den 6 augusti 2003
David Pettersson som skriver under rubriken Månhus Beta kommenterade min text från i går, om hur jag tänker när jag räknar. Han ritade en väldigt fin, om än ovanlig, tallinje, som beskriver hur han uppfattar tal. Det är som en lång slingrande spiral där tal upp till 30 har störst utrymme och övriga tal följer i mindre detaljerad form.
Jag förstår inte hur han använder talspiralen, men den har vissa likheter med hur jag ser på tal. Låga tal ser jag som prickar, det vill säga varje del som talet består av syns i bilden. Höga tal ser jag som bilder där tio-multiplarna utgörs av nollor. Det är svårt att förklara och skulle antagligen inte göra någon klok ens om jag verkligen lyckades förklara det ordentligt.
---
Året ser jag som en cirkel där vintern är överst. Så skriver David att man brukar se det. Jag Minns inte att jag har sett det, men det kan jag ha gjort och fått det därifrån. Han ser året upp-och-ner, det vill säga med vintern där sommaren "ska" vara.
Av Jonas Söderström fick jag tipset att A mathematician reads the newspaper, också av John Allen Paulos, är ännu roligare än Innumeracy. Han skriver:
Den tar upp hur matematiska resonemang ofta ligger dolda i många olika nyheter, och hur man skulle kunna öka människors förståelse för världen - och minska deras fobi för matte - genom att göra dem tydligare.
Det roligaste är att boken är upplagd på samma sätt som en (amerikansk) tidning: här finns utrikessektionen, sportsektionen, till och med familjesidorna, där Paulos funderar över om man kan hitta en formel som beskriver hur långa dödsrunor folk får...!
Vid en sökning med Google hittade jag John Allen Paulos hemsida med mängder av tankeväckande och roliga texter. De flesta med anknytning till matematik. Rolig matematik. Ännu fler texter av honom finns det på ABC News hemsida. Läs exempelvis om hans förklaring bakom "märkliga" sammanträffanden med World Trade Center-attentaten eller hur revisorerna kanske hade kunnat se att något var fel i Enron innan bubblan blev för stor.
Det var i KallesKlätterträd jag läste omEd och boken Innumeracy.
Huggormsbett är tydligen inte så harmlösa som jag har fått lära mig. Cattisberättade att om man blir biten av en esping (ett huggormsbarn), som ärmycket giftigare än vuxna ormar, måste man ligga på sjukhus i en vecka. Detbett honfick kan ge problem i flera veckor. Det är först efter den tiden som manvet att det inte kommer att ge en allergisk reaktion som kan geandningssvårigheter och annat obehagligt.
Via någon webblogg som jag besökte igår hittade jag i en kommentar en hänvisning till en bok som heter Innumeracy och är skriven av John Allen Paulos. Texten som kommentaren hörde till handlade om ett avsnitt av Ed, där en bedragare drog nytta av människors bristande förståelse för statistiska möjligheter och vilja att tro på det otroliga. Det verkar vara en intressant bok. Tyvärr kommer jag inte ihåg var jag såg kommentaren. Jag försökte rekonstruera mitt surfande i går kväll, men jag hittade den inte ändå.
En annan bokserie om matematik som kanske är intressant, är The visual mathematics library, som omnämndes i In the mind's eye. Vad jag förstår är det läroböcker i matematik, men till skillnad från de flesta andra matteböcker beskriver de matematik visuellt i form av mönster. De har gått ur tryck och kan vara svåra att få tag på. Antagligen finns det andra liknande böcker. Det gäller bara att veta vad de heter.
Faraday sägs ha avskytt matematiska formler och talrepresentationer. Han tyckte att matematik skulle beskrivas verbalt, vilket är en anledning till att det tog lång tid innan han fick erkännande för många av sina idéer.
Hur tänker man om man inte tänker visuellt?
Det finns verbala tänkare. Hur tänker man i ord? Går det att beskriva för någon som inte tänker så? Är det inte omständigt att se allt som ord? Är en tanke en lång ordsträng? Hur ser minnet av en tavla ut för en verbal tänkare?
Spatiala tänkare, hur tänker de? Jag hittade en beskrivning av hur en spatial tänkare kan tänka. Jag ser det framför mig när jag läser det, men jag kan inte förstå hur det fungerar i praktiken.
Det finns de som säger sig tänka i form av känslor. Hur går det till? Kan man räkna ut vad 3 x 3 är med känslor?
Det är väldigt svårt att verkligen förstå hur andra människor tänker. Går det att lära sig att tänka verbalt om man är en spatial tänkare? Är det en slump vilket tankesätt vi har valt? Beror det på den miljö vi utsätts för som mycket små hur vi tänker? I en miljö där visuellt tänkande är mest optimalt blir man kanske visuell tänkare om man växer upp och i en miljö där intryck huvudsakligen är verbala kanske man blir verbal tänkare för att kunna hantera den miljön. Då borde man också kunna lära om från ett sätt till ett annat. Fast det kanske kräver hjärntvätt.
Verbala tänkare skapar antagligen en miljö som stimulerar verbala tänkare. Samma sak med visuella och andra tänkare. I så fall kan tankesätt se ut att vara ärftliga fastän det egentligen är en miljöfråga.
Är jag en renodlad visuell tänkare eller använder jag andra sätt också utan att jag tänker på det därför att det mesta är visuellt? När jag börjar tänka på hur jag tänker dyker det upp många frågor.
