den 19 juli 2003
Nathalie och jag var ensamma på lunchen. Hon frågade vilken veckodag det var. Jag retades med henne och sa att det både var andra veckodagar, veckor och datum än vad det är.
Efter ett tag tröttnade hon och sa till mig "på skarpen" att jag skulle berätta. Då bad jag henne hitta på tio sätt att ta reda på vilken veckodag det var. Hon sa att det var omöjligt. Jag envisades och sa att hon skulle börja.
Efter tre stycken sa hon att det inte fanns några fler. Jag sa att hon bara skulle fortsätta. Efter sju sa hon åter att hon inte kom på några fler och frågade varför det just skulle vara tio stycken. Hitta på tolv då, sa jag. Hon fnös men funderade en stund och kom på tre till. Två till begärde jag för att det skulle bli tolv.
Hon tänkte ytterligare en stund och kom på två. De lösningar hon kom på var allt från att ringa och fråga Cattis till att titta i TV-tidningen och att titta i datorn eller på nummerpresentatören.
När hon var klar frågade jag om hon fortfarande tyckte att det var omöjligt att hitta på tio sätt att ta reda på vilken veckodag det är. Hon höll förstås med om att det inte var det och såg lite stolt ut över att ha kommit på tolv stycken i stället för de ursprungliga tio.
Eftersom hon fortfarande inte visste vilken veckodag det var frågade hon mig igen. Jag tittade på henne en stund och frågade sedan hur hon skulle kunna ta reda på det. Då gick det upp ett ljus för henne och hon gick och tittade i TV-tidningen och kom fram till att det var lördag den 19:e juli år 2003 vecka 29.
För några timmar sedan tänkte jag skriva om hur människor lär sig saker på olika sätt. I stället skrev jag ner några stödord ("Läser sig till kunskap - Provar sig fram till kunskap") och tittade på Mannen utan ansikte med Mel Gibson. Det var lustigt för den handlade delvis om det jag tänkte skriva.
En pojke som av sina systrar och mamma anses vara lite "trög" söker undervisningshjälp hos en enstörig före detta lärare som har fått ansiktet förstört i en bilolycka. Målet med undervisningen är att han ska komma in vid West Point och på så vis komma ifrån familjen som han har svårt att komma överens med.
I själva verket var pojken inte alls mindre begåvad. Det han behövde var någon som lärde honom på hans villkor. Han fick gräva hål i olika former för att lära sig geometri. Latin lärde han sig genom att använda det till vardagsfraser. Engelska lärde han sig genom att skriva och spela teater.
---
I morse satt jag och läste bruksanvisningen till den nya kameran. Efter 70 sidor kom jag på att jag hade lärt mig mer av att sitta och leka med den en stund i går. Jag vet i stora drag hur kameror fungerar och jag vet vad just den här kameran har för funktioner, men inte var de satt eller hur de fungerade. Varje knapp och reglage kan inte ha så många olika funktioner och det finns pictogram (stavning?) som gör att jag kan utesluta en hel del möjligheter på varje knapp. Att lära sig så fungerar bra för mig. Handlar det om IKEA-möbler fungerar bägge sätten ungefär lika dåligt för mig.
Många läser hellre en bruksanvisning än försöker lista ut hur en sak fungerar. De ser tekniska prylar som svarta lådor med en massa knappar som kan ha vilka funktioner som helst. Att ge sig på att "knäcka dem" vore som att lösa hieroglyfernas gåta, så varför bry sig när det finns en skriftlig instruktion?
Båda dessa sätt tycker jag är lika rimliga. Bägge har för- och nackdelar, men i slutänden handlar det mest om vilket man får ut mest av. När det gäller hushållsapparater och många andra tekniska saker kan man strängt taget välja det sätt som passar bäst. Vi kan kalla det för det praktiska och det teoretiska sättet. Det praktiska är det vi som helst leker oss fram till lösningen använder. Det teoretiska är det som de som läser instruktioner använder.
I merparten av all utbildning har vi inte så stora möjligheter att välja hur vi vill lära oss. Någon har gjort det åt oss.
Träslöjd är oerhört praktiskt. Vad jag minns fick vi nästan inte lära oss någonting teoretiskt i träslöjd. Det betyder inte att det inte finns saker som skulle kunna hamna inom träslöjdens område och som är teoretiska. Det är bara det att de delarna har man valt att inte låta ingå i träslöjd. Det har säkert delvis historiska orsaker. Det fanns alltid några i klassen som misslyckades med allt i både träslöjd och syslöjd. Det verkade vara hopplöst för dem att få till det.
Matematik och svenska är, till skillnad från träslöjd, mycket teoretiska ämnen. Visst kan det hända att vi fick lära oss hur lång tid det tog för Pär och Pål att gräva ett dike, men det är också så nära praktik vi kom. Jag hade nog kunnat bli ganska duktig på matte om det var upplagt på ett annat sätt. Det mesta skulle kuna göras mer praktiskt. Det hade kunnat ge mig en djupare förståelse för det. Nu blev det mest dagdrömmeri för min del på de lektioner som var för abstrakta. Jag var en av dem som aldrig riktigt fick till det i matte och en del andra ämnen.
Varför ska vi inte kunna välja vilken typ av undervisning vi vill ha inom varje ämne vi läser? Vem har bestämt att vissa ämnen ska vara teoretiska och andra praktiska? Väljer vi att läsa matematik väljer vi samtidigt att lära oss den teoretiska vägen. Väljer vi att lära oss om bilar och motorer väljer vi samtidigt att lära oss genom att praktisera. "Du som är så praktisk, borde inte du läsa fordonsteknisk linje?" Vad har praktisk med intresse för fordonsteknik att göra? "Du som är så duktig på att plugga, borde inte du bli läkare?" Bara för att man kan lära sig teoretiskt betyder det inte att man bara är intresserad av teoretiska ämnen.
Ska jag tvingas läsa vissa ämnen därför att de råkar kunna lära ut dem på ett sätt som passar mig och utestängas från andra därför att lärarna inom de ämnena inte klarar av att lära ut dem på mitt sätt? Fysik och kemi var två av mina favoritämnen innan jag fick dem som skolämnen. När jag fick det blev de i stället hatämnen.
I arbetslivet är praktisk erfarenhet oftast mycket mer eftertraktad än teoretisk. Min erfarehet är att de mest praktiskt inriktade personer jag har arbetat med också har haft den djupaste förståelsen för sina arbetsområden. Ofta har de tagit sig till sina positioner genom att börja inom lägre befattningar och arbetat sig upp i hierarkierna genom att först behärska nivån under. De har sett verkligheten från botten och upp. De vet vad som fungerar och varför. Ändå är den väg de har tagit inte den vanliga.
Detta rimmar illa med hur vi undervisar. I framtiden tror jag att utbildare måste finnas av minst två typer. Teoretiska och praktiska. Som praktisk lärare ska man kunna lära ut sina ämnen på ett praktiskt sätt och som teoretisk lärare på ett teoretiskt sätt, oavsett vilka ämnena är.
När jag ser utbildningssystemet ser jag också hur de som har skapat det fungerade. Deras läggning avspeglar sig i systemet. Systemet är byggt för dem och de som är som de. I ett annat liv ska jag starta en skola som hade passat mig. Jag tror att många kan känna igen sig i hur jag uppfattar det.
