Emmy: - Jag drömde. Är porslinsdockan trasig?
Jag: - Neej ... det tror jag inte.
Emmy: - Ligger den i soporna?
Jag: - Nej, det gör den nog inte.
Emmy: - Får jag titta?
Jag: - Ja, det får du väl göra.
Emmy: [Öppnar ena dörren under diskbänken och tittar i soppåsen som är tom, eller i alla fall inte innehåller någon porslinsdocka.] - Var är den då?
Jag: - Jag vet inte. Kanske i din säng.
Emmy: - Nej, den är inte där.
Jag: - Den kan ha trillat ner när du sov. Du hade den där när du gick och lade dig i går.
Emmy: - Nej, den är inte där.
Jag: - Fast jag tror det.
Emmy: - Nej, den är inte det!
Jag: - Emmy, lyssna, den kanske inte är där, men jag tror det ändå.
Emmy: - Jag ska gå och titta.
Jag: - Gör det.
Emmy: [Går ner och kommer upp igen efter en stund.] - Den låg där!
Jag: - Så bra.
Emmy: - Ja. Hon ska sitta här.
Jag: - Nej, dockan ska inte vara här uppe. Då kan Alba äta upp den.
Emmy: - Oj! Jag ska lägga ner den.
Jag: - Gör det.
Hon berättar allt oftare om drömmar hon har haft. Oftast har hon drömt bra drömmar. I natt hade tydligen porslinsdockan som hon har fått låna av farmor gått sönder och hamnat i soppåsen. Kanske berodde det på att vi försökte övertyga henne om att inte låna dockan just för att någonting kan hända med den.
