli riktigt hungrig. Efter ytterligare tio minuter höll hon på att dö. Sexåringar kan gå från att vara proppmätta till svältgränsen på förbluffande kort tid. Då landade plötsligt en tallrik med en pizzabit på vårt bord. "Börja med den här så att ni inte svälter ihjäl", sa en röst. Det var inte servitrisen, som man hade kunnat hoppas. Det var mamman från bordet bakom. Vilken räddare. Emmy blev jätteglad och började äta. Ytterligare tio minuter senare kom Nathalies och min mat. Jag började fundera över hur pannkakor kunde ta så lång tid. Det är knappast någon som steker dem på riktigt på Pizza Hut. Och Joeys pizza borde inte heller ta en timme att baka. Nästa gång servitrisen kom hade hon med sig två tallrikar med pannkakor. Den ena ställde hon framför Joey som såg ut som ett frågetecken och den andra fick Emmy som höll på att sätta i sig de sista pizzadelarna. Jag upplyste henne om att Joey hade beställt en pizza. Hon ursäktade sig, tog Joeys tallrik och försvann iväg. Joey fick en bit av min lasagne så att han inte skulle svälta ihjäl och jag kunde börja äta. Det tog ytterligare en kvart innan han fick sin pizza. Då var Nathalie färdig med sin carbonara för länge sen. När Emmy var mätt behövde hon akut gå på toaletten. Jag hjälpte henne få på skorna och följde henne till toaletterna. Där stod grannmamman och köade. Hon tittade på Emmy och sa: "Det är bäst att ni går före. Jag kan säkert hålla mig längre än hon." Det var andra gången samma kväll som hon räddade oss. Emmy smet snabbt in på toaletten. Jag frågade om hon klarade sig själv eller hon hon ville ha hjälp. Hon behövde ingen hjälp. Jag passade på att tacka snälla mamman medan jag väntade på att Emmy skulle bli klar. Då öppnades dörren til toaletten och Emmy ropade dit mig. Jag gick dit och Emmy sa att hon ville viska något till mig. Hon kupade handen för munnen och sa "hon är snäll", innan hon stängde dörren igen. Mamman hade sett att Emmy viskade något så jag kupade handen för munnen och sa "hon är snäll" när jag kom tillbaka. Mamman log och sa att hon kommer ihåg hur det är när barnen är små. När det är bråttom är det jättebrådis oavsett om det gäller hunger eller toalettbesök. Emmy var dessutom väldigt trött efter en sen fredagkväll och en alldeles för tidig lördagmorgon. Vi stod och småpratade en stund medan jag väntade på Emmy. Mamman skulle gå med sina två äldsta barn på Sveriges radio-festivalen i Kungsträdgården och se bland andra Robyn, Timbuktu och The Rasmus. När vi kom tillbaks till bordet var Joey klar och jag bad att få betala. Till skillnad från det mesta annat kom notan in fort. Mamman med barnen gick medan vi betalade. Hon vände sig om och vinkade till oss när hon kom till dörren. På väg in på garageinfarten såg jag i backspegeln att Emmy sov. Jag bar ner henne direkt till sängen, tog av henne kläderna och bäddade ner henne. Innan hon somnade om helt hann jag borsta tänderna också. Myskväll blev det ingen för henne. Joey och jag satte oss och tittade på TV. Nathalie återvände till sin dator snabbare än kvickt. Nathalie: - Vem är det? Jag: - Han var en av dem som startade Skype. Nathalie: - Vad är Skype? Jag: - Det är ett program för att tala i telefon över internet. Nathalie: - Jaha. Jag: - 19 miljarder är ganska mycket pengar. De startade företaget för tre år sen. Nathalie: - Ja. Tänk om man hade så mycket pengar. Jag: - Vad skulle du göra om du hade 19 miljarder? Nathalie: - Hmm ... jag skulle nog köpa ett hus. Jag: - Okej, då har du 19 miljarder kvar. Vad skulle du göra med dem? Nathalie: - Köpa en bil kanske. Jag: - Då har du fortfarande 19 miljarder kvar. Vad skulle du göra mer? Nathalie: - Oj, jag skulle shoppa en massa. Jag: - Du har fortfarande 19 miljarder kvar. Du kan inte shoppa upp 19 miljarder. Vad skulle du göra då? Nathalie: - Ge bort pengar kanske. Jag: - Till vem då? Nathalie: - Röda korset. Jag: - Något mer? Nathalie: - Rädda barnen. Jag: - Alltihop? Nathalie: - Nej, jag skulle spara pengar också. Jag: - Jaha, hur mycket då? Nathalie: - En miljon kanske. Sedan