den 14 maj 2003
Osannolikt sannolikt.
I morse läste jag vidare i Powerhunch!. Det stod att man ska vända sig till naturen, böcker, tidningar, allt möjligt i sin omgivning, för att få svar på svåra frågor eller hjälp med svåra beslut. Man ska ställa frågan till sig själv och därefter öppna till exempel en bok eller en tidning och se vilka svar man får utan att egentligen leta. Jag tänkte att jag ville skriva om det, men kom inte på något att skriva.
---
Ibland när jag inte har något annat för mig brukar jag fundera över vad det har blivit av gamla skolkamrater och andra som jag inte har träffat på många år. Det har hänt att jag gjort en namnsökning i Google. Det blir träff ibland. Oftast blir det inte det.
För några veckor sedan kom jag att tänka på en skolkamrat som jag inte har sett på väldigt många år. Annars brukar jag springa på en del av dem emellanåt. Den här skolkamraten hade jag ingen aning om vad det hade blivit av.
---
På vägen hem från jobbet i dag satt jag och dagdrömde. Jag minns inte om vad. Ofta dras ögonen till olika texter i bussen eller tunnelbanan. Reklamskyltar, tidningar, böcker. Jag ströläser här och där. Ofta helt omedvetet. Precis innan jag klev av bussen i dag föll ögonen på en liten annons i en tidning som någon läste två eller tre stolsrader framför mig. Längst ner i annonsen stod det ett namn och ett telefonnummer. Ovanför det stod det en webbadress med stora bokstäver. Namnet tillhörde med största sannolikhet den gamla skolkamraten. Jag vet ingen annan som heter så och telefonnumret var typiskt för den plats där jag växte upp.
Ett fantastiskt sammanträffande kan man tycka. Både att jag eventuellt fick ett svar på min fråga om klasskamraten och att det dessutom blev något att skriva här som dessutom anknöt till det ämne jag ville skriva om.
Jag kom just att tänka på ett annat liknande "sammanträffande". För väldigt många år sedan var jag och två kamrater ute och cyklade runt Gotland under en dryg vecka. Vi stannade ofta och läste kartan för att hitta de bästa vägarna. Det var lite bökigt att hela tiden ta fram och lägga undan kartan.
När vi kom hem kom jag på att man borde tillverka någon sorts kartbladshållare att fästa på styret. Jag tillverkade en sådan. Då tyckte jag att det var en bra idé och funderade på att låta tillverka karthållare för cykelstyren och sälja dem. Om de skulle säljas behövdes det ett produktnamn. Jag öppnade en ordlista för att se om det fanns några lämpliga namn för en karthållare. Det första ord mina ögon föll på var "ciceron". Ciceron betyder vägvisare, förare.
Jag minns att det kändes som om hjärtat hoppade över ett slag när jag insåg hur liten sannolikheten var att man först av allt ser ett så passande namn bland så många ord.
Marcia Emery rekommenderar att man skriver ner alla kontakter med sin intuition.
