den 18 februari 2004
Det var bara en tidsfråga.
I dag har Emmy klippt håret själv. Eller åtminstone lite av luggen. Det kunde ha varit värre, betydligt värre. Jag tror att hon förstod att det inte var så uppskattat, men det betyder inte att det inte kommer att hända igen.
Cattis ska prata med dagisfröknarna i morgon och be att de håller lite extra koll på henne när hon har tillgång till en sax. Förmodligen vet de inte om att hon klippte sig själv. Det syns inte så mycket om man inte tittar efter.
Vid ett besök i Akademibokhandeln föll min blick på två böcker: Don't Try This at Home, av Hunter S. Fulghum, och Actionhjältens handbok, av David Borgenicht.
Om Actionhjältens handbok står det:
Ingen föds som actionhjälte utan man måste jobba på det. Det gällde en gång i tiden James Bond och det gäller även dig. Vi har pratat med FBI-agenter, stuntmän, sexologer, kriminologer, hypnotisörer, karatemästare, detektiver och många andra och med hjälp av proffsens bästa tips är du snart redo för vad som helst. Du kan fånga en vithaj, spionsäkra ditt hem, rädda någon som hänger från en klippkant, vinna en revolverduell och blanda en kärleksdryck. Du behärskar de flesta strids- och flyktmetoder och kniper det kan du också kommunicera med en utomjording eller dansa dirty dancing. Lycka till - vi räknar med dig!
Bröderna David Borgenicht och Joe Borgenicht är författare. David har tidigare bland annat givit ut I värsta fall: en överlevnadshandbok för extrema situationer. Joe har en gång vunnit en biljakt och David är fena på småreparationer i hemmet. Båda är riktiga actionhjältar.
Jag förstod direkt att det var en bok jag absolut måste ha. Jag beställde den, Don't Try This at Home, som bland annat innehåller kapitlen "Form an Independent Nation" och "Go Over Niagra Falls in a Barrel", samt I värsta fall - En överlevnadshandbok för extrema situationer", av Joshua Piven och David Borgenicht. Så här står det om den:
Principen för denna bok är enkel: Man vet aldrig.
Man vet aldrig vad livet har i beredskap åt en, vad som väntar runt hörnet, vad som kretsar i det blå, vad som simmar under ytan ... Man vet aldrig när man kan ställas inför en situation då man måste utföra en extremt modig handling och välja mellan liv och död med sina egna gärningar.
Vad gör man t.ex. om man blir överfallen av en alligator? Hur avleder man en haj som gör sig redo att attackera? Hur landar man ett jetplan? Hur tar man sig upp ur kvicksand eller ut ur en bil som har hamnat under vattnet?
När du har läst denna bästsäljande kultbok, så vet du. Amerikanerna Joshua Piven och David Borgenicht har samlat enkla steg-för-steg-instruktioner för hur man tar sig ur 40 livshotande situationer - tillsammans med råd om hur man undviker att hamna i dem. Alla råd är autentiska, beprövade och vetenskapligt underbyggda. Boken är rikligt och informativt illustrerad.
I värsta fall är en instruktiv, användbar och mycket underhållande överlevnadshandbok. En bok att ha i handskfacket och ta med sig på resan. En bok att ge bort till alla nära och kära. En bok att alltid ha till hands. För man vet ju aldrig ...
Jag åt lunch med en före detta kollega i dag. Vi brukar träffas några gånger i månaden över en lunch.
Hon har lärt sig att bygga databaser med Microsoft Access och tycker att det är fantastiskt roligt. Det berättar hon varje gång vi ses. I grunden är hon ekonom och hon älskar bokföring. Hon är mycket duktig på allt hon gör. Noggrann och oerhört lojal. För ett antal år sedan började hon lära sig Access för att hänga med och bredda sig. Först var hon tveksam till att hon skulle kunna lära sig. Datorer, programmering och sådant trodde hon sig vara för gammal för att lära sig. Nu är hon fast och lär sig på egen hand.
Vid dagens lunch tackade hon mig för att jag trodde på henne när hon började med Access. Hon tycker att jag har en del i framgången. Jag är inte säker på vad jag har sagt, men förmodligen har jag tonat ner svårigheten med Access och sagt att om jag kan lära mig det, kan hon också göra det.
Den hon däremot har anledning att tacka, är sig själv. Hon trodde på sig själv och sin förmåga. Vad jag än kan ha sagt är det hennes egen inställning som var avgörande för att hon lyckades. Hon är sin egen lyckofé.
Det här gäller alla människor. Det vi tror att vi klarar, kan vi klara. Även om det är svåra saker. På samma sätt är det nästan hopplöst att ge sig på saker vi inte tror att vi är kapabla att lyckas med. Även om det är enkla saker. Vi låser oss lätt i vår egen uppfattning om oss själva. "Det där har jag aldrig gjort förut, det klarar jag inte av." Med den inställningen skulle vi aldrig ha kunnat lära oss någonting.
Den stora skillnaden mellan dem som lyckas med "omöjliga" saker, och oss andra, är att de tror på sig själva och sin förmåga. De låter sig inte stoppas av sig själva.