Emmy började på sexårs går hon och Joey i samma skola. Jag: - Nej då. Emmy: - Kan en prins gifta sig med en vanlig människa? Jag: - Ja, det kan han. Emmy: - Bra. Jag vill gifta mig med en prins. Jag: - Varför det? Emmy: - För att det är bra att vara gift med en prins. Jag: - Jaha, då får du väl hålla ögonen öppna efter en prins. Emmy: - Är prins Philip gift. Jag: - Neej. Fast han är nog lite för gammal. Emmy: - Hur många år är han. Jag: - Jag vet inte, men kanske 25. Emmy: - Jaha. Jag: - Ja, ganska. Emmy: - Men det är inte mer år än du är. Jag: - Nej. Hur många år tror du att jag är? Lång tystnad. Emmy: - Sextisex. Jag: - Nej, inte riktigt. Trettisju. Emmy: - Typiskt att jag hade fel. Jag: - Mm. Hur många år tror du att mamma är då? Emmy: - Hon är lika gammal som Jani. Jag: - Ja, och hur gammal är hon då? Emmy: - Sexti. Fem minuter senare: Emmy: - Mmm, sjuttifem. Jag: - Är jag? Emmy: - Sjuttisju. Jag: - Emmy. Emmy: - Sjutti. Jag: - Trettisju. Emmy: - Just det! Jag trodde att det var något som började med sju. Jag: - Kommer du ihåg det nu då? Emmy: - Ja. Jag: - Hur gammal är jag? Emmy: - Trettisju. För ett år sedan började hon prata om det. Sedan slutet av våren har hon längtat efter det. För någon månad sedan började Emmy tjata om att få börja på 6-årsverksamheten. I dag var det dags. Vi kom tidigt, vilket nog var bra. Fröken hade gott om tid att ta emot och visa var de viktigaste sakerna fanns och låta Emmy välja vilken hylla hon ville ha. Hon valde den bredvid Josefine, som började förra veckan och redan hade valt. Jag var lite osäker på om Emmy skulle tycka att jag behövde vara kvar en stund. Det behövde jag inte. Jag kom till och med lite tidigare till jobbet än jag brukar när barnen är hemma. När jag hämtade satt barnen tillsammans med fröknarna och spelade spel. Emmy ville inte gå hem, men krävde inte så mycket övertalning i alla fall. Hon tyckte att dagen var lika bra som hon hade väntat sig. Fröknarna verkar rediga, erfarna och trevliga. Vi var på föräldrasamtal i början av sommaren och pratade om Emmys särskilda behov. I dag hade allt förflutit lugnt. - o - Cattis har skrivit om ett besök på Coop: På Coop har de ju det oerhört fiffiga systemet med att man själv scannar varorna och sen kan gå till kassan, dra sitt kort och sen gå raka vägen ut. Himla bra, så länge man inte har en mkt hjälpsam 6-åring till "hjälp". Emmy skulle prompt scanna åt mig och gick runt och klickade på scannern för glatta livet. Hon lyckades väl scanna in varenda streckkod på 10 meters avstånd. Summan på scannern var vid ett tillfälle uppe i 2000:- fast jag hade en enda ynka papperskasse fylld. Det egentliga värdet var väl 400:- Men det är klart, om man scannar in en sladdlös grästrimmer och en potatisskalare, då drar det snabbt iväg. Det var bara att packa om och börja från början. Jag lyckades till slut manipulera över scannern i egen regi och det blev mycket billigare! :-) Emmy, hennes kompis Josefine, och jag var på bio och såg ZuperZebran i går. Emmy: - Inte du heller pappa. Tjejen i filmen: - Fast du har fått några grå hårstrån. Emmy: - Du också pappa. Nathalie: - Varför det? Jag: - Gör det bara. Nathalie: - Okej. Jag: - Gör du det nu? Nathalie: - Ja. Jag: - Sjutton? Nathalie: - Ha ha, oj, det gick fort. Så förutsägbara är vi. Av någon anledning tycker många att just 17 är ett lagom slumpmässigt och svårt tal att gissa om de får välja ett mellan 0 och 30. På cykeltur när Emmy cyklar förbi mig. Jag: - Nej, men du somnar alltid när farmor ligger bredvid. Emmy: - Ja. Det är för att jag saknar henne mer. Jag: - Ja, fast du kan ju inte sakna mig när jag är här. Emmy: - Nej, men jag saknar henne mer när jag är hos någon annan också. Jag: - Jasså. Okej då. Emmy: - Det skulle vara bra om hon också kunde ha mig en vecka. Jag: - Jaha, så att vi har en vecka var hon, mamma och jag? Emmy: - Ja, så att alla har sju dagar i rad. Emmy berättade för Jani om vår utflykt till Mariefred och Gripsholms slott i går. Att veta vad man vill är första steget på väg mot målet. Jani: - Jaha. Emmy: - Jag hade inga pengar men jag kastade sand i brunnen. Jani: - Gjorde du. Vad önskade du dig då? Emmy: - Jag önskade att hela världen skulle bli min. Emmy hör fel ibland. Mamma berättade att hon hade frågat vid frukosten i går vad diskko betyder. Till mig kom hon och sa "jag ställer upp i elevordsuppförande". Jag förstår att hon hör fel så som hon gör. Varken ho, råd eller ordförande är ord hon känner till. Det är däremot ko, ord och uppförande. Jag: - Mm. Emmy: - Så här gör vi: Antingen får jag en glass eller också rymmer jag hemifrån. I dag hade Emmy sitt 6-årskalas för släkten. Trots att det är mitt i semestertider räknade jag ihop att vi var ungefär 25 personer. Vädret var idealiskt för kalas utomhus. Hon fick många paket. Tommi lade märke till något lustigt. När hon fick paket lade hon dem på vardagsrumsbordet. Någon timme senare var det dags att packa upp dem. Hon hämtade dem ett och ett och packade upp dem i trädgården medan vi andra tittade på. Hon kan inte läsa än men hon kom ihåg vem som hade givit henne varenda paket. Ganska skickligt. Annika hade sytt tre helt unika kjolar. Med dem kan Emmy gå på allt från cocktailpartyn till galapremiärer. Hon fick en hel del andra kläder och böcker också. En av böckerna har mormor översatt från engelska till svenska för femtio år sedan. Hon tar en annan penna. Jag: - Men det där är ju ingen lila penna. Emmy: - Nej, men jag ville ha något färgglatt. Jag: - Fast svart är inte särskilt färgglatt. Emmy: - Jo, för mig är det det. Vid middagen när Joey har tagit några tuggor: För några dagar sedan satt Emmy och jag och åt middag tillsammans när hon började fundera kring betydelsen av två ord. Jag tycker att det är ett avancerat resonemang för en 6-åring. Själv har jag inte ens tänkt på relationen mellan läger och kvarter. Vid ett möte med rektor och lärare på 6-årsverksamheten som hon ska börja på i höst, beskrev dagisfröknarna henne som mycket verbal. De sa också att hon har lätt för att ta till lögner. Om hon har gjort något dumt kan hon skylla på någon annan utan att tveka ett ögonblick. Kombinationen av detta och hennes verbala förmåga gör ibland att de barn som hon skyller på bryter ihop. De kan inte försvara sig. Fröknarna sa att deras enda sätt att se om hon ljuger, är de andra barnens reaktion. Emmy själv avslöjar inget med sitt minspel. En av dagisfröknarna gav exempel på hur Emmy ibland använder sin kreativitet och språkliga fallenhet på bra sätt. På en samling hade fröken varit tvungen att gå ifrån en stund. Hon sa till Emmy att hon skulle sätta sig på stolen och vara fröken under tiden. Emmy satte sig på stolen, lade det ena benet över det andra, och kompisarna satt på golvet i en ring runt henne. Fritt ur fantasin började hon berätta en saga. Alla barnen satt knäpptysta och lyssnade. När fröken kom tillbaka hade hon med sig en bok och frågade om hon skulle läsa den eller om Emmy ville göra det. Emmy sa att hon kunde göra det. Hon tog boken, bläddrade lite och tittade på bilderna. Sedan höll hon boken så att kompisarna kunde se bilderna och började berätta en saga. Kompisarna satt knäpptysta igen och lyssnade tills hon var klar. Syftet med mötet i skolan var att vi skulle berätta för dem hur Emmy fungerar och hur man bäst hanterar henne. De skulle samtidigt avgöra om de tyckte att hon behövde en extraresurs. Det har hon trettio timmar per vecka på dagis, vilket är ganska mycket. Vi gav dem framför allt tre tips som underlättar livet med Emmy. Berätta alltid i förväg vad som ska hända och när. För småsaker räcker det med några minuters varsel. Större saker kräver längre tid. "Om en kort stund är det lunch. Då får du sluta rita." Ge henne val och låt henne känna att hon har kontroll. Valen behöver inte vara så märkvärdiga. "Nu är det mat, vill du tvätta händerna i köket eller i badrummet?" Placera henne så att hon ser allt som händer. Gärna så att du kan se hennes ögon och hon dina. Var i närheten av henne. Hejda henne när hon är på väg att göra fel. Ofta räcker en diskret gest eller harkling. Visa