den 7 augusti 2003
Med tanke på det stora intresset för kändisar av alla slag är jag förvånad över att det inte finns (finns det?) någon tjänst som www.famespotting.net (domänen är inte registrerad).
Vad jag tänker mig är en webbplats där vem som helst kan registrera att han eller hon har sett en känd person. Man ska antagligen kunna registrera namn på personen, datum, tid och geografisk plats för händelsen samt en kort beskrivning av vem personen är för den som inte är så insatt. Möjligen ska det finnas ett fält för övriga noteringar så som vad kändisen gjorde, hur han var klädd och så vidare. Ett fält med namn på den som gjorde "spottingen" borde nog finnas med också.
De sökmöjligheter som skulle finnas är sökning på namn respektive sökning på datum eller plats. Den som vill veta var kändis X brukar "spottas" gör en sökning och kan sen avgöra om det finns något mönster. Vill man veta vilka kändisar som håller till på en viss plats söker man på den platsen.
En förutsättning skulle vara att de spottade inte iakttas under "tjänsteutövning". Det är ingen poäng att tiotusen människor berättar att de har sett Mick Jagger på Ullevi till exempel
Det vore ingen särskilt rolig tjänst för dem vars steg bevakas och i Sverige skulle antagligen personuppgiftslagen sätta käppar i hjulet, men i USA eller någon annanstans är det säkert fritt fram, och där är kanske hysterin större.
Konserverat språk.
En kollega var i Kanada under semestern. Han berättade en ganska lustig sak. En släkting som bodde där hade bott utanför Sverige sedan sextiotalet och han hade i stort sett inte haft någon kontakt med Sverige under hela tiden. Kollegan berättade att han fortfarande talade på samma sätt som de gjorde i Sverige på sextiotalet. Han använde samma uttryck och betoningar.
Detta fick mig att undra om man hör samma sak hos människor som har bott utanför Sverige ändå mycket längre. Femtio eller kanske sextio år. Vad skulle en sådan person tänka om han kom till Sverige och hörde människor tala? Skulle han ha svårt att förstå oss eller är det mesta fortfarande tillräckligt likt? Hur många av alla hushållsmaskiner och all hemelektronik vi har i dag fanns då? Inte mycket förmodligen. En del saker har mer eller mindre "internationella" namn (DVD, CD, video och så vidare), men inte alla. Hur mycket ny slang har vi lagt oss till med?
Det är lite märkligt att språk kan leva kvar oförändrat på små "öar" utanför Sverige.
Jonas Söderström har skrivit om gränssnitt och vikten av feedback. Som exempel beskriver han tvättmaskinen i sin tvättstuga. När han trycker på knappen som startar den hörs ingenting. På deras förra tvättmaskin hördes ett klick. När han inte hör någonting vet han inte om maskinen har gått igång eller inte.
Jag kom att tänkta på ett sådant gränssnitt som jag har kommit i kontakt med nyligen. Det var min nya digitalkamera. En av de första sakerna jag gjorde med den, var att stänga av alla ljud. Frid och fröjd tänkte jag. Nja, problemet var att jag inte hörde när bilderna togs så jag tryckte på knappen om och om igen, vilket resulterade i att den tog bild efter bild. På min gamla digitalkamera hördes ett ganska diskret klickande ljud samtidigt som displayen blev svart ett kort ögonblick. Det gick inte att ta miste på att en bild togs.
Lösningen på problemet var att aktivera ljudet för avtryckarknappen, ett samplat klassiskt slutarljud från en kamera. Det låter ganska fånigt med tanke på att kameran inte är mekanisk, men nu vet jag i alla fall om den har tagit en bild.
Ett annat liknande gränssnitt är det i mobiltelefonen. Det går att välja om det ska spelas upp ett ljud när någon knapp trycks in. Skillnaden är att i mobiltelefonen syns det på skärmen om någon knapp har tryckts in. Det gör det inte i digitalkameran.
Linda, som skriver den engagerande Lindas webblogg, skrev både i går och i dag om självförtroende.
Att ha bra självförtroende behöver inte betyda att man tycker att man är störst, bäst och vackrast. Det kan lika gärna vara att man tänker: "Japp, en sådan här ful idiot är jag, men det gör ingenting. Det finns de som tycker om mig ändå."
