den 2 maj 2003
Cattis berättade att Hannas mamma sa något som var väldigt bra. Hon sa att man inte ska hota barn med att om de gör dumma saker så kommer polisen och tar dem. Barn som är rädda för poliser gömmer sig för dem och det är inte så bra om de till exempel har sprungit vilse och poliser är ute och letar efter dem.
Barn ska förknippa poliser, brandmän och liknande personer med trygghet. Det bästa barn kan göra i krissituationer, är att söka sig till dem.
Emmy möter en polis.
För några dagar sedan när Emmy och jag satt i bilen på väg hem från dagis hetsade hon mig att köra fort. "Kör fort!" "Kör fortare pappa!" Jag sa att om man kör för fort kan polisen bli arg. Då sa hon att om man är vuxen kan man prata med polisen. Jag sa att det kan man göra om man är barn också. Hon sa att hon ville prata med en polis. Jag berättade att Hannas mamma är polis.
I går när vi var i stallet kom Hannas mamma för att hämta Hanna. Emmy och jag satt i bilen och väntade på Cattis som "bara skulle" göra något. Hannas mamma vinkade till oss när hon gick förbi bilen. Efter en stund sa Emmy: "Jag vill gå ut och prata med polisen." Jag sa till henne att vänta lite tills Cattis kom och säga till henne att hon ville prata med Hannas mamma. Vi satt en stund till i bilen och väntade och Emmy frågade flera gånger om hon fick gå ut och prata med polisen. Till slut sa jag till henne att hoppa över till min sida så att jag kunde släppa ut henne. Jag ropade på Cattis och sa att Emmy ville prata med Hannas mamma.
Cattis sa till Emmy att hon skulle komma. De gick bort till Hanna och hennes mamma och Emmy tittade ner i marken hela tiden. När de kom fram stod Emmy bredvid Cattis och tittade ner i marken. Hannas mamma sa hej. Emmy fortsatte att titta ner i marken men sa med pipig röst:
Hej. Jag kan stå på ett ben.
"Levande" igen.
Efter en tid av ofrivillig Internetfrihet har jag nu fått ordning på det mesta. Det började med att jag installerade en extra hårddisk för att minska risken att förlora viktiga saker i händelse av en diskkrasch. Efter hårddiskinstallationen installerade jag om Windows XP och tappade bort lösenordet till ADSL. Klumpigt. Cattis hittade lösenordet bland sina papper till slut.
Den extra hårddisken var även en del i en lösning för att göra en katastrofsäkring av data. Den ser ut så här:
1. Jag öppnade ett konto hos Dns2go som tillhandahåller en domännamnsystem för oss med dynamiska IP-adresser. Den gör att man kan nå min PC från Internet utan att behöva hålla reda på vilken IP-adress jag har fått tilldelad vid varje tillfälle. Tjänsten kostar 19,95 USD per år.
2. Jag installerade en ftp-server som heter Pablo's FTP Service i min PC. Jag ska byta ut den mot en ftp-server som använder kryptering, exempelvis EFTP, innan jag börjar använda den på allvar. Via ftp-servern kan man hämta och lämna filer i min PC. Pablo's FTP Service och EFTP är gratis.
3. Jag kommer överens med någon jag litar på, och som har bredband, att vi ska byta diskutrymme med varandra. Han gör likadant som jag ovan.
4. Jag öppnar ett ftp-konto för hans räkning i min PC och han öppnar ett för min räkning i sin dator.
Det är i stort sett allt. Jag mappar upp mitt ftp-konto hos honom i Utforskaren och kan använda hans hårddisk som en plats att säkerhetskopiera data som jag vill spara. Om min PC skulle brinna upp eller träffas av en bomb har jag en kopia hos honom och vice versa.
När jag installerade ftp-servern installerade jag även KF Web Server (den är också gratis) och kan använda min PC som en webbserver som är öppen så länge som min PC är igång. Det går att nå den via adressen http://NickesPC.com. Jag vet inte om eller vad jag ska använda den till. Det var mest för att prova.
Så enkelt gick det att skapa en redundant lagringslösning med katastrofsäkring. Det blev ungefär som när jag för några veckor sedan funderade över detta.