att du ser vad hon gör. Då kan hon inte lura dig heller. Det var ett bra möte. Hennes lärare verkar vettig. Rektorn tycktes förstå att det blir lugnast om hon får behålla sin resurs. Hon skulle begära att få en. Jag: - Där då? Emmy: - Där var jag bara ett. Jag: - Ja. Då hade du precis börjat på dagis. Emmy: - Ja. Och när jag var noll var jag hos en dagfarmor. Jag: - Dagfarmor? Emmy: - Ja, när det inte är dagmamma eller dagpappa eller dagfarfar eller dagmoster eller dagfaster. Jag: - Mhmm. Emmy: - Vad heter hon nu igen? Det börjar på e ... Tipsi eller nånting. När jag tar tvätten ur tvättmaskinen hittar jag ofta hårspännen, mynt och stenar i tvätt-trumman. Stenarna är Emmys. Hon samlar på dem. Hon brukar ta hem dem påsvis från dagis. Jag kan tänka mig att dagisfröknarna har roligt när de låter henne låter henne fylla treliters fryspåsar med sten som hon vill ta hem. För mina ögon ser de ut som vilka gråstenar som helst. Emmy är lyrisk när hon pratar om deras unika skönhet. I fredags sa hon att hon hade tappat en tand. Eftersom hon inte har haft några lösa tänder blev jag nyfiken och frågade vilken. Hon sa att det var den längst bak nertill på vänster sida. Jag sa bara "jasså" eftersom jag förstod att det var fantasin som skenade iväg. Då tog hon upp en liten tändsticksask som hon öppnade. "Titta, här är tanden", sa hon. Det var en liten vit stenbit. För någon med svag syn skulle det säkert kunna se ut som en tand. I morse körde hon samma trick med farmor som inte hade lika lätt att avgöra att hon blev lurad. När farmor bad att få se var tanden hade suttit stack Emmy in pekfingret i munnen och satte det precis där hon sa att tanden hade suttit. Det skymde platsen. Det var först när jag avslöjade bluffen som hon förstod hur det låg till. I fredags när jag hämtade Emmy på dagis låg det en asfaltklump på hennes hylla: Häromveckan var det ett rån vid vår ICA-butik. Gärningsmännen hade hotat väktarna när de kom ut på baksidan med pengar. Dagis hade gått förbi kort efteråt när det var fullt av poliser där. För att skydda barnen hade fröknarna sagt till barnen att polisen var där av någon annan anledning. De skrev en lapp till alla föräldrar och berättade vad som hade hänt och sa att vi själva fick bestämma om vi tyckte att det var lämpligt att de fick veta sanningen. Jag funderade inte så mycket över det när Emmy och jag åkte för att handla middag. En polisbil stod kvar och de höll på att plocka bort sin avspärrning. Det första Emmy sa när hon klev ur bilen var: "Här har det varit en massa rån". Det är inte lätt att undanhålla information från barn. De är ofta smartare och tåligare än man tror. Emmy: - Ja, den här. Jag: - Jaha, Pocahontas. Lägg dig ner då. Emmy: - Jag ska ligga så här. Jag: - Okej, är du beredd nu? Emmy: - Ja. Jag: - Pocahontas och örnungen. Originalets titel Pocahontas and the angry eagle. Copyright The WaltDisney Company, 1996. Utgiven i ... Emmy: - Det där behöver du inte läsa. Jag: - Nähe. Här då. Sommaren betydde bråda tider för Pocanhontas och de andra indianerna i hennes stam. --- Medan hon skar och samlade vass, berättade Pocahontas historien om när hennes pappa, av en olyckshändelse, hade satt sig på en geting! Ingen i byn hade någonsin sett en man hoppa så högt! Och inte skrika så högt heller för den delen! Meeko tänkte för sig själv: Getingar ... bah! Jag är inte rädd för små ynkliga ... Emmy: - Du kan hoppa över det där också. Jag tycker inte om getingar. Jag: - Jaha. Här då. Snart hade Pocahontas skurit så mycket vass som hon kunde bära, och hon måste skynda tillbaka till sin by. --- Nu är sagan slut. Lägg dig ner igen. Emmy: - Du ska ligga bredvid. Jag: - Okej. Akta alla armar och ben så att jag inte lägger mig på dem. Emmy: - Du får inte ta så värst mycket plats. Jag: - Nä nä, okej, jag lägger mig här på kanten. Emmy: - Jag vill också ligga lite på madrassen. Jag: - Ja ja. God natt, sov gott. Vi ses i morgon. [Gäsp] Emmy: - [Gäsp] God natt, vi ses i morgon. Jag: - Elefant kanske. Emmy: - Och vilken är din favoritfärg på