den 20 maj 2003
Mindre knappsats, större display och fler funktioner. Det är den trend jag läser ut när jag tittar på några av mina gamla mobiltelefoner från Ericsson (och Sony Ericsson). På bilden saknas det en som jag hade mellan de två till vänster. Ericsson GF 788 kan den ha hetat.
Knappsatsen har nästan halverats på ungefär fem år. Displayen är nästan dubbelt så stor men kan visa betydligt mer än dubbelt så mycket information. Batteridrifttiden har flerdubblats. Vikten tycks nu ha stabilliserat sig strax under 100 gram.
Min nya Sony Ericsson T610 är mycket roligare att använda än vad jag först förstod. Den är ett mellanting av arbetsredskap och leksak.
Det finns spel som liknar de spel jag spelade på Commodore 64 för tjugo år sedan eller så. Jag är ingen stor spelare, men någon enstaka gång när jag väntar på något, och fantasin tryter, kan jag spela en stund.
T610 hanterar Java, vilket är roligt för det borde komma roliga applikationer i Java framöver. Jag skulle vilja ha ett program som manövrerar kameran. Man ska kunna få den att ta bilder med jämna mellanrum och man ska kunna välja att automatiskt skicka dem med e-post eller som MMS. Det vore också bra om det gick att välja ifall den ska skicka iväg en eller flera bilder i varje meddelande.
Kalendern är mycket tydlig både på dag-, vecko- och månadsnivå. Det är lätt att boka, avboka och flytta möten i kalendern. En finess som jag uppskattar, är att man kan låta telefonen ställa om till möte automatiskt när mötestiden är inne. Det betyder att ringsignaler och annat blir diskreta. Hur ofta händer det inte att man glömmer att ställa om telefonen? Det är lätt att skicka över kalendern i T39:an (jobbtelefonen) till den i T610 via exempelvis bluetooth.
Det finns en röstinspelningsfunktion precis som i T39, men i T610 går det att spela in mycket längre tid eftersom den har större minne. Röstinspelning är bra när man vaknar på natten och har en idé. Det går fortare att berätta idén än att skriva ner den och man behöver inte tända lampan.
Att wappa fick en ny dimension i färg och med flera rader på displayen. Det liknar vanligt webbsurfande mer. Det finns en knapp på sidan som öppnar wapläsaren och kopplar upp via GPRS med en enda knapptryckning.
Att skicka och ta emot e-post är också enkelt. Även med bilagor.
Telefonen har IR-port och bluetooth som kan användas för att exempelvis koppla upp sig och läsa e-post med en bärbar PC om man inte är på kontoret.
En av de saker som jag har kommit på är riktigt rolig, är digitalkameran. För ett tag sedan önskade jag att jag hade en enkel och liten digitalkamera att ha med överallt. Nu har jag plötsligt det. Med två tryck på samma knapp har man tagit en bild. Det kan knappt bli enklare. Kamerans starttid är försumbar och den är ganska förlåtande mot slarvigt tagna bilder. Det finns självutlösare för egocentriker. Bildkvalitén är inget att hurra för men den duger bra för en kamera som man alltid har med sig. Vad jag saknar, är ett program med vilket man kan flytta bilder från kamera till dator via synkroniseringskabel eller IR-port. Det medföljer ett program för att flytta bilder till kameran.
Joystick är ett bra sätt att styra en telefon. Det går fort att navigera genom menyerna med den.
Än så länge är jag nöjd över förväntan med telefonen. Den känns gedigen att hålla i också. Den väger inte så mycket att det är besvärande och inte så lite att den känns som en leksak. Knapparna har precis rätt motstånd och är lätta att använda.
Jag undrar vilka kostnader som ingår när de gör beräkningar av vad det kostar att ha barn. Ingår bildörrar repade av sten till exempel?
Cattis lät Emmy gå själv till bilen medan hon fixade något inomhus i går morse. Då passade Emmy på att repa två bildörrar med en sten från grusgången. Hon sa att hon tyckte att bilens färg var ful och att grått var snyggare.
(Det går att frossa i reporna på nära håll om man klickar på bilden.)
Andra saker som också borde ingå i barnkalkylerna är dörrkarmar målade med stämplar från Tom & Jerrytidningar och bortrivna tapeter.
Vad får man om man för loggbok över alla möten som hålls inom ett företag: Mötets syfte, ett eller flera nyckelord som beskriver mötet samt namngivna deltagare.
Jag har en idé om att möten speglar kunskap. Den som är med på många möten med ett visst innehåll borde kunna mycket inom det området. Genom att bokföra möten och lagra informationen i en databas kanske man får en kunskapskatalog för företaget.
Om det är på det här viset kan det vara ett relativt enkelt sätt att kartlägga företagets kunskap på ett decentraliserat sätt. Enklare än att försöka kartlägga varje anställds kunskap för sig. Alla som kallar till möten kunde åläggas att registrera mötet enligt ovan.
Databasen kanske också kan visa om företaget gör rätt saker. Möten speglar normalt verksamheten och om mötena inte behandlar ämnen som är direkt relaterade till affärsidén eller verksamhetens syfte kanske det betyder att man gör fel saker. Möjligen skulle det gå att se om de anställda gör vad de är anställda att göra eller om de i själva verket kan utnyttjas bättre inom ett annat område.
Det vore intressant att prova den här hypotesen någonstans. Kanske finns det redan företag som gör detta.
