den 25 januari 2004
Jag fick ett brev som gjorde mig glad. Där stod bland annat:
... mind map är det ultimata sättet för mig att lära mig och dessutom komma ihåg det jag lärt mig. Jag har märkt att jag har problem att läsa en text och sedan komma ihåg vad det står, jag kan komma ihåg vart saker står i bok exempelvis. Jag är dessutom bra på att komma ihåg mönster och ser oftast framför mig (genom bilder i huvudet) vart saker finns i ett rum. Så för människor som mig med fotografiskt minne är mind mapping enormt givande. --- Nu kanske jag kan klara tentan nästa vecka... =)
Själv tycker jag likadant även om jag inte har helfotografiskt minne.
Defragmentera din tid.
En vanlig dag:
08.30 Börja jobba
09.00-10.00 Möte
11.00-12.00 Möte
12.30-13.30 Lunch
14.00-15.30 Möte
16.00-16.30 Möte
17.00 Gå hem
Fyra möten under en dag är mycket, men inte extremt eller ovanligt. Schemat ovan stämmer antagligen med mångas arbetsdagar.
Tittar man närmare på ett sådant schema kan det se ut så här:
08.30 Börja jobba
08.45-09.00 Förbereda och förflytta sig till möte
09.00-10.00 Möte
10.00-10.10 Efterprat och återförflyttning till arbetsplatsen
10.10-10.20 Återuppta det påbörjade arbetet
10.45-11.00 Förbereda och förflytta sig till möte
11.00-12.00 Möte
12.00-12.10 Efterprat och återförflyttning till arbetsplatsen
12.10-12.20 Återuppta och avbryta det påbörjade arbetet
12.30-13.30 Lunch
13.30-13.40 Återuppta det avbrutna arbetet
13.45-14.00 Förbereda och förflytta sig till möte
14.00-15.30 Möte
15.30-15.40 Efterprat och återförflyttning till arbetsplatsen
15.40-15.45 Återuppta det avbrutna arbetet
15.45-16.00 Förbereda och förflytta sig till möte
16.00-16.30 Möte
16.30-16.40 Efterprat och återförflyttning till arbetsplatsen
16.40-17.00 Återuppta och avsluta det påbörjade arbetet
17.00 Gå hem
Möten är också arbete även om det är en annan typ. Det är dock lätt att se att en dag lätt kan fördrivas utan att så mycket "riktigt" arbete blir gjort. Om man dessutom lägger till alla avbrott i form av ringande telefoner, frågor och brev som måste besvaras ser det ännu värre ut. Det går år mer tid till att börja och avbryta arbete än till att faktiskt utföra det. Tankearbete har ofta start- och stoppsträckor som är betydande. Det är mer värt att sitta två timmar oavbruten än fyra timmar i 20-minuter-sessioner.
Fritiden blir lätt fragmenterad på liknande vis. Måltider, diverse pyssel med barn, hushållssysslor, olika ärenden, andra måsten. Det kan lätt kännas som om tiden inte räcker till. I själva verket kanske det är så att den skulle räcka till om den var bättre planerad. I en familj får man hjälpas åt så att alla får tillräcklig sammanhängande "egen tid".
Jag tror att vi måste tänka om och utnyttja tiden bättre. Med eviga start- och stoppsträckor får vi inte mycket gjort.
Självförverkligande
Uppskattning
Sociala behov
Trygghetsbehov
Fysiska behovAbraham Maslow utvecklade på 1960-talet en teori om människans grundläggande behov och deras beroenden till varandra. Den har kommit att kallas Maslows behovspyramid därför att den ofta presenteras som en pyramid där de nedersta behoven är ett fundament för de övre behoven.
Alla människor behöver näring, värme och skydd mot väder och vind. Det är absolut grundläggande och inga andra behov är intressanta om inte dessa grundläggande saker kan tillgodoses.
När vi har fått våra fysiska behov tillgodosedda är trygghet viktigast. På stenåldern handlade det nog mer om att hålla sig ur vägen för rovdjur och fysiska faror. I dag kan det vara att ha en trygg ekonomi och tro på en ljus framtid.
Om vi är trygga blir det allt viktigare att få sociala behov, som kärlek, tillhörighet och en egen identitet, tillgodosedda.
Respekt, uppskattning och möjlighet att påverka är nästa steg i pyramiden.
Överst i pyramiden kommer självförverkligande.
De flesta i Sverige och andra industriländer har de två första behovsnivåerna uppfyllda. När det gäller de tre översta nivåerna är det antagligen väldigt olika från person till person. Ändå tycker jag att det borde vara en självklar mänsklig rättighet att få alla nivåer i pyramiden uppfyllda.
För många är behovsuppfyllnaden något man kan styra över själv, men inte för alla. I fattiga länder kan det vara svårt att få ens de mest grundläggande behoven uppfyllda hur stark vilja man än har. I Sverige hoppas jag att de flesta endast stoppas av sig själva om de inte når till toppen av pyramiden.
Som jag uppfattar pyramiden finns det inget som egentligen hindrar att alla når till toppen. Min lycka förutsätter ingen annans olycka, snarare tvärt om.
En del saker på nätet är till en början fria, men blir senare en del av betaltjänster. I går blev jag tillfrågad om en artikel i Business 2.0 som jag skrev om för ett drygt år sedan. Nu krävs det att man är prenumerant om man ska komma åt den. Jag är inte prenumerant och läser inte så mycket där att jag tänker bli det heller. I ett försök att hjälpa till att få tag på artikeln letade jag bland mina temporära filer i Internet Explorer. Där fanns den inte.
Händelsen fick mig att inse att historiken i webbläsaren kan ha ett värde. Därför ökade jag utrymmet för tillfälliga filer i Internet Explorer till 5 gigabyte. Det borde räcka till över ett års surfhistorik. Jag får väl öka den ytterligare senare. Det kunde vara roligt att ha kvar sidor från mitten av 1990-talet nu. Kanske kommer det på samma sätt att vara roligt att ha kvar historiken från i dag om tio år.
Historia är inte roligast när den skapas, men det är då man måste dokumentera den.