en elefant? Jag: - Rosa till exempel. Emmy: - Hur många ben då? Jag: - Fyra. Emmy: - Det kommer inte att bli som en riktig elefant. Jag: - Okej, säg grå då. Emmy: - Okej, då får den ha sex ben. Jag: - Ha ha, jag sa ju fyra. Emmy: - Ja, men man får inte välja allt på alla djur. Jag: - Nähe, och nu då? Emmy: - Vad då? Jag: - Ja, vad händer nu då? Vad ska du säga? Emmy: - Om vad? Jag: - Om elefanten med sex ben. Emmy: - Nu får du skapa den. Jag: - Vad då skapa den? Emmy: - Ja, nu får du skapa den. Jag: - Men vad då, hur då? Emmy: - Du kan göra det på datorn. Jag: - Men jag kan ju inte bara skapa en elefant på datorn. Emmy: - Jo, det finns ett program där som man kan göra det. Jag: - Varför det? Emmy: - För att jag har skohornet i ryggfickan på jackan. I lördags var vi i stan och tittade på Quarnevalen. Ett av ekipagen föreställde en park med björkar. I parken stod en parkbänk med A-lagare. Emmy: - Ja. Jag: - Vad bra. I dag är det fredag, i morgon är det lördag och då är det karneval. Emmy: - Ja. Men människor som är karnevaler, de äter människor. Jag: - Nej, det gör de inte. Emmy: - Men Ludvig säger det. Jag: - Nej, det är Magnetix. Emmy: - Jaha. De går på magneticitet. Farmor: - Jo, tänk på dem som inte har någon mat. Jag: - Barnen i Indien. Farmor: - Eller i Chad. Där är de ännu fattigare. Det är ett av världens fattigaste länder. Emmy: - Har de inga saker där? Farmor: - Nej, nästan inga. De har nästan ingenting. Emmy: - Inte ens hus? Farmor: - Hus nej, de är jättefattiga. Emmy: - Bara gräs? Farmor: - Jag vet inte om de har gräs. Nathalie: - Och i Sverige känner man sig fattig om man inte har råd att bo i villa. Emmy: - Har de en tomt då? Farmor: - Nej, de har ingen tomt. Emmy: - Har de bara en brevlåda? Det är inte alltid så lätt att vara Emmy. I går blev hon hämtad av farmor på dagis och fick sova över hos henne. I dag var det meningen att hon skulle följa med dagis till en djurgård i närheten. Emmy vägrade. Hon sa att de skulle bli tvungna att gå på led och att fröknarna skulle säga till dem hela tiden när de inte gjorde det. Hon hade också berättat att fröknarna inte trodde på henne när hon sa att hon hade haft en gris som bodde hemma. Det var sant. Cattis hade två minigrisar hemma en sommar för ett par år sedan. De skulle vara med i en reklamfilm för JC och sedan slussas vidare. Fast jag förstår fröknarna också. Det är inte alltid Emmy håller sig strikt till sanningen. Emmy lekte kurragömma med Smilla och Johanna vid Evas födelsedagsbuffé. Emmy: - Jag gör inga hyss längre. Det är av gammal vana jag förmanar henne, men hon har rätt, det är inte ofta hon hittar på tokigheter längre. På väg hem var hon trött och blev lite skrikig och ledsen över att inte få följa med farmor hem. I sängen när vi sa god natt sa hon "förlåt för att jag skrek förut". Det har hänt flera gånger tidigare. Jag blir fortfarande lika imponerad av att hon reflekterar över vad som har hänt, utan att någon annan tar upp det, och att hon ser att hon kan ha gjort någon ledsen. Även om hon inte gör mig ledsen kan det hända någon annan och då är det skönt att veta att hon kan be om ursäkt. Det är vi många vuxna som är dåliga på. Både att se att vi kan ha gjort det och be om ursäkt för det. Jag: - Bägge två? Emmy: - Ja, du och huset. En del bilder blir ganska bra och en del blir som den här. Jag: - För att de ska slängas i tvättmaskinen. Emmy: - Det är onödigt. Jag: - Ja ja. Emmy: - Du vet absolut inte vad som är rätt i den här familjen. Oprovocerat vid middagsbordet: Jag: -Va? Emmy: - Jag tror på dig när du säger saker som är sanna. I fjällen ville Emmy en kväll att vi skulle spela ett Alfapetliknande spel som Inga hade tagit med. Det bestod av tärningar med bokstäver på alla sidor och man skulle bilda ord av dem. Emmy kan inte skriva särskilt mycket så det blev mest på skoj. Varje gång när det blev hennes tur ordnade hon så att hon kunde skriva sitt namn. Hon skötte poängräkningen också. Vissa ord kunde få exempelvis 24531 poäng och andra 986, 12 eller 111224111. Hon skrev helt