den 13 januari 2004
I dag hämtade jag ett par skor hos skomakarn.
Ungefär en gång vartannat år lämnar jag in dem för renovering. Jag lämnade dem i går och bad att få klackarna lagade och nya tåhättor ditsatta. De såg ganska skräpiga ut trots att jag sköter dem rätt bra. I och med att jag använder dem 2-3 dagar i veckan året runt, oavsett väder, hinner de slitas en del på två år.
När jag fick tillbaks dem såg de nästan nya ut. 240 kronor. De är säkert tio år gamla och har nog många år kvar. Jag gissar att de kostade omkring 1500 kronor när jag köpte dem. Sedan dess har jag kanske lagt ut ytterligare 1000 kronor på "service" och någon hundralapp på skosnären. Knappt 3000 kronor totalt, exklusive skokräm, för ett par ursköna snygga skor i tio år. Det är 300 kronor om året. Hur många skräpskor som inte går att laga får man för det och hur sköna är de i jämförelse?
Kvalitet och omvårdnad lönar sig. Det gäller nog inte bara skor.
Exempel på konsten att krångla till enkla saker.
I ett engelskt dokument läser jag "TO/BE" och "AS/IS" i två olika meningar. Förkortningar tänkte jag, och frågade en av upphovsmännen vad det stod för. Svaret var oväntat. TO/BE betydde "to be" och AS/IS "as is". "As is" skulle spegla ett nuläge, som det är, och "to be" ett framtida läge, som det ska bli. Det hade jag förstått om det inte vore så obegripligt tillkrånglat.
När jag skrev om Emmys framtidsplaner nyligen kände jag inte till bakgrunden. Cattis har skrivit:
Häromdagen då jag och Emmy satt i bilen pratade vi om hur det är att bli "stor" och få en egen familj:
Emmy: - Får jag ha egna barn när jag blir stor?
Jag: - Ja visst får du det, det bestämmer du själv.
Emmy: - Då ska jag ha det, flera stycken. Vem ska vara pappa till mina barn?
Jag: - Du träffar säkert någon kille när du blir stor och ni kanske vill skaffa barn tillsammans någon gång...
Emmy: - Vad heter han då?
Jag: - Ingen aning. Det kan vi inte veta nu, vem du träffar om så många år. 
Jag: - Hur många barn skall du ha då?
Emmy: - Fyra.
Jag: - Fyra!
Emmy: - Eller sex.
Jag: - Men så många behöver man väl inte ha, man skall orka ta hand om dem också.
Emmy: - Ja, därför ska jag bo granne med dig.
Jag: - Så jag kan hjälpa dig?
Emmy: - Ja, och pappa skall också bo granne. Så om du inte orkar eller måste på möte kan han hjälpa mig i sitt hus. 
Jag: - Skall pappa bo i ett eget hus?
Emmy: - Ja, precis som farmor och farfar gör (de är skilda/omgifta).
Jag: - Men tänk om vi vill bo i samma hus då?
Emmy: - Ja, då får ni turas om ändå.
Jag: - Men även om vi hjälper till är det mycket jobb med så många barn.
Emmy: - Men om du lagar mat och pappa tvättar så blir det lättare.
Jag: - Det får du allt sköta själv!
Emmy: - Men vad skall DU göra då?
Lilla gumman... Vänta du bara! :-)
