den 29 maj 2004
Monopolet är brutet.
Jag: - Vem är världens bästa pappa?
Emmy: [sitter tyst]
Jag: - Emmy, vem är världens bästa pappa?
Emmy: - Kalle.
Förra helgen gick årets Ullna Hillclimb av stapeln.
Enligt väderprognoserna skulle det bli regn. I verkligheten var det bara den sista halvtimmen av tävlingen som det regnade.
Jag hade kameran med mig. Precis som förra året var det svårt att ta bra bilder. Det går så fort att kameran inte riktigt hinner med att justera fokus och bländare. Ofta tog det tre sekunder från avtryck till tagen bild så jag fick försöka gissa när det skulle hända något och trycka av i förväg.
Fast det var roligt att titta. Jag stod några meter nedanför toppen av backen och fick se alla spektakulära målgångar. De snabbaste tog sig upp för 80-metersbacken på under 12 sekunder. Att ta sig upp över huvud taget är en stor bedrift. Även till fots var det en utmaning. Bilderna gör inte backen rättvisa.
Här kan man möjligen ana att det är både ojämn terräng och brant om man jämför med målstolpen i bakgrunden. Det var flera som lyckades sitta kvar till sista avsatsen, men som flög av cyklarna i samband med att de passerade mållinjen.
Vinnaren i tävlingen var en sjuttonårig finländare. Han tog sig upp för hela backen alla fyra åken och jag har för mig att han dessutom hade rekordtiden. Han vann förra året också. Både då och i år hände något med motorcykeln i sista åket. Det sprutade motorolja ur motorn. När den nådde avgasröret började den ryka så att det blev ett tjockt moln efter honom hela vägen upp.
Dead A Head hade ställt upp två stora tält där de hade vernissage och visade sina smycken. De hade också gjort prisbucklan som var en handgjord ölbägare i silver värd omkring 20000 kronor.
Det var stort intresse för de handgjorda smyckena. Än så länge är det kanske bara motorcykelkillar som vågar bära dem, men det är nog en tidsfråga innan "vanligt folk" törs också.
Ullna Hillclimb 2004