enkelt några siffror som hon tyckte var roliga att skriva. När alla hade bildat ord ganska många gånger tyckte vi att det borde vara dags att plocka ihop. Bengt frågade när vi skulle sluta. Emmy sa att vi kunde sluta på en gång. Då frågade Bengt vem som vann. Emmy började: Ole dole doff ... Farmor: - Jasså. Det är bra att vara måttfull i sina önskningar. Man behöver inte önska sig så stora saker. Emmy: - En telefon är liten. Och en kamera också. Farmor: - Jo ... Emmy: - Har tomten mycket pengar? Farmor: - Jag vet inte. Emmy: - Kan man önska sig pengar? Farmor: - Ja, önska sig kan man väl göra. Emmy: - Då ska jag önska mig pengar. Mycket pengar och en telefon och en kamera. Farmor: - Mhm. Emmy: - Mamma och jag ska åka och hälsa på tomten. Farmor: - Jaha. Var bor han? Emmy: - Det är en sten. Farmor: - En sten? Emmy: - Ja. Bara tomten vet hur man öppnar. Farmor: - Jasså. Emmy: - Har tomten en kristallkula? Farmor: - Det vet jag inte. Emmy: - Mamma säger det. Han kan se om barnen har varit snälla hela året. Farmor: - Fast alla barn är väl snälla. Emmy: - Inte alla. Inte Roberto och Ramin. De har en killklubb. Där får bara de som vet det hemliga lösenordet vara med. Roligaste semestern på länge är slut. (Första halvan finns här.) Skidveckan avslutades med slalomtävling. Trots snöstorm ställde mängder av barn upp. De som behövde fick ta hjälp av en förälder. Emmy tog första porten och åkte sedan störtlopp ner till mål och landade i magen på "Loffe", Lofsdalens maskot, som delade ut kramar och guldmedaljer till alla. Fem dagar från skidnovis till guldmedaljör. Hon var jättestolt efteråt. Hela veckan har hon varit orädd för allt som har kommit i hennes väg. Fick hon bestämma - och det berodde inte på att hon inte försökte - skulle hon ha åkt upp till toppen och åkt svarta pisten ner också. Att hon skulle tävla var det aldrig någon tvekan om. Det är inte alltid så lätt att veta när jag ska hindra henne och när jag ska låta henne försöka. Hon tjatade om att få åka ankarliften själv. Efter att ha sett henne låta sig dras med på rygg en lång sträcka i stora knappliften tyckte jag att det verkade vara en dum idé att låta henne åka själv i en lift som även större barn har svårighet med. Hon fick ett halvt löfte att åka själv om vi kommer tillbaka. Under lunchpausen satt vi i restaurangen och torkade. Emmy åt pannkakor för andra dagen i rad. Andades pannkakor kanske är en bättre beskrivning. Hon tömde tallriken snabbare än jag hann äta en hamburgare. Innan vi återvände till snöstormen hann hon spela TV-spel också. Hon körde rally i en bilsimulator. Toppliften var stängd på grund av snöstormen. Det hindrade inte oss från att utnyttja de hyrda skidorna hela sista eftermiddagen. Emmy gjorde flera åk i stora backen utan att trilla en enda gång. Med tjock nysnö var det en bedrift. Jag hade ett sjå att hålla hennes fart och kameran samtidigt. En gång försvann hon ifrån mig och jag såg henne inte förrän i liftkön. När jag hade lämnat tillbaks utrustningen hittade jag Emmy halvsovande på en träbänk. Ibland glömmer jag att hon bara är fem år. I morse hade hon återhämtat sig och var full av energi när hon vaknade vid halv sju. I bilen på väg hem sa hon att hon ska bli brevbärare och skidlärare när hon blir stor. För då skulle hon ju kunna dela ut post när hon inte åkte skidor. Jag hoppas att hon har kvar sin respektlöshet för utmaningar och omöjligheter när hon blir stor. Världen behöver tuffa brudar. Efter åtta timmar i bilen börjar de självklara tidsfördriven ta slut. Farmor: - Vad ska du göra? Emmy: - Jag ska ringa taxi. Farmor: - Nej, det får du inte göra. Emmy: - Men jag ska inte säga att vi vill ha en taxi. Farmor: - Vad ska du gör då? Emmy: - Jag ska bara prata lite. Vid en leksaksautomat i Gävle: Jag: - Nej. Emmy: - Varför det? Jag: - Du får inte alltid saker du vill ha. Lite senare när vi åt mellanmål: Jag: - Det kan jag aldrig ana. Emmy: - Jo, för om jag fick en med en elefant i, då kunde jag ge den till Joey. Han hade en förut, men jag hade sönder den. Jag kunde inte