Självförtroende är för mig att acceptera den man är och kunna stå för det. Jag tycker inte att man har bra självförtroende om det kräver att man känner sig världsbäst. Det är just att inte behöva känna sig som världshärskare, och ändå tycka att man är en ganska "hyvens snubbe", som är gott självförtroende.
Jag tror inte att straff hjälper mot dåligt självförtroende. Vem känner sig mer accepterad av andra av att bli skickad till Sibirien? Vem får bättre självförtroende av att inte känna sig accepterad? Jag håller med Linda om att självförtroende till en stor del är något för var och en att arbeta med, inget som kan lösas enbart av någon annan.
Det vi som utomstående kan göra är att stötta. När man bygger upp något nytt går det nästan aldrig raka vägen från punkt A till punkt B. När det gäller självförtroende kommer det att finnas svackor där självförtroendet sjunker. Det är klart att jag, som tycker att jag har bra självförtroende, också har tillfällen då det sviktar. Vid de tillfällena brukar jag konstatera att det är ett sådant tillfälle och lita på att det blir bättre dagen efter. Det blir det i regel.
Människor med dåligt självförtroende verkar ofta försöka dölja de svagheter de tycker att de har, och det är förståeligt. Tyvärr tror jag att det får motsatt verkan. De samlar på sig en massa svagheter som de försöker att dölja och till slut blir det en stor och tung ryggsäck att bära. Genom att i stället öppet deklarera att man är dålig på ditt eller datt, eller har svårt för det ena eller andra, kan man desarmera känslorna av svaghet. Om jag vet att du är blyg kan jag täcka upp för dig vid tillfällen då vi träffar nya okända människor och jag kan knappast klandra dig för att du är blyg heller. Om jag vet att du tycker att du är klumpig behöver jag inte påpeka det när du råkar stöta till mig. Och så vidare.
Att ha gott självförtroende handlar också om att se sina begränsningar och acceptera dem. Allt det du inte kan klara av själv finns det någon som kan hjälpa dig med om du ber dem. Inse att det är helt okej att vara du. Inse att du är världsbäst på att vara det.
Perfekta människor finns inte och behövs inte. Det är som med gräset, det ser grönare ut på andra sidan därför att du ser grässtråna i profil. Om du ser grannens gräsmatta uppifrån ser du att den är lika gles som din. Var nöjd med det du har för det har ingen annan.
Ofta är kanske människor med dåligt självförtroende personer med höga krav på sig själva och det är inget fel med det så länge man inte lider av det. Bara du kan bestämma hur du ska uppfatta dig själv och andra. Vill du uppfatta dig som ofullkomlig så gör det, men tänk på att du har ett val.
Via Version Noll läste jag tipset att författaren Peter Englund ger skrivråd på sin hemsida.
På samma sida hittade jag hans agenda för hösten. Han skriver att han den 27 och 28 september kommer att vara på bokmässan i Göteborg och bland annat spontansignera böcker. När jag gör något spontant, vilket Cattis i och för sig tycker är sällan, sker det mer eller mindre på en gång.
Peter har skrivit en trevlig berättelse om hur han försökte att återkalla ett specifikt minne. Han har inte lyckats än, men han förvånades över hur mycket andra detaljerade minnen han lyckades återkalla i alla fall.
Jag brukar ganska ofta spela upp olika händelser i huvudet innan jag somnar. Inte för att minnas något speciellt utan för att varva ner efter dagen. En annan variant som jag brukar använda när jag ska minnas många detaljer om något, är att jag skriver ner så mycket jag minns. För varje genomläsning av det jag har skrivit minns jag fler detaljer som jag lägger till.
Man kan lura sig själv när man återkallar minnen. Det går att minnas saker, som inte har hänt, som om de faktiskt har hänt. Det gäller att vara försiktig och medveten om det.
På samma sätt kan man skapa en vision av något man vill ska hända. Så gör bland annat idrottsmän. De ser sig själva göra det de vill uppnå. De till och med känner känslan av att göra det. Så kan jag också göra ibland. Om inte annat så för att det är en skön känsla att "uppleva" något man gärna vill vara med om och som kanske ligger längre fram i tiden. Eller något som är ren fantasi.
