den 18 juli 2003
Placebo.
I dag var vi på stranden. Johanna tog sina första riktiga steg.
Man kan lura barn att lära sig gå utan fysiskt stöd när de har balansen men fortfarande saknar självförtroendet. Det går bra att blåsa upp plastpåsar och knyta ihop dem och sätta en i varje hand på barnet. Då känns det som om de har något att hålla sig i trots att det inte går att stödja sig på dem.
Det behöver inte vara plastpåsar. Det viktiga är att det inte är för tunga saker. Annika och Marcelo fick Johanna att gå genom att räcka henne ena änden av ett skärp. När hon tog det lät de skärpet slacka och då gick hon från Marcelo till Annika. Ett litet steg för mänskligheten, men ett stort steg för henne.
Förra veckan beställde jag en Canon PowerShot G2 från Scandinavian Photo. Den levererades i förrgår. Trots semester har jag inte hunnit prova den än, men av allt jag har läst verkar den bra.
Batteritiden ska vara 3 - 5 timmar eller 400 - 1000 bilder. Det finns många möjligheter att göra manuella inställningar. Det tror jag kan vara roligt. Det kan vara effektfullt att till exempel förlänga slutartider eller att minska slutaröppningen jämfört med vad automatläget använder.
En annan sak som ska vara bättre än på min gamla kamera, är tiden det tar från det att man trycker på avtryckaren till dess att bilden tas. På G2 ska det ta mindre än en tiondels sekund.
Den här har en vridbar display. Det är bra om man behöver hålla kameran i annorlunda vinklar och inte har möjlighet att titta genom den optiska sökaren.
Efter ungefär ett och ett halvt år med den förra kameran har jag insett hur mycket alla bilder jag har tagit betyder. Bland annat Hemmapappans bilder har fått mig att förstå att det är stor skillnad mellan olika kameror. Nu tyckte jag att det var dags att byta upp mig ett steg. En bättre kamera är förstås inte allt. Fotografen är viktigare, men en bra kamera är ändå en bra kamera.
Det finns många fina bilder tagna med G2 på Kleptography. Jag gillar den här. Det ser nästan ut som om det är ett science fictionlandskap.
Canon PowerShot G2 - Digital Photography Review
Canon PowerShot G2 - Steve's DigiCams
Canon PowerShot G2 - Digital Camera Resource Page
Teflon.
När jag kom hem i går efter att ha uträttat några ärenden fann jag badrumsgolvet täckt av en stor sjö med vatten. På vägen in hade jag sett Emmy och Joey leka med vatten på altanen så jag gick ut till dem. Jag frågade vem som hade anlagt sjön och Joey svarade direkt att det var Emmy, vilket inte förvånade mig det minsta.
Emmy sa att det "läckte" när hon skulle förklara hur det hade gått till. Jag var arg och skällde på henne och sa hon inte fick ta ut något mer vatten över huvud taget. Hon såg förnärmad ut men sa att hon förstod att hon inte fick ta mer vatten. Jag gick jag in igen och började torrlägga badrummet.
Samtidigt som jag kom ut ur badrummet kom Emmy inhoppande med en tom Coca Cola-flaska i handen och sa:
Pappa, kan du fylla den här med vatten åt mig?
Skäll och allvarsprat räcker ungefär tre sekunder när det gäller henne. Hon kan se jättebekymrad ut och börja trösta mig om jag säger att jag blir ledsen när hon repar bilen eller orolig när hon rymmer hemifrån. Så fort som jag ser lite gladare ut försvinner den bekymrade minen och hornen växer ut igen. Om jag skäller så att det är meningen att hon ska förstå att hon har gjort något dumt kan hon se ut som om hon är på väg att storgråta. Sen, helt plötsligt, kan hon växla över till ett stort leende och säga till exempel:
- Fast du pappa, nu tycker jag att vi ska gå ut och cykla på din stora cykel.