säga nej. Jag blev alldeles rörd. Mitt mål med veckan har varit att Emmy ska kunna ta sig uppför och nerför barnbacken utan hjälp och utan att riskera sitt liv. När veckan började hade hon aldrig stått på ett par slalomskidor. Hennes vilja att åka har hela tiden varit stor. Hon ville börja med att åka upp till högsta toppen. Därifrån finns det en svart (svår) och en röd (medelsvår) nerfart. Hon tyckte att det såg så enkelt ut. Vi lyckades övertala henne att ändå börja med barnbacken och där har hon fått vara sedan dess. För att nå veckomålet anmälde jag Emmy till skidskola för nybörjare mellan 3 och 5 år. Hon gick och längtade hela söndagen och halva måndagen efter att skidskolan skulle börja. Under tiden fick hon hålla till godo med oss andra som skidinstruktörer. Det blev mest att lotsa henne i liftköer och se till att hon inte slog ihjäl sig på vägen ner. Liftsystemet förstod hon snabbt och redan från första uppfarten gick det galant. Hon behövde bara hjälp att få tag på "knappen". Ibland lyckades hon inte få den mellan benen utan åkte upp hängande efter den. Varje gång såg det ut som om hon skulle tappa taget men varje gång hängde hon med hela vägen upp. I dag var hon lite för modig i liften och åkte sick-sack upp. Minst en gång slutade det med att hon stöp på näsan. Hon blev ilsken när jag åkte förbi utan att hjälpa henne. Jag visste att hon skulle klara sig och tyckte att hon skulle få en stund extra att fundera över lämpligheten i att leka i liften. Skidskolan är som ett dagis. Jag undrar om inte syftet är att låta föräldrar slippa sina barn en stund. Inte lär de sig mycket skidåkning i alla fall. Det är mest lek och annat. Jag tror att Emmy har fått åka tre halva åk under de första tre dagarna. Emmys problem var inte att stå upp i backen. Det har hon klarat bra. Svårigheten har varit att svänga och stanna. Det blev mest störtlopp som slutade i ett moln av snörök vid backens slut. I morse började jag bli orolig för projektmålet. Hon blev bättre för långsamt för att vi skulle vara färdiga vid veckans slut. Jag köpte en sele att sätta på henne så att jag kunde hålla henne framför mig som i en sorts tyglar när hon åker. Då kunde jag hindra hennes framfart och ge instruktioner om hur hon skulle svänga och bromsa. Ett åk använde vi selen. Efter det sa hon att hon ville åka själv. Jag tänkte att det kunde hon få prova. Jag följde efter henne i liftkön när hon vände sig om och sa åt mig att stanna. Jag fick inte följa med henne i kön längre. Okej, tänkte jag, och släppte förbi några andra barn. Hon kom fram till liften, sa åt liftkillen att hon skulle ta liften själv, ställde sig på plats och väntade på liften. När den kom fångade hon upp den och blev hängande efter den. Efter några meter drog hon sig fram och svängde in den mellan benen och fortsatte färden upp. När hon kom upp tog hon fart och började åka ner. Rakt ner. Fort gick det. En liten bit före liftkön föll hon, men kom snabbt upp igen och tog liften upp. Nästa gång gjorde hon likadant, bortsett från slutet. Då gjorde hon en vid sväng så att hon hamnade i liftkön. Hon trillade inte och krockade inte. Det var ingen kö så hon kom snabbt fram till liften och åkte upp. Så där fortsatte hon. Efter ytterligare några åk började hon göra svängar i backen också. Först vida bågar och sedan lite tvärare svängar. Fortfarande med hög fart och varje gång såg det ut som om hon skulle bromsa med hjälp av liftkön. Hon saktade in precis innan kön började. Resten av dagen åkte hon själv. Jag fick absolut inte åka precis före eller efter henne. Om liftvakten såg ut att vara på väg att hjälpa henne att fånga liften sa hon bestämt till honom att hon kunde ta den själv. Det gjorde hon oftast också. Skidskolan blev plötsligt alldeles för lätt. I morgon ska de kanske få åka upp till toppen av barnbacken, men bara om alla barnen kan svänga och stanna. Det gör Emmy. Jag ska försöka få henne att åka slalombanan i barnbacken. Den har ganska snäva svängar och klarar hon den åker hon bra. Jag tänkte också att vi skulle