den 12 november 2003
Vi gick igenom testresultaten från Emmys utredning i går. Tittar man bara på siffrorna ser det bra ut. Hon ligger utvecklingsmässigt på eller över sin ålder på alla testmoment. På flera moment ligger hon på eller över en sexårings nivå. På några mellan fem- och sex-årsnivån och resten på eller över sin åldersnivå.
Att hon ligger över sin åldersnivå betyder bland annat att hon registrerar och uppfattar mer intryck än hon kan hantera i vissa situationer. Till exempel när hon är i grupper med många människor, framför allt barn som flyter omkring och låter mycket. Hon registrerar snabbt detaljer som många andra missar. I helgen var hon med farmor på Liljevalchs och tittade på Sven X-et Erixson-utställningen. I entréhallen fanns det tydligen två tavlor, en stor och en liten. Emmy hade direkt påpekat att en liten flicka fanns med på båda bilderna, vilket mamma kunde konstatera stämde när hon tittade efter ordentligt.
Hon har också mycket bra minne för detaljer. Jag kommer nästan aldrig ihåg namn på människor jag just har hälsat på, om jag inte anstränger mig extra för att göra det. Emmy snappar upp namn direkt och kommer ihåg dem länge. När vi var på bio och såg Hitta Nemo mötte vi min kollega Stefan som morsade lite kort när han gick förbi. Jag hann säga till Emmy att det var Stefan och att vi jobbar tillsammans och det kom hon ihåg i flera dagar efteråt. Hon kommer ihåg att ögonläkaren heter Karin precis som "utredaren" och att de håller till i hus bredvid varandra. Hon vet att sköterskan på barnavårdscentralen heter Lena och i vilket hus hon finns.
När Emmy var tre år lämnade vi morfar på Centralen en kväll då vi hade varit på Gröna Lund. Flera månader senare lämnade vi Cattis där på dagen. Emmy kände direkt igen sig och berättade att vi hade lämnat morfar där långt tidigare. Dessutom såg hon den bara från bilen bägge gångerna. Jag hade troligen inte känt igen en sådan plats om jag såg den en gång i mörker och därefter på dagen långt senare.
Det finns två sidor av det mesta. Emmys andra sida är svårigheten att hantera alla intrycken när de blir för många. Hon driver lätt omkring mellan olika aktiviteter och har svårt att avsluta en aktivitet innan hon börjar med nästa. Även om hon är ensam kan hon vara en "aktivitetsnomad". Roll-lekar är undantag. Dem kan hon ägna sig åt i timmar, både ensam och tillsammans med andra. Och se på film, men det är snarare en "inaktivitet". Rita brukar hon också kunna göra ganska länge. Där är det däremot inte så ovanligt att ritandet går från pappret till bordet, händerna, ansiktet, saker, väggar och annat om det inte finns en vuxen i närheten som kan föra henne tillbaka till pappret när hon börjar sväva iväg.
Ibland blir hon väldigt stökig om det är många människor i närheten. Då är det nästan bara att ta henne därifrån som hjälper. På dagis kan det vara svårt. Fröknarna känner till problemet så de brukar dela upp gruppen så ofta och så mycket de kan med sina knappa resurser. De säger att det oftast fungerar bra i mindre grupper och dåligt i större grupp. Vid tillfällen då det är många barn som ska göra samma sak samtidigt, brukar de låta Emmy göra det först eller sist så att hon inte behöver utsättas för stora grupper i onödan. Det är tur att dagispersonalen är intresserad och bryr sig om så som de gör. Tre fröknar på 21 barn är inte så mycket. Särskilt inte när det finns barn som behöver extra mycket "vuxentid".
Familjebildning.
Emmy: - Kan mammor föda pojkar också?
Jag: - Ja. Mamma har ju fött Joey till exempel.
Emmy: - Ja, och farmor har fött dig.
Jag: - Just det!
Emmy: - Och så kom du till den här familjen.
Jag: - Mm, det kanske man kan säga.
