den 10 maj 2004
Efter en och en halv vuxenportion med mannagrynsgröt:
Emmy: - Pappa, kan jag få slicka vispen också?
Hört från en granntomt:
Gästen: - Tycker du om maskrosor?
Tomägarinnan: - Nej, det gör jag inte.
Gästen: - Varför har du så många då?
Vad höjer livskvalitén?
God hälsa. Att ha tid för familjen. Ett stimulerande jobb. Att inte behöva oroa sig för ekonomin. Att ha trevliga vänner och tid att umgås med dem. En rolig hobby.
På jobbet har vi fri tillgång till frukt, godis, kakor, kaffe, te, läsk, choklad, hälsodrycker med mera. Det har vi haft i fem eller sex år. Det är trevligt, men det är inte nödvändigt.
På andra avdelningar är det inte så. En del är avundsjuka. Vill de kan de komma till oss och äta eller dricka. En del gör det.
Att vi har det beror på att våra chefer tycker att vi ska ha det och budgeterar för det. Det gör inte de andra cheferna. Förmodligen skulle ingen säga något om de gjorde det. De har väl inte prioriterat det helt enkelt. Man kan se det som en trivselfaktor. Eller lyx.
Det pratas om vår frukt och fria dryck. Varför ska vi få om inte andra får? En del arbetar för att inte heller vi ska få det. Kanske blir det så.
Jag ställer mig dock lite undrande till hur det kan höja någon annans livskvalitet om vi sänker vår. Är det en fråga värd att arbeta med? Vore det inte bättre att försöka höja sin egen eller den generella nivån i stället för att sänka den? Sannolikheten att någon annan ska kunna få frukt och dricka minskar helt klart om vi blir av med det. Har vi kvar den finns det en chans.
Har avundsjuka lett till något konstruktivt?
Det måste vara bättre att kämpa för absoluta förbättringar i livskvalitet i stället för relativa. Jag får det faktiskt inte bättre om jag lyckas försämra för någon annan. Inte mer än i förhållande till den jag lyckas försämra för. Är det värt att lägga energi på sådana saker?
