Osorterade tankar nedskrivna av Niklas Johansson | ||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||
den 7 januari 2004Emmy: - Får jag lyssna på band? Jag: - Nej, nu är det sent och du ska sova. Emmy: - Okej. Säg inte det till mamma. Jag: - Hmm ... varför det? Emmy: - Därför. Jag: - Hon bryr sig väl inte om det. Emmy: - Jo, för om jag frågar om jag får lyssna på band gör hon det.
I Svenska dagbladet skriver Patrick Lönnberg om matematiken, så som den lärs ut i skolan: Dagens skola förefaller dock varken lyfta fram matematikens kognitiva, estetiska egenvärde eller dess instrumentella, praktiskt problemlösande funktion. Snarast förfaller det vara ett hantverk för skrået. Det instrumentella framhävs visserligen i kursbeskrivningarna, men motarbetas genom att det i praktiken inte är tilllåtet att använda sig av till exempel effektiva hjälpmedel som CAS (= Computer Algebra System) och programmerad simulering. Utanför skolsystemet, där resultatet är viktigare än själva hantverket, är de självklara redskap. Som en som alltid hade svårt att se nyttan och nöjet med skolmatten är det roligt att se att det finns bra idéer om hur undervisningen skulle kunna reformeras. Lönnberg föreslår att man ska införa olika inriktningar på matten. Han ser matematik på matematikens villkor (ungefär det vi har i dag) som en tänkbar inriktning och matematisk problemlösning i samarbete med fysik, kemi, samhällskunskap, ekonomi, biologi och liknande som en annan inriktning. Det är delvis samma idé som Mats framförde nyligen. Lönnberg skriver att båda inriktningarna kunde använda laborativ pedagogik som en ersättning för det "meningslösa ältande av intetsägande algoritmer, anpassade till en tid då det inte fanns datorer." Det låter bra. Ersätt meningslös skolmatematik! Värdelös matematikundervisning!
|
Läsning Mer... |