den 1 juli 2003
Det bidde ingenting.
I dag, efter ytterligare ett antal telefonsamtal och e-postkontakt, har jag annullerat beställningen av bildäck från Dackonline.
I morse fick jag besked via e-post att de däck jag hade beställt inte fanns i lager i Tyskland. Eftersom Cattis behöver använda bilen för en långresa i helgen kom jag fram till att vi inte har tid att vänta på att de kommer in igen.
I torsdags lyckades jag, efter nästan två timmars försök, nå Dackonline per telefon igen. Jag frågade var mina däck hade blivit av. Eftersom de kunde konstatera att däcken borde ha varit levererade mycket tidigare bad de att få återkomma med besked.
I fredags hade jag fortfarande inte fått besked så jag ringde deras telefonsvarare och lämnade mitt telefonnummer så att de skulle kunna ringa upp mig.
Igår ringde jag dem igen eftersom jag inte hade hört någonting. De kände igen mitt ärende och sa att de inte hade fått svar från Tyskland, men att de skulle höra av sig så fort de gjorde det. Jag frågade när de räknade med att göra det. De trodde att de skulle göra det igår.
I morse fick jag ett brev med besked om att däcken inte fanns i lagret i Tyskland. De undrade om jag ville annulera ordern. När annuleringen var gjord fick jag ett bekräftelsebrev på hackig svensk-tyska. De lovade att kreditera mitt kort med det tidigare debiterade beloppet.
Det är tur att de flesta köp via nätet går bättre än så här. Nu återstår att hitta andra däck och någon som kan montera dem före helgen.
I Fast Company finns det en lista med 7 vanor som kännetecknar spektakulärt misslyckade företagsledare. Företag som Enron, Tyco, Arthur Andersen och WorldCom nämns bland exemplen. Här är en kort sammanfattning av listan:
1. De ser sig själva och sina företag som dominanter i sin omgivning. De glömmer bort en viktig sak, nämligen att de lever i en föränderlig värld som de inte kan styra över som de vill.
2. De identifierar sig så fullständigt med sitt företag att det inte finns någon tydlig gräns mellan deras personliga intressen och företagets. De gör det i så hög grad att de ser företaget som sitt privata imperium. De tenderar att ta risker som de är beredda att ta personligen, men som ägarna till företagen inte är beredda att ta. Ibland går det så långt att de använder företagets tillgångar som om det vore deras egna.
3. De tror att de har alla svar. De är beredda att fatta snabba beslut utan att överväga dess konsekvenser. Deras instinkt är att inte tillåta osäkerhet ens när osäkerhet är motiverad.
4. De gör sig skoningslöst av med alla som inte står bakom dem till 100 procent. När de har gjort det finns det ingen som ser och kan påpeka när problem dyker upp.
5. De är fulländade språkrör besatta av företagets profil. De tar varje tillfälle att synas i media och tenderar att nöja sig med att det ser ut som om de gör saker snarare än att de faktiskt gör det. Vissa kan inte längre skilja mellan ett möte där de gör ett bra framträdande och ett där något blir gjort.
6. De underskattar hinder. De blir så besatta av sin vision om vad de vill uppnå att de förbiser eller underskattar svårigheten att faktiskt nå dit.
7. De litar envist på att det som har fungerat för dem tidigare alltid kommer att fungera. De ser inte den föränderliga marknaden och kan envisas med att försöka sälja en produkt som inte längre har någon marknad.
7 Habits of Spectacularly Unsuccessful Executives
