den 9 november 2003
Polyglott.
Det är ett roligt ord som jag hörde på tv. En polyglott talar flera språk flytande. Två är väl flera? Då är jag en polyglott.
Peter har kommenterat Håkans text om snabbläsning och fyller på med en del egna tankar och erfarenheter av snabbläsning. Jag klipper in ett stycke från Peters text som jag tycker innehåller en bra liknelse:
Läser man för långsamt blir även enkla texter svåra. Det är lite som att bekanta sig med ett kolsvart rum, med hjälp av en ficklampa med mycket smal stråle. Genom att föra omkring ljuskäglan snabbt över något kan man lättare se vad det är än om man spårar dess yta långsamt, långsamt. Det blir mer en ansträngning; man måste mer aktivt analysera och reflektera över vad det är man läser, för att se sammanhangen. Därför kan det fungera mycket bra att kombinera snabba genomläsningar för att få en känsla för det övergripande, och långsammare för att få känsla för detaljerna.
Jämförelsen med ficklampsstrålen som förs långamt eller snabbt över en yta är träffande. Särskilt när man vet att det är vid hastigheter över 400 ord per minut som hjärnan verkligen koncentrerar sig på läsningen. Det är då "ljuskäglan" förs snabbt över ytan.
Av en händelse råkade jag se Small time crooks av Woody Allen på tv. Jag zappade förbi och fastnade efter några minuter.
Den var riktigt rolig. Fylld av utstuderade karaktärer. Filmen handlar om några småbrottslingar som ska göra en bankkupp. Woody Allens rollfigur är "hjärnan" och hans fru, som spelas av Tracy Ullman, ska förestå en kakbutik som är täckmantel för en rififikupp mot banken på samma gata.
Allen och hans tre lika begåvningsbefriade kumpaner diskuterar vid ett tillfälle hur de ska dela bytet. De inser att Ullman måste få vara med och dela bytet, men tycker inte att hon ska få en lika stor andel. "Vi tar 1/4 var och ger henne 1/3", föreslår en av kumpanerna.
Kuppen mot banken misslyckas förstås (de hamnar i en klädaffär). Däremot gör täckmanteln, Ullmans kakbutik, succé och blir en mångmiljonindustri som gör dem rika allihop. Ungefär där börjar filmen på riktigt.
Rollfiguren "May Sloan" måste ha fått sin karaktär från definitionen av Aspergers syndrom dragen till ytterlighet. Jag skrattade så fort hon öppnade munnen. På en social tillställning fick hon order att inte prata om något specifikt, utan bara hålla sig till diskussioner om vädret, för att inte försäga sig om kuppen. I nästa scen står hon och reciterar väderprognosen för en av de andra gästerna. Hon bokstavstolkar allt som sägs och det blir hysteriskt roligt.
Jag har nog inte sett mer än två eller kanske tre andra Woody Allenfilmer. En var rolig och en var halvtråkig. Small time crooks var en oväntad höjdare. Fast man ska kanske inte se den med för höga förväntningar.
På helgerna brukar jag vakna som nummer två. Emmy är alltid vaken före oss andra, och oftast orsak till att jag vaknar. Hon är ganska självständig när hon är ensam och tycker nog inte att hon behöver så mycket hjälp heller. Jag brukar kunna följa hennes spår genom huset. Saker som är utställda på speciella sätt eller lagda på ovanliga platser.
I morse hittade jag blöta pyjamasbyxor nedanför trappan. Bredvid dem låg en flaska med Mr Muscle och en våt fläck. I tvättstugan stod det en pall innanför dörren och lampan var tänd. Emmys säng var full av leksaker från Joeys rum.
När Emmy vaknade lekte hon en stund i sängen. Plötsligt behövde hon gå på toaletten. Väldigt mycket. Hon hann bara till trappan där det inträffade en olycka. Det var så pyjamasbyxorna blev blöta. Dem tog hon av sig på olycksplatsen. Rena kläder fanns på en låg bokhylla och det visste hon. Hon tog sig upp med hjälp av en pall.
Efter att ha satt på sig kläderna tyckte hon tydligen att hon behövde tvätta golvet på platsen för olyckan. Hon öppnade tvättstugedörren, som jag hade glömt att låsa, tog en pall och ställde sig på den så att hon kunde tända lampan. Sedan gick hon in och hittade flaskan med Mr Muscle, som jag inte ens visste fanns där. Med den sprayade hon på golvet. Därav den lilla fläcken.
Det är inte alltid jag lyckas räkna ut vad hon har gjort. I morse berättade hon när jag frågade vad Mr Muscle gjorde på golvet och varför det var tänt i tvättstugan.
---
När Emmy och jag äter frukost själva brukar vi träna på bokstäver. Jag har kommit på att jag kan skriva bokstäver med kaviar på hennes smörgås. Dem pratar vi om sedan.
Ibland väljer jag en bokstav och ibland får hon önska en bokstav. I morse önskade hon "bokstaven som ser ut som en orm". S som i "Stina på dagis" och "Smilla". När hon hade ätit upp halva S:et frågade hon vilken bokstav som blev kvar. "Det är nästan en ring, ett o", svarade jag. "Nej, jag menar den som är som en halv ring", sa hon. "Aha, du menar c", frågade jag. "Just det, som i mamma och farmor", svarade hon. Båda har namn som börjar på c.
Jag vet inte hur mycket hon lär sig, men ibland kan det vara roligt att leka med påläggen under kontrollerade former i alla fall.
