den 4 november 2003
Allting kan vara omöjligt.
Jag stod i köket när Joey kom in och skulle göra mackor till frukost. Han tog limpan ur påsen, sträckte sig efter kniven och sa: "Den kommer att bli sned". Därefter skar han en mycket sned brödskiva som var lövtunn på ena sidan och drygt två centimeter tjock på den andra.
"Du kommer att skära sneda brödskivor hela livet", sa jag till honom. Han slutade breda smör på smörgåsen och tittade på mig. "Nä, varför det?", svarade han efter en stunds tystnad. "Jo, du kommer att säga att du kommer att skära en sned skiva och sen gör du det. I morgon och nästa dag och resten av livet", fortsatte jag lite provocerande. Det lät nog inte riktigt klokt för han tittade på mig och log, sen fortsatte han: "Fast någon gång kommer jag att lära mig det." "Varför tror du det", frågade jag. "När jag är vuxen kommer jag ju att kunna det", svarade han. Jag fortsatte: "Inte om du inte lär dig det. Varje morgon som du säger att du inte kan skära raka skivor, kommer de inte heller att bli raka. De kan inte bli raka förrän du tror att du kan skära raka skivor. Jag tror att du egentligen kan skära raka skivor nu."
Han fortsatte att breda smör igen, men det såg ut som om han funderade lite också. Det dröjer nog inte länge innan han kan skära raka skivor. En av livets viktiga färdigheter.
Prissättning är ett intressant fenomen. Fast Company har två bra artiklar om detta.
Den ena handlar om under vilka förutsättningar vi konsumenter är beredda att betala mer för en produkt eller tjänst. Tre kriterier måste vara uppfyllda: den måste ha tekniska fördelar, den måste ha funktionella fördelar och den måste ha känslomässiga fördelar, det vill säga den måste få konsumenterna att känna något speciellt. Det handlar om riktig kvalité, inte marknadsföringstrick.
Den andra artikeln handlar om hur man kan höja vinsten utan att höja priset. En av slutsatserna är att man ska börja sänka priserna tidigare, men i stället sänka dem mindre än vad som är brukligt vid traditionella utförsäljningsreor.
Som konsumenter handlar vi inte alltid logiskt eller i enlighet med ekonomisk teori. Om ett företag säljer två ungefär likadana produkter och den ena kostar 149 kronor och den andra 199, säljer vanligtvis den för 149 kronor bäst. Vad händer med försäljningen av de två produkterna om en konkurrent börjar marknadsföra en i stort sett likvärdig produkt, men lite tjusigare, och till ett högre pris, exempelvis 349 kronor? Då blir plötsligt produkten för 199 kronor storsäljaren. Ologiskt, men det är ett verkligt exempel.
En annan anekdot, som en vän brukar berätta ibland, handlade om två bilföretag. Vilka företagen var spelar ingen roll. Det ena var väletablerat inom marknaden för dyrare personbilar. Det andra var en nykomling med ambition att bryta sig in på samma marknad. Det nya företagets vapen var pris och prestanda. De gjorde minst lika bra bilar och de tog 100000 kronor mindre betalt för dem. På det etablerade företaget undrade man hur man skulle möta denna nya konkurrent. "Höj priset", sa en chef. Det gjorde de. Försäljningen ökade trots att bilarna i övrigt var oförändrade. Kunderna upplevde att de fick något mer och det räckte.
Håkan kommenterar Influence som bland annat tar upp prissättning, även om det inte är så ingående. Jag skulle vilja läsa mer om just prissättning.
Which price is right?
The price is right
Nikotin är en av de mest beroendeframkallande droger vi känner till. Värre än kokain till exempel. Nikotin tycks också ha en ganska okänd påverkan på vissa barn. Barn till föräldrar som röker mer än ett paket cigaretter om dagen i barnens närhet, löper en 100 procent ökad risk att bli "stökiga" på ett sätt som påminner om dem med ADD. Barn till föräldrar som röker mindre än ett paket om dagen löper 40 procents ökad risk. Det har gjorts flera undersökningar som visar ett "signifikant" samband. Däremot har man inte kunnat visa något samband mellan mammans rökning under graviditeten och stökighet senare i livet.
Ovanstående har jag läst i Attention deficit disorder: A different perception. Thom Hartmann kom på att det kunde finnas ett samband när han träffade en grupp föräldrar som berättade om sina extremt bråkiga barn. De kedjerökte så att han själv hade svårt att koncentrera sig på vad de sa. Då började han titta efter studier kring detta eventuella samband och hittade en hel del.
Nikotin i de mängder en rökare får i sig, påverkar flera delar av hjärnan och kan ge både positiva och negativa effekter. För exempelvis passivt rökande barn, som får i sig kanske en tio- eller tjugondel så mycket rök, är mängden bara så stor att de delar som ger negativa effekter påverkas. Thom Hartmann föreslog som jämförelse, att man skulle fråga en storrökare hur han mår om han bara får röka en eller två cigaretter per dag. Förmodligen skulle han beskriva känslan på ett sätt som påminner om reaktionen hos de barn som drabbas av den passiva rökningen. De får i sig ungefär lika mycket nikotin som en till två cigaretter ger en aktiv rökare.
Dagligen får jag idéer om saker jag vill skriva om. Oftast börjar jag bara skriva och fortsätter tills jag är klar. Ibland börjar jag i stället fundera över vad jag ska skriva och analysera det i huvudet innan jag formulerar det i skrift. Då brukar det försvinna. Det som jag lite tidigare har tyckt var en intressant tanke blir plötsligt ingenting när jag funderar över det.
Det har hänt så ofta att jag inte tror att det är inbillning. När jag kom underfund med det här kom jag att tänka på baksidestexten till Märk världen:
De flesta mänskliga färdigheter - från dans och fotbollsspel till tänkande och samtalande - utövas bäst om man inte är medveten om vad man gör.
Det verkar som om skrivning är ett typexempel på saker jag ska göra utan för mycket eftertanke, eller inte alls.
Jag har väntat med att läsa Märk världen på grund av just baksidestexten. Jag vill inte läsa den och få höra någon annans idéer om hur det fungerar innan jag har bildat mig en egen uppfattning. Ovanstående är ett exempel på saker jag tror att jag gör bättre utan för mycket analys.
En annan sak som jag har märkt, är att jag har ett avsevärt bättre bollsinne när jag inte tänker. Om jag kastar en ihopknölad pappersboll mot en papperskorg utan koncentration är sannolikheten högre att jag träffar.
Snabbläsning går bättre när jag inte koncentrerar mig för hårt. Mjukt fokus kommer när jag slappnar av och gör att jag kan öka läshastigheten.
Problemlösning går bättre när jag inte koncentrerar mig för mycket på problemet. Om jag släpper det ur medvetandet kommer lösningen ofta av sig själv efter en stund.
När jag lyssnar koncentrerat och tittar på någon som talar brukar jag ha väldigt svårt att följa med och att få något sammanhang över huvud taget. När jag slölyssnar, tittar ner i bordet, och kanske antecknar, flyter tankar och sammanhang in i huvudet utan ansträngning. (Tony Buzan kallar det Freenoting).
Det här var några exempel och det finns fler. Medveten koncentration förstör kanske mer än det hjälper i vissa lägen.
