den 13 november 2003
Mängden skräppost ökar fortfarande kraftigt. Nu börjar det närma sig 400 skräpbrev per dygn i inkorgen.
Från installation och fram till i dag har K9 tagit emot 27838 brev. 26703 var skräp. Träffsäkerheten för hela perioden är nu 99,9 procent inklusive inlärningsperioden.
Sally Shaywitz skriver i Overcoming dyslexia: A new and complete science-based program for overcoming reading problems at any level att det inte finns något som tyder på att dyslektiker ser ord och bokstäver bakvänt eller omkastat. Ronald D. Davis skriver att det är ganska vanligt att det är så i The gift of dyslexia: Why some of the smartest people can´t read and how they can learn.
Frågan är vad som stämmer. Ronald D. Davis har själv dyslexi och har hjälpt många andra dyslektiker med sina metoder. Sally Shaywitz har å andra sidan forskat om dyslexi och bygger sitt påstående på forskningsrön. Även hon har hjälpt många dyslektiker att lära sig läsa. Det är kanske inte så viktigt hur det förhåller sig. Ingen av deras metoder är beroende av om det är så eller inte.
Det finns likheter mellan hur de beskriver dyslexi också. Bägge säger att de svåraste orden inte alls behöver vara de långa och komplicerade, utan att det är dem vars mening är svår att visualisera eller komma ihåg. Om, att, i, på, ur, men, som och liknande ord.
Båda säger också att det inte är någon tvekan om att det går att hjälpa alla dyslektiker och att dyslexi tycks vara ärftligt. Om en förälder är dyslektiker, är sannolikheten mellan 1/4 och 1/2 att barnen också är dyslektiker, enligt Shaywitz. Båda vittnar också om att dyslektiker ofta är högt begåvade, men att deras oförklarliga svårighet att läsa och skriva sänker deras självförtroende.
Jag har försökt ta reda på hur diagnosticerade vuxna dyslektiker kan få hjälp i Sverige, men det verkar vara svårt att få några bra svar. Möjligen är systemen uppbyggda kring förutsättningen att dyslektiker upptäcks och får hjälp som barn. Så är det i vilket fall som helst inte alltid.
