den 5 januari 2004
Det finns två nya kategorier: Snabbläsning och Emmy.
Hämtning på dagis och Emmy är inte helt nöjd med att behöva ta på sig overallen.
Jag: - Ta på dig overallen.
Emmy: - Alldrriig!
Jag: - Jodå, vi ska åka hem.
Emmy: - Jävlar.
Jag: - Här, sätt i högerfoten.
Emmy: - Jävlar!
Jag: - Sätt i högerfoten nu.
Emmy: - Du ... jävlar!
Jag: - Här, högerfoten.
Hon blir frustrerad när man inte låtsas om att hon säger dumheter. Lyckligtvis vet hon inte riktigt hur svordomar ska användas än.
Ibland blir man nästan galen.
Jag: - Joey, kan du stänga av ljudet på TV-spelet.
Joey: - Allt ljud?
Jag: - Ja tack, nu har vi hört det i flera veckor. Det är ganska tröttsamt.
Emmy: - Fick du ont i huvudet för att han hade ljudet på?
Jag: - Jag har inte ont i huvudet.
Emmy: - Fick du ont i huvudet för att han hade ljudet på TV-spelet?
Jag: - Jag har ju inte ont i huvudet.
Emmy: - Men fick du det av låten på TV-spelet?
Jag: - Nej, jag har inte ont ont i huvudet så jag kan ju inte ha fått det av TV-spelet.
Emmy: - Men fick du det av ljudet förut då?
Jag: - Nej, jag hade inte ont i huvudet då heller och jag fick det inte av ljudet från TV-spelet.
Emmy: - Hur fick du det då?
Webbplatsen Provet.nu har en ganska bra text om minnes- och studieteknik.
Anders Lotsson på Computer Sweden propagerar för korrekturläsning. Alla som skriver bör vara korrekturläsare av sina egna texter och dessutom försöka se till att någon kollega eller annan lämplig person läser dem.
Vi skriver allt mer och lägger mindre tid på att säkerställa att det vi skriver är riktigt. I artikeln finns tips för korrekturläsare:
* Glöm inte att kontrollera rubriken.
* Kontrollera alla detaljer.
* Kontrollera att alla namn är rättstavade och likadant stavade på samtliga platser där de nämns.
* Kontrollera att alla siffror och beräkningar är riktiga.
* Lita inte på rättstavningsprogram.
* Låt någon annan läsa dina texter.
* Täck över texten med ett papper och läs rad för rad så att du inte kan skumma.
* Läs texten högt så att du hör om något låter konstigt.
* Läs texten bakifrån en gång, rad för rad.
* Läs texten en gång för att hitta stavfel och en gång för att kontrollera innehållet.
* Slå upp alla ord du är osäker på i stället för att gissa.
Artikeln avslutas med följande:
Korrekturläsning är, för att apostrofera vad Maj Sjöwall och Per Wahlöö skrev om polisyrket, ett yrke som förutsätter utomordentliga kvalitéer hos sina utövare men inte har någonting som förmår attrahera personer med såna egenskaper.
Jag läste följande citat av Seneca i Leaping the abyss:
Det är inte för att det är svårt som vi inte vågar; det är för att vi inte vågar som det är svårt.
Det fick mig att tänka på Lindas inlägg i går. Hon skriver om att våga, att strida och att tro, bland annat. Så här skriver hon:
Jag menar helt enkelt att man för att kunna vara en människa i världen så måste man vara kränkbar. Att vara okränkbar skulle innebära att man inte tror på nått, inte vill nått och inte värnar nått och det skulle i och för sig i stålmannenstil vara ett schysst vapen och försvar. Men med ett krux. När man är okränkbar har man inget att försvara.
I vems ögon är det man är o-/kränkbar? Den som utför kränkningens ögon eller i sina egna? Jag tror att man kan vara okränkbar i sina egna ögon även om man tror, vill och värnar om något. Man kan stå över kränkningen om man inte är rädd för den. Jag tror dessutom att detta är lättare om man tror, vill och värnar om saker. "Tro" behöver inte vara något religiöst i det fallet. Om man inte tror på något, framför allt sig själv, gissar jag att det är lättare att känna sig kränkt, medan man med gott självförtroende kanske kan se kränkningen i ett större perspektiv.
Rädslan kan fösa oss framför sig. Antingen tar den oss till en avgrund där vi går under eller också ser vi förbi den och lämnar den bakom oss. Det kan vara en livslång resa, men det behöver inte vara det. De saker vi räds mest är sällan de farligaste.
Många är rädda för rädslan själv. Rädsla är ett försvar mot faror i det okända. Ett sätt att komma över rädsla, är att lära känna det man är rädd för. Saker är inte farligare för dem som räds dem, kanske till och med tvärt om. Det är antagligen fler orädda än rädda som skadas av ormar, höga höjder och hajar.
Ingen anledning att vara rädd alltså. Fast då kanske du hamnar i farozonen.
