den 10 februari 2004
Joey har precis gjort klart sin matteläxa. Han berättade att han låg lite efter i matten. Det förvånade mig eftersom han alltid har tyckt att det är så roligt. När jag frågade varför han hade kommit efter sa han att han jobbar långsammare än de andra.
Jag tittade i boken vad han höll på med och fick se en sida som skulle få nästan vem som helst att tröttna. Rader med rutor. I de första rutorna stod det några tal i följd. I efterföljande rutor är det meningen att man ska skriva vilka tal som följer: 112, 113, 114, 115 ... Tolv rader med tio tal i varje.
Vansinnigt var min spontana tanke, men det sa jag förstås inte till honom. Läroboksförfattarna verkar inte ha följt med i utvecklingen. Talföljder gör man i Excel. Skriv de första talen i några celler och dra ut serien så långt du behöver. Det som tog Joey 10 - 15 minuter att göra, skulle ha tagit högst en minut i Excel.
Vill man se att barnen kan räkna talföljder går det väl minst lika bra att göra det muntligen. Det hade också gått på nolltid.
Matte är som mat, om det inte ser aptitligt ut äter man det inte.
Skilda världar.
Jag har vänner i den fysiska världen och jag har vänner i cybervärlden. Ibland kan jag tycka att det är tråkigt att det inte går att samla dem på samma ställe.
I samband med att Orkut kom i gång tänkte jag att det vore roligt om alla de jag umgås med, på ett eller annat sätt, kunde samlas där. Rätt snart insåg jag att det inte skulle gå. Det finns anledningar till att jag umgås mer med dem på det ena (fysiska världen) eller andra (cybervärlden) stället. De trivs vanligen bättre i den värld de har valt. De som jag normalt umgås med i verkligheten trivs inte som digitala ettor och nollor och de som jag har kontakt med digitalt vill ofta vara lite anonyma. Det finns undantag åt båda hållen.
Själv trivs jag ganska bra i båda världarna. Cybervärlden erbjuder dock en del fördelar som tonar ner några av mina svagheter. Här får jag möjlighet att tänka efter innan jag skriver, på ett sätt som inte brukar gå vid livekommunikation. Dessutom har jag lättare för att ta till mig information och kunskap när jag läser eller upplever den. Jag inbillar mig också att jag formulerar mig bättre i skrift.
Med tanke på detta är jag lyckligt lottad eftersom större delen av släkten är flitiga användare av e-post. Från Nathalie, 11 år, till morfar, 87 år.
