den 5 juli 2003
Tommi och jag har tillbringat andra halvan av eftermiddagen i dag med att flyga drake igen. Den här gången hade han byggt in sin vanliga digitalkamera (Canon PowerShot S10) i ett stötskyddat fodral av skumplast och silvertejp. Det blev riktigt robust. Han släppte den i stengolvet hemma utan att den tog skada.
Vi började med att ta bilder på samma sätt som senast, det vill säga med självutlösaren. Det gick inte så bra. I stället utnyttjade vi en funktion som gör att kameran tar bild efter bild så länge som det finns ledigt minne kvar på kortet om man håller avtryckarknappen intryckt. Eftersom vi inte hade förberett för att använda den funktionen täljde Tommi till en liten pinne som han tejpade fast så att den höll avtryckaren intryckt.
Så snart som kameran hade börjat ta bilder signalerade han till mig att springa så att draken började stiga. Det var ojämn och ganska lätt vind i dag men med draghjälp kom draken ändå ganska högt upp. Jag skulle tro att vi kom upp till ungefär 75 meters höjd, kanske mer som mest.
Kameran satt betydligt bättre under draken än vad mobiltelefonen gjorde förra gången. Det blev ändå lite för skakigt för att det skulle bli helt skarpa bilder. På bilden till höger syns två fotbollsplaner strax höger om mitten. Man kan ana hur högt upp den flyger när man vet att fotbollsmålen har normal storlek. Till vänster på bilden syns en agilitybana för hundar och ovanför den höll de på att bygga en friggebod. Bredvid bygget står det en röd van parkerad.
Den ljusgröna bilden föreställer mig när jag springer för att få upp draken. Det är en vit fläck med blå shorts uppe i högra hörnet. Tittar man noga på förstoringen går det också att se draksnöret som går nästan rakt upp bredvid mig. Lite ovanför mitten på högra sidan syns det en rödaktig fläck. Det är en hög med tröjor som vi lade ifrån oss. På förstoringen går det också att se halvmåneformade mörkgröna partier. Det är svampringar.
Den här gången hade jag med mig min riktiga digitalkamera också så jag kunde fotografera draken från marken. Med kameran hängande under sig flög draken nästan perfekt när vi slutade att dra i snöret. Den seglade själv som en hängglidare. Vi behövde inte ens fånga kameran när draken slog i marken för landningarna gick så mjukt. En bit bort syns Tommi när han följer efter draken.
På denna bild ser man hur linan till draken hänger efter draken när den flyger. Det är jag som har tagit bilden med kameran i ena handen och draklinan i den andra. Med dubbelt så lång lina borde det gå att få upp draken riktigt högt.
Även den här kameran dinglade ganska fritt och tog bilder åt flera håll. Här är en bild med nästan samma motiv som vid vår förra flygfotografering. Även om den är suddig går det rätt bra att se vad den föreställer. Till vänster om skogsdungen i mitten är parkeringen och den röda bilen är Tommis. Bortom vägen som går tvärs över bilden ligger det ett industriområde.
Sista bilden är den bästa. Skärpan blev nästan bra och man ser ganska mycket. I bakgrunden är sjön. I förgrunden är agilitybanan igen och till höger lite nedanför mitten kan man se ett halvt fotbollsmål. Det är lite synd att molnet upptill skuggar en så stor del av marken, men vädret har vi svårt att påverka. Till vänster i mitten syns ett bostadsområde långt bort.
Om det blir bra väder, och vi hinner, kommer vi att försöka göra om det i morgon. Tommi ska göra någon sorts stabilisator till kameran så att den rör sig mindre.
Eftersom funktionen som tar många bilder efter varandra använder samma avståndsinställning och bländare, är det viktigt att den första bilden får någorlunda representativa värden för resten av bilderna. Det misslyckades vi lite med i dag. Många bilder blev lite väl mörka.
(Bilderna är klickbara)
---
Emmy tittade på när vi flög.
Hon och jag var i stan några timmar. Det var första gången jag åkte buss och tunnelbana med henne. På tunnelbanan på vägen hem från stan berättade jag att vi skulle träffa Tommi och flyga drake. Hon har väldigt livlig fantasi och kan inte alltid skilja på lek och allvar. När jag berättade att vi skulle flyga drake och fotografera sa hon till killen som satt mittemot oss att hon skulle flyga drake. Sedan vände hon sig till mig och sa att hon skulle sitta och hålla i sig i halsen på draken.
Killen som satt på sätet mittemot oss hade redan haft svårt att hålla sig för skratt när Emmy pratade hela tiden, men nu höll han på att bryta ihop bakom boken han läste. Det var tur för honom att Emmy bytte säten hela tiden så att hon inte märkte att han inte kunde hålla sig för skratt.
Jag försökte förklara för henne att det här var en drake som var gjord av tyg och pinnar. Jag tror inte att hon förstod förrän hon såg draken. Hon hade aldrig sett en sådan drake förut.
