den 12 januari 2004
När man ska sova finns det mycket viktigt att säga.
Emmy fick plötsligt akut lust att ringa farmor när hon hade lagt sig. Okej, det är snabbt avklarat, tänkte jag. I tjugo minuter talade hon nästan oavbrutet.
I början av samtalet sa hon att "jag tycker att vi ska prata länge", som för att förbereda farmor på vad som väntade. Vid något tillfälle frågade farmor i andra änden vad Emmy ville tala om. "Min vägg", svarade hon. Den lyckades hon prata om i fem minuter. Hon berättade om alla schablonfigurer, var de satt och hur de såg ut, om konstverket som hon har målat fastän hon inte fick och en mängd andra viktiga saker. Jag satt bredvid och började skratta när hon ville tala om väggen. Då hötte hon med pekfingret åt mig och sa att "du ska vara tyst".
Jag kan inte minnas att något av de andra barnen har talat i telefon så länge i sträck. Fast de har nog inte kommit på att det kan skapa lite längre "vakentid".
Framtiden för RSS (rich site summary).
Jag använder inte RSS-flöden på några av de sidor jag besöker. Anledningen är att det är för omständigt. Omständigt därför att det inte är alla sidor som tillhandahåller RSS-flöden och min webbläsare kan inte tolka dem på ett vettigt sätt.
Tänk om mer eller mindre alla sidor åtföljdes av RSS-flöden. Då skulle jag kunna surfa på nätet med en RSS-läsare och visa sidorna som jag vill. "Min" layout. Det borde förenkla livet för handikappade som har svårighet att läsa vanliga webbsidor. De skulle inte behöva bekymra sig om ogenomtänkta lösningar, utan kunde läsa alla sidor på sina villkor.
Ett mellansteg, till dess att alla sidor har RSS-flöden, vore en add-in till exempelvis Internet Explorer. Den skulle tolka sidorna, ta bort alla XML-koder och visa dem på användarens sätt. Den skulle själv hålla reda på vilka sidor som har RSS-filer och automatiskt aktivera kod-tolken.
Förkortningar missbrukas.
Jag har läst ett IT-strategidokument. Det innehöll så många nya och tvetydiga förkortningar att jag inte begrep vad strategin gick ut på förrän jag hade bett att få dem uttydda. Då blev det plötsligt glasklart.
Förkortningar hör hemma framför allt i sådan text där utrymmet är begränsat, t.ex. i kataloger och tabeller eller i parenteser och fotnötter.
Så lyder en del av Svenska språknämndens rekommendation beträffande förkortningar. I det här fallet, ett dokument på omkring 40 A4-sidor, kunde man åtminstone ha kostat på sig att förklara förkortningarna första gången de används. Det hade inte kostat något nämnvärt i tid, men det hade gjort det läsbart för betydligt fler än dem som har skrivit strategin. Flera av förkortningarna har andra mer eller mindre vedertagna betydelser än dem som avsågs i dokumentet, vilket gjorde det extra förvirrande.