prova stora backen. Veckans mål är uppnått på drygt halva tiden. Hon åker själv uppför och nerför och vill helst inte ha mig inom synhåll. Visst händer det att hon faller ibland, men vem gör inte det? I övrigt har hon visat en sida jag inte har sett på länge. Hon försöker bestämma vad alla ska göra, blir arg när hon inte får som hon vill och skriker och gormar för minsta motgång. Jag tror att det beror på en kombination av brist på rutiner och trötthet. Här uppe kan vi inte ha samma rutiner som hemma. Det passar inte alltid. När skidåkningen är slut är Emmy också slut. Hon blir jätteledsen eller jättearg när vi säger att hon inte får åka mer. Hon älskar att åka. Det är roligt att hon har hittat en sport som passar henne. Jag tror att hon gillar farten och att hon märker att hon snabbt blir bättre. Jag: - Det vet jag inte. Tycker du det? Emmy: - Ja. Då kan ni gifta er så att jag får gå på ert bröllop. Jag har aldrig varit på bröllop. Det är bara Joey och Natta som har det. Jag: - Jasså, tror du det. Emmy: - Ja, eftersom han är kär. Jag är också kär. Jag: - Jaha, vem är du kär i då? Emmy: - Jag minns inte vad han heter. Jag: - Nehej, var träffade du honom då? Emmy: - Jag kommer inte ihåg. Jag: - Hur ser han ut då? Emmy: - Det minns jag inte heller. Emmy: - Jag ska spela "okarino time". Jag: - Du menar Roller coaster? Emmy: - Just det. Det betyder roligt missfoster. Jag: - Nej, du är knäpp, det betyder det inte. Emmy: - Vad betyder det då? Jag: - Berg-och-dalbana. Emmy: - Jaha. När vi säger god natt viker Emmy ihop mitt öra och: Cattis hade lämnat alla-hjärtans-dag-överraskningar till barnen. På väg till bilen efter dagis funderade Emmy över vad det kunde vara: Jag: - Öl?! Du har väl inte smakat öl? Emmy: - Joho. Jag: - Var då? Emmy: - Jag har druckit det hos farmor. Jag: - Nehej. Ni kommer nog att hamna i samma klass i skolan. Emmy: - Jag vill aldrig lämna den här världen. Jag: - Neej, det tycker jag inte att du ska göra. Emmy: - Finns det andra världar? Jag: - Jag vet inte. Tror du det? Emmy: - Men Kanarieöarna då? Jag: - Mm, fast det är faktiskt en del av den här världen. Emmy: - I andra världar kanske det finns lava. Jag: - Ja, det finns lava i den här världen också. Emmy: - Riktig lava? Jag: - Ja. Emmy: - Och så finns det spioner. Jag: - Spioner? Emmy: - Ja, spioner. Jag: - Ja, det gör det väl i och för sig. Emmy: - Men det finns inte vulkaner väl? Jag: - Jo då, det är från dem det kommer lava. Emmy: - Jaha. Jag: - Eh, ja, det beror på. Jag vet inte. Emmy: - Jag tror att det var kungen. Jag: - Fast det var det inte. Farmor är till exempel äldre än kungen. Emmy: - Vad är äldre? Jag: - Det betyder att hon är fler år. Emmy: - Då var nog hon den första människan. Jag: - Men hennes mamma då? Hon var ju ännu äldre. Emmy: - Då var hon nog först. Jag: - Hennes mammas mamma då? Emmy: - Oj. Hon var nog först. Jag: - Va? Emmy: - Fick jag mitt skrivbord av dig? Jag: - Ja. Emmy: - Ha ha, jag visste det! Du sa att det var tomten som lade det under granen, men det var du. Efter sagoläsningen brukar jag ligga kvar en stund bredvid Emmy innan hon somnar. Jag: - Ja ja, jag ska gå snart. Emmy: - Det är verkligen trångt. Jag: - Okej, lugn, jag går nu. Jag: - Men hörru! Emmy: - Oj, förlåt! Vuxenspråk (under strömavbrottet): Jag: - Jaha, vill du ha mjölk? Emmy: - Ja. Jag: - Här, du får dricka direkt ur paketet för det finns nästan ingenting kvar. Emmy: - Ja! Emmy: - Det är första gången jag får dricka direkt ur mjölkpaketet. Nästa gång när det nästan är slut, får jag dricka direkt ur då också? Jag: - Vi får se. Jag: - Varför undrar du det? Emmy: - Mm, jag bara undrar. Jag: - Vad tänker du då? Emmy: - Det kan jag inte säga. Jag: - Varför det? Emmy: - Då vet du vad jag tänker och det är inte bra. Jag: - God morgon Emmy. Emmy: - Du är den bästa pappa jag har haft. Fortsättningen om Emmy finns här: http://emmy.intresseklubben.com/ Äldre texter från Enkelriktat finns här: http://enkelriktat.intresseklubben.com Du kan göra en sökning i arkivet med hjälp av sökformuläret nedan:
|